Jag fick en uterusruptur 2021 med mitt 3e barn.
Första föddes med akut kejsarsnitt för han mådde inte bra.
Andra föddes vaginalt.
3e gick jag med förvärkar en hel dag som sen satte fart på kvällen och då åkte vi in pga snabbt förlossningsförlopp med andra barnet.
Öppen 3 cm bara och fullt på förlossningen så vi fick ligga på ett undersökningsrum från 21,30-04,30. Vid 01 var jag öppen 6 cm och hade väldigt kraftiga värkar sen dess.
Dock pga platsbrist och mycket på förlossningen var de aldrig inne hos mig så vid halv 3 ringer jag på kl för jag orkar inte hantera mina värkar, de väljer att ge epidural då bebis inte vill skruva ner sig och jag är då 10 cm öppen.
Bebis skruvar inte ner sig ett dugg och vid kl 06 dippar hans hjärtljud, jag får bricanyl och sån sjuk smärta i magen konstant, man kunde inte röra mig och magen svullnade upp högt upp i magen.
Bebis hjärtljud återhämtar sig men inte jag, jag blir blekare och får ondare. Vid halv 7 kommer läkaren och undersöker mig och bebis är fortfarande högt upp och vid 20 i 7 försvinner hans hjärtljud helt och min smärta har då varat i 40 minuter. Det blir urakut snitt och jag sövs.
När dom öppnar mig har min livmoder gått sönder och bebis ligger utanför livmodern i min buk samt att moderkakan lossnat i samband med detta.
Bebis andas inte på 5 minuter men överlevde och vi hamnade på neo i 6 dagar för att han behövde hjälp med syresättningen.
Jag hade förlorat 2 liter blod. Men vi mår vara idag men var en tuff tid efter då jag blev sjuk av infektion och abcess så var väldigt nära sepsis chock och fick bli inlagd på sjukhuset i en vecka ca 2 veckor efter förlossningen.
Jag får bli gravid igen men behövde isf vänts i 1 år. Ibland kan man känna att man hade velat ha en 4e men jag skulle nog aldrig våga för tänk om livmodern brister i samband med att den växer. Jag vet att dom säger att den inte kan göra de sålänge man inte är i värkarbete men med vår otur skulle den säkert brista av en hård spark från bebis eller för att den tänjs ut.