Höra av sig eller vänta??

Kan bara svara hur jag själv tyckte

Jag var rädd att telefonen skulle ringa. Jag visste att jag skulle bryta ihop. Telefonen gav mig ångest...

Men bara för att jag inte ville svara i telefonen så var ändå meddelande på internet och sms guld värt! Jag visste att mina vänner fanns och dom visste att jag i sinom tid skulle orka plocka upp telefonen och prata.

Ett enkelt sms med orden att du är ledsen för deras skull, tänker på dem och finns när de behöver dig!

Risken finns att hon känner sig sårad om du inte hör av dig alls

Har hon sin mobil avstängt så finns det inte så mycket du kan göra.

Du kan alltid prova att ringa. Svarar dom inte så orkar dom inte prata. Eller kanske skicka ett brev eller skriva till henne genom internet?

Några av våra vänner skickade blommor och kort med texten att dom finns för oss

Det är så svårt att veta hur personen reagerar =/

Alla är vi olika

Min situation var annorlunda (förlorade barn i sent missfall) men jag var också rädd för telefonen, orkade inte med den alls... Däremot minns jag med värme korten som kom. Det betydde oerhört mycket att andra tog min sorg på allvar. Det gjorde också att jag visste att de visste, vilket var lättande för då visste jag att jag inte behövde berätta sedan. Jag la själv upp budskapet på FB för att slippa berätta, och skrev där att jag inte orkade svara på något - men kommentarerna betydde ändå mycket. Att någon sett.

Så mitt råd är att skicka ett kort, kanske några biobiljetter (det fick jag av en vän och även om jag inte använt dem än tyckte jag om gesten) Någon skrev just att "man skulle säga" men att denne ändå ville berätta att jag fanns i tankarna - så vet du inte kan det faktiskt räcka att skriva just det. Så mitt råd är att ja, hör av dig. Men gör det gärna på ett sätt så att det inte kräver en respons på att du hör av dig. Visst kan man säga att denne får höra av sig när den vill, men då är risken att hon aldrig hör av sig... det tar för mycket kraft.

Som ett första steg kan du gärna skicka något, ett enkelt kort (om du vill med biobiljetter eller lite chocklad eller så). Skriva ett mail, eller skicka ett sms. Det är saker som inte kräver att hon svarar omedelbart. Blommor var också något jag uppskattade, men samtidigt var det bitterljuvt och lite jobbigt när hela lägenheten såg ut som en begravningsplats...

Var uppmärksam på om hon själv skriver något allmänt på tex FB och kommentera gärna det hon skriver, om så bara med en enkel kram.

Om hon inte varit i kontakt med dig om en månad kan det vara läge att ringa. Och om hon fortfarande inte går att nå, skriv ett sms där du kanske säger att du förstår att hon inte alltid orkar svara men att du fortfarande tänker på dem. Eller så...

Var beredd på att det kan ta tid innan hon och mannen tar kontakt med omvärlden igen, och lämna det inte upp till henne att sköta kontakten. Man klarar inte att sköta sina kontakter! Det jobbigaste för mig var känslan av att det var mitt ansvar och att jag inte kunde ta det. Så går det en månad till, smsa igen... var uthållig men inte påstridig.

JAG har börjat skicka ut tackkort till dem som skickade blommor, kort och annat nu - och då har det gått drygt 2 månader sedan jag las in för att starta förlossningen. Då var jag ändå inte så chockad som jag misstänker att den som förlorar ett större barn kan vara.

För det första: Beklagar sorgen!

Hon använder inte internet alls så jag kan inte nå henne därigenom....

Men jag ska försöka skicka ett kort. Hon bor tydligen hos sin svärmor nu, men om jag skickar hem till dom borde hon få det av den som hämtar posten...

Jag vill precis som du skriver inte vara påstridig, men att hon ska veta att jag finns här.

Tack för alla råd! Det är svårt som vän att veta hur man ska kontakta när man inte vet hur det känns Kan inte ens föreställa mig med min vildaste fantasi hur det är. Livet är bra orättvist ibland :,,-(