När är bäst att börja dagis? ( OBS, fråga till AP föräldrar)

http://www.ap.skorpan.se/index.htm
http://www.naraforaldrar.se/vadarnf.htm

Jag tror runt 2 är en ganska bra ålder, men hos dagmamma eller cooperativ eller ett dagis med Waldorfpedagogiken. Men då endast 15h/veckan.

Olivia började när hon var 4 år (15 timmar) och det var nästan lite sent, hon ville själv börja tidigare och gå fler timmar. Hon har ett jättestort kompisbehov, nu får hon gå 2 timmar extra på fritids (så sammanlagt går hon 35 timmar i veckan) för att hinna vara med kompisarna.  (hon går i 2:an)

Sigrid började vid 3 år (15 timmar) och det var helt perfekt. Nu går hon i 6-års och trivs hur bra som helst. På dagis var 15-20 timmar helt perfekt för henne (hon fick vara längre när jag var sjukskriven) Nu går hon 25 timmar och det funkar hur bra som helst.

Valter började vid 2½ år och på sätt och vis var det lite för tidigt. Han hade fortfarande blöja (höll precis på att sluta men dagisstarten drog ut på det) och hamnade på småbarnsavdelningen, det kändes inte helt ok samtidigt som han trivdes och behövde det. Han hade inte så mycket kompisar i hans egen ålder.
Nu är han 3 och går på den lite större avdelningen och det känns superbra. Han går 15 timmar.

Holger ska antagligen få vara hemma tills han fyller 3 år.

Min absoluta minimigräns är 2 år och då skulle jag behöva nån riktigt bra anledning för att sätta dem på dagis så tidigt.

Hur kan ni vara hemma så länge? Vi har snålat med dagarna men de tar ändå slut när vårt barn fyller 2 ungefär... Skulle GÄRNA slippa att lämna. 

Visst klarar vi oss på en lön, men jag kan ju inte bara vara borta hur länge som helst från jobbet. Om man går ner i tid har man väl inte rätt att gå upp igen?

Vad säger era chefer?

15 timmar i veckan är ju inte ens ett halvtidsjobb...

Hur gör ni med pensionspar osv?

Ursäkta att jag kapar tråden, men jag vill också vara hemma längre (eller jag jobbar gärna för MIN skull, tycker om att arbeta) så att min son slipper dagis.

För vår del har det varit så att vi har fått två barn tätt vilket gjort att de kunnat vara hemma på varandras FP-dagar så att säga = vi har sparat dagar. Under det år barnen har varit under 1 år har vi i möjligaste mån tagit ut minumum eftersom SGI är skyddad då även om man inte tar ut något. Under ett halvår drygt använde vi oss av vårdnadsbidrag som gör perioden överhoppningsbar vad gäller SGI. Nu när äldsta är 3½ och yngsta snart 2½ så går båda 20 timmar/veckan. Jag jobbar 70% (har inte riktigt tagit tag i pensionsbiten ännu och hur vi ska göra i framtiden för att kompensera) och sambon jobbar 60% och tar ut övrig tid i FP. han har i stort sett alla sina dagar kvar. Så kan jobba på det viset läääänge .

Man har rätt att gå ner till 75% i tjänst och fortfarande ha sin fulla 100%-iga tjänst kvar fram till dess barnet är 8 år om man har en fast tillsvidareanställning i alla fall. För mig har det inte varit några problem att gå ner till 70%.    

Man har rätt att gå ner till 75% i tjänst och fortfarande ha sin fulla 100% tjänst kvar fram till dess barnet är 8 år eller börjat skolan om man har en fast tillsvidareanställning.

Jag studerar dock så går bara 2 timmar per dag när jag börjar i januari. Kommer alltså vara hemma mer eller mindre ändå och de timmar jag är iväg är min flicka hos farmor/mormor/barnvakt (se överst). Jag tog inte ut FP första året utan levde på besparingar, nu tar jag ut 5 dagar i veckan.

Vi har fått prioritera väldigt mycket. Väljer att inte ha bil, bo billigare än innan (fast ändå finare och mer praktiskt för oss, hade hög månadskostnad innan), dra ned på alla onödiga kostnader, sätta in pengar på sparkonto i stället för att småhandla osv.

Jag prioriterar om helt för att vara hemma med min älskade tjej så länge som möjligt.  1 år och 9 mån kommer hon vara när jag börjar igen, men som sagt, blir inte dagis då.

Sedan hoppas jag ju på en 2:a snart så jag kan vara hemma med 2 barn nästa höst. Går ju inte att planera när barn ska komma, men hoppas gör vi! :)

Jag visste inte det där med 75 % kan ju vara bra att veta.

Jag är mest orolig för pensionen och skyddandet av sgi. Vi klarar oss på mycket mindre pengar. Men min mamma har varit hemma mycket med oss tre barn och nu när hon snart är pensionär så får hon jättedåligt med pengar. Hon har alltid arbetat deltid (typ 75%) när vi var små. Hon och pappa är skilda nu så hon får klara sig själv. Vet att man inte ska räkna med skilsmässa, haha. 

Annars hade vi LÄTT arbetat mindre. Jag vet inte om min oro är befogad. Vet inte hur mycket man förlorar. 

 

Vi väljer att inte ta ut FP det första året då jag är hemma och SGIn ändå är skyddad. Andra året tar min sambo ut FP de dagar jag går i skolan. Dottern kommer väl att börja dagis, alternativt vara hos dagmamma när hon är ca 2 år men då kommer hon att gå max 15h/vecka fram till skolstart tack vare mina studier (har inte föreläsningar så ofta) samt att min sambo nog tar FP en dag/vecka. Resterande FP-dagar kommer vi att spara till långa sommarlov och julledigheter.

Ang. pensionen så är det en knepig bit för även om man är gifta under tiden som barnen är små så är ju ens pension individuell och har man inte gemensam ekonomi på ålderns höst blir det knapert för den förälder som varit hemma. 

Om man vill göra det helt rättvist så kan ju båda föräldrarna gå ner lika mycket i tid t.ex. Självklart blir det lite mindre pengar under småbarnsåren, och även lite mindre pengar under pensionen, men det kanske man tycker att det är värt. 

I vår familj har vi ju "turen" att jag studerar samtidigt. Detta är alltså år då jag ändå hade levt på studiemedel och inte haft möjlighet att pensionsspara. Kanske vill man passa på att vidareutbilda sig under småbarnsåren? Något som ger karriären en skjuts samtidigt som man får mer tid hemma under studietiden?

Sedan har jag redan nu (dottern är än så länge 3 månader) börjat jobba lite extra. Ibland arbetar jag dagtid och har dottern med mig (eget företag), ibland arbetar jag kvällar/helger då min sambo är hemma. På det här sättet kan man gå om varandra om båda vill tjäna pengar till pension och liknande. Men det tar ju såklart en hel del av den gemensamma familjetiden om båda föräldrarna ska gå omlott. Min sambo och dottern hjälper ibland mig på företaget och då får vi ju umgås i alla fall :)

Jag tror att alla familjer kan pussla och ordna med sin familjs förutsättningar för att få det att gå ihop, men det finns ingen direkt standardlösning som passar alla. Känner man sig osäker skulle jag tala med någon expert ang. både pensionssparande och äktenskapsförord (om man är gifta).

Och som svar till TS: hur gammal är dottern idag? Hur ofta skulle ni behöva barnvakten? Finns det någon dagmamma i området med små barngrupper?

Jag tror att ni känner er dotter bäst och om du har magkänslan att hon skulle trivas bättre med farmor, mormor och barnvakt så stämmer säkert det :) Även om barn behöver trygghet och i viss mån kanske rutiner så tror jag att föräldrar har ganska bra koll på vad som gör just deras barn lyckligast. Om dottern sedan kan vara hemma hos er varje dag så tror jag att det är en stor trygghet i sig, även om barnpassaren byts ut då och då. I värsta fall får ni väl byta strategi om ni känner att den första inte blev optimal. 

Lycka till! :) 

2-2,5 år.

Tack för rådet! Dagmamma känns inte aktuell för oss då vi först var helt inställda på dagmamma,'en fantastisk person' som bor precis vid oss. Sedan råkade jag se henne i parken och såg hur hon var när inga föräldrar var med och hjälp... Det var en annan människa som skrek, drog i barnen och hade noll koll! Så vågar inte lämna till dagmamma då jag inte vet vad de gör när de är själva med barnen.

Ush, vad hemskt när de beter sig så "bakom kulisserna"... Och ja, det är ju nackdelen när det endast är en vuxen närvarande, ingen kontroll från andra :( Skönt ni kunde se henne på det här sättet innan barnet började där i alla fall.

Tror faktiskt jag bestämmer mig för att ha henne hemma tills hon är 2,5 år. Känns som att de flesta AP föräldrar tycker det är en lagom ålder och känner rent instinktivt att det känns fel att lämna henne på förskola "redan". Hon kommer då vara med mormor / farmor / barnvakt på dagarna när jag och min man har föreläsningar. Kommer bara vara iväg ca 4-5 timmar, men behöver ju plugga också... ;) Hoppas kunna lösa det så då jag nog tror hon hade mått bäst så. Är glad för era kloka råd :) De flesta andra mammor jag känner förstår inte alls utan ser det nästan som konstigt att inte skola in barn vid senast 1,5 år!

Runt 3 år tycker jag. Min tjej 3,5 är nyinskolad (gick en period mellan 1,5 och 2) och nu märker jag hur mycket hon gillar förskolan! Innan gillade hon det väl också men hade inte alls det behovet.

Tror du gör alldeles rätt :)

Kontrar med Montessori. Waldorf är för mycket pseudovetenskap och persondyrkan för min smak.

Mina 3 första har börjat när de varit 2 år men ångrar att jag inte var hemma med dem längre... min minsta som blir 2 nu ska va hemma tills hon blir 3 år. Jag har vårdnadsbidrag för henne :) fanns inte när de andra 3 var så små. Men 2-3 är är väl lagom..jag kanske inte tycker att en 2 åring behöver förskolan än men det beror väl lite på hur livet i övrigt ser ut.

Oj, jag tror att det är viktigt att inte generalisera utan att utgå ifrån barnet.

Vår son ska börja när han är två. Detta dels för att vi inte är stenrika och dels för att vi som familj har drömmar som kräver att jag blir klar med min utbildning inom en snar framtid. Vi tror båda att förskolan kan erbjuda honom något positivt (annars hade vi haft honom hemma längre), men behov av förskola har han nog inte förrän senare.