Ska vi bli familjehem nu eller vänta?

Jag kanske låter naiv men det är svårare att få fram det man verkligen tänker via en dator
Oftast blir det ju att man skriver ner en del bitar och missar det som kanske är viktigast så andra tror något helt annat än man tänker?

Mycket möten och tid krävs och det känner jag till. 
Jag känner även att jag har den tiden, kärleken och ekonomin för att hjälpa ett barn i behov.
Sedan är det ju upp till soc att avgöra vad dom tycker. Om jag passar. 

Tuffare än jag tror kan jag väl inte påstå för jag inbillar mig att det kommer vara hemskt krävande, Men jag gör vad som helst för att hjälpa ett barn som behöver det. Jorden ska vara en trevlig plats för alla oavsett ålder!Tack, Men läs ovanstående.
Jag ska fråga om det är något mer  

Be inte om ursäkt, jag menade inte att anklaga dig. Men det du skriver om att barn skulle bli placerade för att de behöver lite kärlek och uppmärksamhet, jo visst. Men när man kommit till det stadiet att barnen behöver placeras så är det rätt trasiga barn vi pratar om. Det är inte fullt så enkelt som att bara ge dem kärlek och uppmärksamhet.
Att du avfärdar inlägget om att det är slitigt att vara familjehem med att det minsann är tufft att ha biobarn också ger en fingervisning om att du har en hel del att läsa in dig på.
Det finns ett forum för familjehem, googla fram det och läs på i forumet så kommer du få en mer realistisk bild av vad familjehem får gå igenom.
Att starta som kontaktfamilj är annars en bra mjukstart.

Vart skrev jag att det var tufft att ha biobarn? 
Jag vet bara om att jag skrev:
"Att det sliter på förhållandet gör väl alla barn så det borde ju våra också göra isåfall med det märks ej"
Jag sa aldrig att det är tufft att ha biobarn utan jag påstod att alla barn kan slita på ett förhållande.
Biologiska, Bonus eller fosterbarn spelar ingen roll. ALLA barn kan slita på ett förhållande.

Jag tror att du har förstått en hel del om hur det är att vara familjehem och allt vet man inte förrän man har testat. Men jag märker att du inte tar till dig föräldrarnas rättigheter. De har stora rättigheter att bestämma över sina barn och din roll är att vara delaktig i detta! Du får snällt finna dig i en hel del skit ibland. Själv har jag suttit en del nätter med en mamma som ömsom hotat, ömsom gråtit i telefonen, påverkad och med självmordstankar. Och inte kunde vi ha hemligt telefonnummer heller, hon hade ju rätt att kontakta sitt barn! Så ibland är det tungt.

Semestern planerar du helt plötsligt inte bara med maken, utan också med de biologiska föräldrarna. De ska kanske ha barnet hemma två veckor över sommaren och då måste du själv kanske finnas till om det går åt pipan för dem där hemma. Allt kräver engagemang och respekt.

Ett placerat barn kan iofs va mkt lättsamt och föräldrarna helt fantastiska. men det är sällsynt. Då är barnen inte placerade. Det ÄR trasiga barn i mångt och mycket.

Hur som helst så är jag jätteglada att ni funderar på detta, det behövs många familjehem!

Men suck. Ursäkta att jag inte citerade dig ordagrant utan uttryckte mig på ett annat sätt.
Fortfarande fattar du inte skillnaden, om vi nu kan diskutera andemeningen i det jag skrev trots att jag inte citerar?
Att du ens kan jämföra med biobarn innebär att du har en polett kvar att peta ner.
Återigen, sätt dig och läs på familjehemsforumet så får du en mer realistisk bild av rollen som familjehem.

Hej.

Jag och min sambo tog emot en pojke för ett par år sedan, vi var då 28 år. Det ramlade över oss av en händelse, men det kändes självklart att ställa upp. Idag är det ett drygt år sedan han flyttade hem och vi bearbetar fortfarande allt det svåra som det innebar för oss. Vi stannade upp hela våra liv, han fick inte lämnas ensam pga inrådan från bup vilket innebar att en av oss måste sluta jobba. Det var en ständig kamp för hans rättigheter med ett soc som inte fungerade, med problematisk skolgång, bioförälder som hotade och ljög med hela släkten bakom sig, två gånger fick vi fly hemmet och bo på hemlig adress för att vi inte vågade bo kvar hemma. En annan gång fick vi ett samtal från SOS alarm som frågade om pojken var i säkerhet, men ingen förklaring till varför de frågade. Just detta var vanligt, det hände saker hela tiden men pga sekretess fick vi ingen information. Vi kunde få hem en förtvivlad eller apatisk kille från skolan, men hade ingen rätt att få veta vad som hänt.

När pojken senare mådde lite bättre och ville flytta hem, för att "alla andra bor ju med sina föräldrar" (och troligen också för att det inte ställs några större krav på honom där gällande skola, hygien, etc etc) avslutade soc ärendet. Ingen uppföljning, inget fortsatt stöd, ingenting. Klart han har rätt att flytta hem, och det är också socialens primära mål med en placering - att den ska leda till att barnet flyttar hem, men det betydde inte allt var bra med pojken och relationen till hans förälder. Kvar står vi, överkörda som av en bulldozer, och som det känns nu till ingen nytta eftersom pojken fortfarande har det svårt.

Det är beundransvärt att du vill göra en insats, men fundera igenom det grundligt och tala mycket med soc i förväg så att du vet att handläggarna är vettiga. Och ja, föräldrarna bestämmer det mesta om sitt barn trots en placering, så din frihet att göra som du vill inskränks även om det fungerar smidigare än i vårt fall.

Nej vad hemskt!
Men han uppskattade väl det ni gjorde och ni känner väl er nöjd att kunnat hjälpa till "för stunden"?
Låter verkligen oklokt att låta honom flytta hem om han fortfarande mår dåligt i hemmet.

Vi har tänkt igenom det i 2 år och nu ska vi verkligen köra på det.
Det här är vad vi vill och vi ska göra vårt bästa för att hjälpa ett barn, Om vi mot förmodan inte lyckas (såsom i erat fall) så har vi i alla fall försökt vårt allra bästa och hoppas att det slutligen löser sig på annat vis för barnets och bioföräldrarnas skull. Vi kommer göra allt vi kan för att få det att fungera mellan bio och barnet.

Vi är intresserad av alla typer av uppdrag, Familjehem, Jourhem, Kontaktfamilj, Avlastningsfamilj m.m.
Nu har vi även blivit intresserad av att hjälpa ensamkomna flyktingar. Behovet av familjer åt dem är stort här i området och vi hjälper glädjeligen till om vi blir godkänd av soc.

Angående min fråga om bioföräldrarna får bestämma...
Vad jag menade är inte att jag inte vill att dom ska vara med och bestämma!
Jag vill jättegärna att bioföräldrarna är med och planerar och diskuterar om det är möjligt.
Vad jag menade med frågan var snarare om dom får bestämma t.ex att barnet ska ha godisförbud, inte får se på tecknade filmer, när barnet ska sova, att barnet inte får vara ute och leka efter middagen (Vi har regler angående tider) vilka kläder och frisyr barnet ska ha med mera...

Så länge barnet bor här och vi har regler tycker jag att det är upp till oss att bestämma vissa saker om barnet. Bland annat när han/hon ska vara inne på kvällarna. Så länge vi har en lämplig tid.
Vi skulle ju knappast ha 12 som tid för då skulle det bli tvärnej i utredningarna...
Däremot anser jag att bioföräldrarna avgör om vi ska få ta med deras barn på en biltur runt Sverige.
Det är ju självklart jätteroligt om bioföräldrarna kan vara delaktig i bestämmelser men det sker inte så ofta i LVU:ade fall.

Eftersom jag frågar är för att om föräldrarna bestämmer att deras barn inte får vara ute efter middagen så kanske mina biologiska barn vill leka ute på gården en timme eller två. Sen när de kommer in myser vi i soffan och kanske delar på en godispåse, Om bioföräldrarna då bestämt att "fosterbarnet" ska sova den tiden och inte får äta godis, Så måste vi ju göra nya regler för våra söner. Annars blir ju placerade barnet utanför.
Därav mitt undrande. Jag ville veta ungefär hur mycket som bioföräldrarna får bestämma angående vår vardag i hemmet. Pga nya regler i hemmet m.m

Så bra skrivet!
Dessa barn är många gånger inte "som vanliga barn".... omsorgsbristen dom varit med om och upplevt sätter sina spår i alla barn, mer eller mindre, och på ett eller annat sätt!
Sen glömmer tyvärr jätte många nya familjehem bort relationen till bio föräldrar och trots att barnet är placerat så tas alla stora o viktiga beslut av bio föräldrar och Soc, inte av familjehemmet!
Samarbetet mellan familjehem & bio föräldrar och samarbetet mellan famijehem & Soc  är A och O när det gäller dessa uppdrag!
Funkar inte det så kommer placeringen att vara ohållbar i längden.

Håller åter igen med dig!
Går inte att jämföra bio barn med dessa barnNej, det är inte alls en självklarhet at barnet "uppskattat/uppskattar" det man som familjehem gör för barnet!
Det är inte heller en självklarhet att föräldrarna gör det!
Dessa barn behöver inte uppskatta, dessa barn ska aldrig någonsin behöva känna tacksamhet över att ett familjehem väljer att ta ahnd om dom! Måga gör det faktiskt inte ens heller just pga allt det traumatiska dom oftast gått igenom, dom är många gånger bittra o mycket besvikna på myndigheter o samhället!
Ja det va säkert oklokt men ibland så har man inget att säga till om utan man får bara stå o se på när Soc tar dessa helt idiotiska beslut!
 

Nej, han är väl inte precis tacksam. Men tycker heller inte att vi har gjort nåt fel, så det är inte så. Dels har han inte riktigt det känsloregister som barn som vuxit upp i stabila hem har och har svårigheter att känna empati och dels är han ganska upptagen med sin egen vardag och verklighet. Och från soc har vi bara mött misstänksamhet och försummelse. Så det kan vara ett otacksamt uppdrag, och det är det jag menar att ni behöver känna till. Kanske kommer det i framtiden kännas som att vår insats var meningsfull, men just nu är det svårt att se det eftersom priset var så högt och resultatet inte innebar någon större förändring för honom. Det är också här vikten av en god kontakt med soc kommer in. Som familjehem behöver ni mycket stöd från soc och eran omgivning, det saknade vi.

Vad gäller regler i hemmet så satte vi upp tydliga sådana eftersom han behövde det. Ang hygien, mat, godis, sovtider etc. Men om bioföräldern hade haft synpunkter på detta är jag övertygad om att vi hade varit tvugna att följa bioförälderns önskan.

Soc ska starta utredning!!

Kanon! Det blir bra det!

Ja jag hoppas ju det Kan ju meddela lite senare hur det går och så.. :)

Vet du om ni ska genomgå Kälvesten eller PRIDE eller nån annan utredning?

Sekreteraren som jag har haft kontakt med har nämnt pride men det är inget som är bestämt ännu