Vem har rätt?

jag förstår precis hur du känner, och känner igen mig i hela situationen.
jag var hemma länge med vår son och längtade nästan till veckohandlingen bara för att få komma iväg en stund.
tror det är jätteviktigt att man pratar med varandra och faktiskt säger rent ut (det har vi gjort) nu är jag skittrött och det är du oxå nu är det inget roligt men det får vara så ett tag och vi biter ihop.
Sen tycker jag att du kan fråga din man om ni inte helt enkelt kan byta arbetsuppgifter ibland han tar bebis och du målar eller lik.
tror säkert han känner samma press fast över att fixa hus och handla etc för att du ska slippa men att du faktiskt tydligt får förklara att du gärna vill hjälpa till. Det är ju oxå viktigt att han inte missar tid med ert barn.
oj det blev långt...

Det är ju huset som är ert problem.....tungt låter det.

Hur som helst. Ni verklar tala förbi varandra. Sätt er ner tillsammans och prata när lillpysen sover.....morgon eller kväll. Ha som utgångspunkt att ni båda är utkörda och skittrötta.Skriv ner saker som ni båda önskar. Om du t.ex. ser det som en stunds avkoppling att handla utan barn så gör det till din "uppgift". Du handlar. När du handlar så ser din man till att ta igen tid med sonen etc etc. Sedan är det ju viktigt att ni gör klart för er varför han väljer att åka iväg att handla på morgonen....är det för att underlätta för dig eller för att han innerst inne känner sig osäker med att vara ensam med sonen........av det du skriver så har han inte haft många stunder ensam med sitt barn och kanske är orolig vad/hur han ska göra bete sig etc.....inte minst om han blir ledsen.......och då behöver han ju stöttning i det. det är inte konstigt om han känner så......det gjorde min sambo med första barnet.....trots att han var hemma mycket första tiden . Han hade ju inte samma universallösnming som jag i alla lägen....tutten .

Skippa alla måsten som verkligen inte är måsten. Herregud låt disken stå på dagen och ta den senare om du är trött. Ni måste båda börja be om hjälp....inte genom att skuldbelägga den andre, utan bara rakt och ärligt säga hur ni känner och att ni behöver hjälp med a eller b.    

Avsätt en stund varje dag då ni är tillsammans alla tre och bara är.    

Oj stackare jag blir trött o ledsen bara av att läsa tråden. Ni måste försöka få en kväll ni två iaf att
gå ut o käka middag i 2h eller så snart...Sedan kan väl inte allt vara panik m huset? Gör bara det
som absolut måste han måste få vila samt orka m jobbet o avlasta dig m barnet också. Annars kanske
ni kan anlita någon t vissa jobb eller ta hjälp av någon kompis/anhörig. Visst vill man få klart huset
men det viktigaste är väl att ni håller ihop er relation o att ni tar er tid med er son det är bara nu som han är liten.
Försök förklara f honom hur det känns att vara hemma hela tiden utan vuxenkontakt säg att för mig känns
det otroligt skönt att komma iväg ibland om än så bara för att handla. Lycka till m allt

Det här låter som klassiskt taget ur tv-programmet Arga Snickarn.... Leta upp ett sånt program så har ni ert liv framför er....

Ni måste KOMMUNICERA med varandra. Förutsätt inte en massa saker utan PRATA verkligen med varandra. Våga fråga och ställa krav - ett nej är inte hela världen faktiskt , det viktiga är att du verkligen har frågat.

och ta en kväll och sätt er ner och prata i  lugn och ro. Det viktiga tycker jag är att ni har nån form av plan för er familj och för huset.  Och blanda in era anhöriga också. Även om dom är barnvakt 2 timmar en gång i månaden så ÄR det i alla fall två timmars avlastning. TA det!

Din man känner troligen samma press som du. Ni måste kommunicera. Kan du avlasta honom med huset? Så att han kan avlasta dig?

Tack gulliga ni för jag fick ventilera mig lite ;)

Blir ju lite tungt ibland. vet att det brister på kommunikationen, men ibland när båda är uttrött är det så svårt, men man får försöka i alla fall. Har tagit upp flera gånger att jag skulle vilja byta för en dag dvs att han tar bebis och jag huset, men han kommer då med argument att jag inte vet hur man gör, att han är mycket längre och starkare och därför har lättare för det fysiska och att om lillpojken ska ammas måste jag komma in igen...

Har lite svårt med motargument. Men absolut tänkt på arga snickaren, brukar titta och komma med hans förslag, vilket går sådär.. ;)

Han gjorde det med hjärtat, dock inte med hjärnan. Backa i bråket, förklara att du förstår att han menade väl MEN att du skulle vara så tacksam om du fick komma ut ensam i någon timma och att han är den som behöver vila lite samtidigt och kan göra det genom att kolla sonen.

Nu vet ju inte jag vad som ska göras med huset men återigen Arga Snickarn kommer väl till pass här eftersom alla karlar i den serien kommer med samma argument (kvinnan är för svag och jadda jadda osv. )

det finns ALLTID nåt att göra. Du vet säkert hur man gör en hel del saker. Spika lister, såga till klossar, spackla, måla, sätt maskeringstejp, kanske packa isolering runt nåt fönster, montera fästen och handtag, montera fönsterhakar och haspar, osv  - dvs allt sånt småjuffs.
Du kan också vara den som åker och köper spik, isoleringsband osv...

Ju mer du engagerar dig - ju mer lär du dig helt enkelt.  Och faktum är att du måste det också. För det är ditt hus också och du har också ansvar för att det ska bli klart. Bor man i hus måste man se till att man kan hantera hammare och spik, det är ju inte bara bygge och renovering man har nytta av det. Finns många ställen i ett hus man måste kunna ta tag i saker och få det gjort,.

Säger igen.....av det du skriver här nu så tror jag han är lite småorolig för att vara ensam med lillpysen. Har han knappt haft någon tid med honom på ett halvår pga av jobb och husrenovering så är det ju inte så konstigt heller.

Suck... bara för det så hade vi ett nytt bråk..
Tog paus i allt vad hus hette och tog det lugnt, åt gott och bara ägnade oss åt familjen och hade en riktigt bra dag. Skulle ge lillen kvällsvälling i annat rum (maken låg i tv-rummet bredvid), märker då att det läcker från botten och skvätter ut välling i hela soffan, på mattan och bordet samtidigt som jag höll lillen. Ropade efter hjälp. han kommer och ser minst sagt vilsen ut. jag förklarar (kanske lite hetsigt kan jag medge att det läcker). han börjar torka upp på bordet. Jag säger att det kan jag göra själv (var ju trots allt mitt minsta problem-lillen ska ju ha mat), han börjar titta i korken och torka av på flaskan. Jag svarar igen att det är ju från botten det läcker. han förstår inte (är en sådan flaska från mam med avtagbart i underdelen för att minimera luft, brukar inte ha den, men idag...) men springer ändå ut i köket, jag följder därför efter för att på nytt förklara att det är ju FRÅN BOTTEN det läcker.  Han blir arg, tycker jag är fruktansvärt sur och grinig och menar på att jag ALLTID är arg och grinig nu för tiden samt att jag förstört en bra dag.

han säger han gått och väntat på mitt "utbrott" eftersom det ALLTID kommer, och är ledsen eftersom jag förstört hela dagen. Jag o andra sidan tycker det är fruktansvärt orättvisst eftersom det i mina ögon var lite nödsituation och man kanske inte alltid behöver vara på toppenhumör i det fallet... Framförallt blir jag mycket ledsen när jag får höra att jag förstört en dag som varit så bra, och att jag alltid gör det nu för tiden...

Förlåt att jag klagar, men känner mig så uppgiven... när det till och med blir stort rabalder för en sån liten sak

När det blir stort rabalder om en sådan liten sak så är inte problemet att det till och med blir rabalder om en sådan liten sak utan det handlar om större mer grundläggande problem som ni måste ta itu med. Ni måste sätta er ner och verkligen reda ut vad det är ni behöver (var och en). 

DU behöver att han tar en mer aktiv roll som pappa (det är en av huvudanledningarna till att du faktiskt retar upp dig på att han inte fixar läckande vällingflaska-situationen på ett för dig tillfredsställande sätt). HAN behöver.......vad? Sätt er ner och skriv en lista vad ni önskar....inte av den andre utan vad ni som personer behöver. Utgå från er själva istället för att skuldbelägga den andre. Du kan t.ex. säga: "Jag behöver en stund för mig själv utan X = sonen varje dag, därför tycker jag att det vore en bra idé att jag går och handlar dag A, B och C. På dag D och E så målar jag (eller vad som nu behövs med huset) under si och så lång tid. Dag F och G så skulle jag vilja att vi ägnade den stunden tillsammans.      

Frösöblomster skrev så bra att jag inte behöver upprepa det.

och så får ni komma ihåg att det finns FLER än ett sätt att göra en sak på.  Huvudsaken är att det  BLIR gjort.

Som tex vällingen, hade det verkligen spelat nån roll vem som gjorde vad i det fallet? Hade det inte bara varit enklare att låta det hela passera - låt han torka och du fixar ny välling. Whats the big deal.? Huvudsaken är att det 1: blev torkat och 2: sonen fick välling.   Sen HUR spelar faktiskt ingen roll.

Samma sak med allt annat som ska göras hemma eller med huset - det spelar faktiskt ingen roll vem som gör vad så länge ni pratar med varandra och checkar läget och det spelar ingen roll HUR det görs.

Ska försöka mig på ett kort inlägg, min vana till trots...

Som jag ser det så behöver ni båda mer fritid, mer tid att andas och vila och mer tid med familjen.
NI vänder både ut och in på er just nu för att fixa ALLT.

Det är läge att sluta vara supermänniskor och sätta er ner och prioritera. Verkligen prioritera, och helt enkelt sluta försöka fixa allt. Dra ner på städningen, pausa renoveringen en kort period så att ni kan få livet på rätt köl och kanske tom kan fundera över andra lösningar. Helt enkelt ta hand om er själva och dr aner på allt som inte är nödvändigt.

Be din man att ni sätter er ner och pratar, när ni båda ä rlugna och inte arga. Förklara för honom att du älskar honom och att du uppskattar allt han gör. Att du vet att han sliter som en galning just nu. Att du tror att han måste vara helt slut, och att du också är det. Att du är rädd och orolig över att ni ska jobba ihjäl er om ni inte får en andningpaus. Att du tycker att det vore bra om ni fick hämta andan en period, båda två.

Planera in tid att vila och umgås med familjen och skit i allt annat en period. Ta hand om varann.

har läst det ni skrivit och funderat en del. Tycker alla har rätt, skrämmande hur väl man kan bli avläst genom två inlägg ;)

Tror absolut att han är lite rädd för att vara pappa ibland och JA, det stör mig emellanåt. Framförallt när man är utmattad. Men kommunikation är verkligen A och O och om man bara undviker att prata när man är som tröttast tror jag man också undviker gräl.

TACK! (behövde verkligen ventilera mig)