Ni som inte bryr er om era barn

Allt beror ju på situationen. Jag har gjort båda, och anser mig vara en helt ok mamma. Tror inte du skulle sett 3-åringen dock eftersom han leker i vår trädgård på baksidan, men vissa nyfikna kan ju se det mesta om de vill, så nån kan gott ha sett honom.

jo men varför? du måste väl ändå kunna motivera varför du tycker så?

Jag tycker att det är onormalt helt enkelt. Brist på anknytning? Empatistörning? Inte fan vet jag. Alla gör väl som dom vill men ska vi ändå prata om onormala beteenden där man struntar i sina barn så ligger det högt på listan enligt mig!

Ja jag skulle itne kunna göra så. Dels för attd et är lättare att ha barnet nära när man nattammar. Sen 'är jag så nojjig att jag gärna vill kunna lägga en hand på mitt barn på natten om nojjan tränger sig på. Hade jag haft dom i anda rum som spädisar hade det varit ett satabns spring på mig hela nätterna. Fram och tillbaka,fram och tillbaka,fram och tillbaka osv osv

Haha, jag med!

Men helt seriöst, jag kan verkligen inte förstå det beteendet. Barnet har legat i magen i 9 månader, har precis gått igenom ett trauma (förlossningen) och sedan blir barnet lämnat själv??! Nä fy... Jag är absolut inte FÖR barnvakt till nyfödda men hellre det, då är bebisen iaf inte ensam...

Första tiden låg dom mellan oss i våran säng. Men jag fick såå ont i ryggen av att inte kunna röra mig fritt i sängen. Så nu ligger Odin i hårdliften från vagnen bredvid våran säng.

Vi har lagt filtar och kuddar under så den är i samma nivå som våran säng(vi har inga ben på våran säng. Den står direkt på golvet) han sover toppenbra i sin lilla "säng" och jag har honom nära och känner mig lugn. 

Så gjorde vi med jag hade inga problem med att ha bebis i sängen... Men bebis hade

Då måste jag vara onormal, för min son var bara ett par timmar när jag lämnade det rum där han befann sig. Jag tyckte väl inte att hans vinst av att följa med mig och duscha var sådär jättestor. Men det kanske är empatistörningen som spökar.

Nää du, mycket har jag hört, men detta var det extremaste. Att en kvinna inte ens ska få lämna rummet ungen är i? Herregud. Hur länge ska det dröja då, tills hon t ex får gå på dass när h*n sover eller så? 

Om du läser tråden så handlar det om att barnet sover i ett ANNAT rum hela natten än vad mamman gör när barnet är nyfött, dvs den första månaden typ... alltså när barnet får eget sovrum direkt efter BB...

Fast hur struntar man i barnet för det sover i ett annat rum om barnet sover nöjt och inte gråter? Struntar i det gör man väl först när man struntar i att gå in när barnet gråter då

Men alltsåom jag har ett stort rum och barnets säng står i ena änden och min i den andra, eller om jag har ett litet rum och har söngen vid dörren och barnets säng påå andra sidan dörren i rummet bredvid; då är jag ju närmare barnet när vi är i olika rum och kan ta mig dit snabbare, är det då fortfarande sämre föräldraskap att jag har barnet i ett annat rum?

Barnen i vårat granskap är i åldrarna tre till tio. Jo, en familj låter sin treåring springa ute obevakad med bara sin sexårige bror som kollar honom, och drar med honom på en massa upptåg.

Det jag menar med vad jag skrev och som fascinerar mig är oförmågan eller oviljan att se de riskerna som barnen utsätter sig för eftersom de inte vet bättre än. Det är väl helt naturligt att barnen tycker det är kul att åka bräda eller cykla på vägen utanför här för den har gupp och en perfekt lutning. Problemet är att de inte tänker ett steg längre, nämligen att det förekommer trafik på vägen. Ganska standard för ett barn MEN, hos oss har de ingen som talar om för dem riskerna eller förklarar för dem varför de inte får vara på vägen. Föräldrarna gör en halvhjärtad insats och resultatet blir att ungarna är ute på vägen tio minuter senare, och efter det verkar de ge upp.

Det du skriver i traden, Altruism, är att du tycker det är sjukt att mamman "lägger barnet i ett rum och gar därifran". En ganfg säger du att detta sker "nattetid". Men du menar alltsa inte att det är sjukt att lägga barnet i ett rum och ga därifran?

Jag menar enbart att det är fel att sova i ett annat rum än vad ens bebis gör den första månaden, typ.. Inget annat.

min son får vara ute själv med sina kompiar men vi har god uppsikt från våran lägenhet och han har regler som han följer(98% av gångerna) han får tex inte vara på vägen och han ska redogöra alla regler innan han går ut. Han får heller inte vara ute längre än till 19.30 som absolut längst.. men jag vet att det är ungefär samma på våran gård. barn som är ute och springer på vägen 5åringar som får cykla själva på vägen och dom leker farliga och mindre farliga lekar tillsammans.. Min son är snart fyra och jag är ofta ute med honom också.. Men han får ofta också vara ute själv. Men så fort jag ser att han är någonstanns han inte får vara eller att han gör något han inte får så måste han komma in. men det finns många av barnen här som jag inte ens vet ansiktet på deras föräldrar.. och här är dom också ute till efter 22..

Nu påstår jag inte att jag är bättre än någon annan eftersom tråden handlar om idiotiska föräldrar som låter barnen vara ute själva och att jag låter min fyraåring vara ute själv.. ;P Men jag bryr mig om min son och jag har god uppsikt!