Anonym (precis samma!) skrev 2011-08-21 22:07:45 följande:
Jag är i precis samma sits som du ts! Har haft en riktig partysommar, då det tog slut med killen i början av sommaren så har det blivit mycket festande med tjejkompisarna och även på semester utomlands. Nu så här i efterhand känns det som om jag varit nästan konstant full i en månad.... Något överdrivet, men det har verkligen blivit många drinkar.
Hade ett återfall med exet en gång under tiden och vi hade sex, men skyddade oss med kondom. Sen när jag skulle ha min mens så fick jag inte så stor blödning som vanligt utan mer bruna flytningar, men tänkte inte så mycket på det utan hade faktiskt nästan i åtanke att det kunde vara pga att jag levt så ohälsosamt ett tag...
Men sen har jag börjat må lite illa, framför allt om jag har druckit och jag vet inte varför egentligen, men hade ett gammalt grav.test liggande hemma och tog det i början av förra veckan. Positivt! Var hos gyn i torsdags och var i v sju, eller 6+5 för att vara noga. Och då har jag alltså druckit i princip under hela denna tid.
Jag pratade lite med barnmorskan och hon säger som så många i tråden innan att fostret inte tar näring från mamman förrän i v.8-10 och att det i princip är obefintligt att det skulle vara nåt fel på fostret pga det, men att man förstås aldrig kan vara helt säker. Men som hon sa, det skulle kunna vara nåt fel på fostret även om man hade levt som hälsan själv under hela tiden. Hon sa också att det är väldigt vanligt att kvinnor dricker alkohol (även om de flesta förmodligen inte håller på som jag har gjort i sommar) innan de vet att de är gravida och att det är vanligt att man upptäcker det först i v.6-7 (om det nu inte är ett planerat barn).
Jag har dock precis som du samma dilemma att jag inte vet om jag vågar ta risken att behålla fostret. OM det skulle visa sig vara nåt fel på det när det föds, så skulle jag nog aldrig kunna sluta fundera på om det beror på mitt stora alkoholintag i början och jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv.
Jag har bokat in en aborttid nästa månda ifall och jag ska försöka fundera ut unde veckan hur jag ska ha det. För min del är det ju inte bara att jag har överkonsumerat alkohol innan jag fick reda på att jag var gravid, utan också att jag är singel och jag har inga som helst planer på att bli ihop med den blivande fadern igen och inte han heller...
Hoppas du hittar en lösning som du själv mår bra av, jag tror du ska lyssna till ditt eget hjärta och ta råd av en barnmorska!
Hur hemskt det än låter känns det skönt att det finns fler i samma situation som jag, även om jag egentligen inte önskar någon annan att gå igenom detta.
Jag har ringt och pratat med en barnmorska idag. Hon, samt den andra som hon konsulterade, sa att jag absolut inte ska oroa mig att någonting blir fel på barnet. Risken är närmast obefintlig. Jag har trots det bokat in en aborttid även jag eftersom min oro är stor ändå. Jag vet inte vad jag ska göra...