Gravid, när berättade du på jobbet?

Vecka 9.

Var ny på jobbet och ville vara ärlig redan från början, både med kollegor och ansvarig.

Första gången i v13, ville ge chefen gott om tid att hitta min vikarie, en tjänst som var svår att tillsätta. Jag planerade också att gå på f-ledighet två månader innan BF, vilket jag gjorde. Min chef drog dock ut på tiden och anställde inte någon förräns i sista stund. Det var massa röda dagar den tiden vi hade upplärning, så hann inte alls lära upp vikarien. Chefen var sur på mig eftersom jag gick så himla tidigt... Suck...

Andra gången berättade jag också ungefär lika tidigt, hade bytt chef då. han såg till att anställa någon så vi han gå dubbelt ordentligt och jag de sista veckorna kunde släppa mitt jobb och vara lite backup överallt, och vikareien var mer eller mindre självgående.  

Jag tror på ärlighet mellan kollegor och arbetsgivare. Kollegorna fick veta det ganska snabbt medan jag berättade för arbetsgivaren efter ultraljudet.

Komemr att berätta i v 17 efter vårt fostervattenprov. Min närmaste kollega vet sedan v 7.

Första barnet i v8 och nu i v6 för både kollegor och chef. Eftersom jag har problem med foglossning och tar mig fram på halvfart var det bara jobbigt att hitta på vad som orskade min smärta.

Åh jag gruvar mig för att berätta på jobbet om att jag är gravid.. Gick in i v 14 idag, 13+0, o inte sagt nå än. 
Är rädd att de ska bli arga för att jag inte sagt nå tidigare och ta det som att jag ljugit eller gått bakom ryggen..
Men kan ju skylla på att jag inte märkt nå för jag var ju ingen planka innan.
Jag är tillsvidare anställd på en restaurang, gick med i unionen nyligen så det känns lite tryggare i alla fall.

Även om de inte kan sparka mig pga graviditeten så är det ju inte så svårt o hitta på nå annat själ..

Är i vecka 15 och har inte berättat än :/ Vet inte när jag ska ta mig i kragen och göra det? Jobbar som timanställd inom psykiatrin numera då jag i samma veva som jag plussade blev varslad från mitt heltidsjobb :( Är så rädd att jag inte kommer att få fortsätta. Att de ska göra sig av med mig direkt. Finns gott om vikarier. Inom slutenvården vill jag inte stanna längre än till januari, sen går jag självmant då jag inser att det är en stor risk att arbeta där när man är så långt gången. Än så länge kan jag ju fortfarande dölja det rätt väl...Inom soc psyk känns det inte lika riskabelt, och är inte heller lika stressigt, här kan jag tänka mig att stanna, men frågan är bad chefen anser? Är nästan 100 att hon och de andra i arbetsgruppen kommer att välja bort mig då det finns så många andra vikarier att ta till...känns som de alltid försöker hitta nån anledning till att inte ta in vissa. Ja det här kommer att vara min anledning då :( så därför har jag inte berättat...

Jag berättade för chefen i v 13/14 och för närmsta arbetskamraterna i v 15/16. Ville inte berätta för tidigt, men skulle kännas som att ljuga om jag sagt det senare..så det var lagom för mig :)

Dagen efter BIM... Var så glad och illamående Kanske aningens tidigt, men men...

Usch, har ångest för att berätta på jobbet. Det kommer bli ett himla liv. Går in i v11 om ett par dagar, dock syns det ju inte än. Har ett jobb med stort ansvar och som är väldig tpersonberoende.

Usch vad jobbigt att läsa det här.. ni som varit oroliga för att berätta - har det varit befogat?
Det är ju hur naturligt som helst att bli gravid, och alla är inte borta1.5 år från jobbet per barn direkt..  så jag tycker det känns väldigt fördomsfullt om så många chefer och arbetsplatser reagerar så negativt? Fan om inte kvinnor blev gravida hade vi ju dött ut för länge sen. Två-tre år av ens arbetsliv är ju ingenting. Om min arbetsplats hade blivit sura, bemött mig negativt eller diskriminerat mig på något vis hade jag verkligen övervägt att byta. Nu har jag inga barn men den dagen jag blir gravid och delar med mig så kommer jag vara glad och vill snarare att de säger grattis än bara tycker att jag ställer till med besvär. Men jag kanske är naiv =/

Med ettan berättade jga för chefen tidigt, typ v 10 och bad honom hålla det hemligt, men ville att de skulle ha tid att hitta någon annan, då jag hade en ansvarstjänst då. Några få kollegor fick veta v 12 resten efter RUL v 18.

Nu med tvåan berättade jag för närmsta chefen i fredags(v 11) och bad honom hålla tyst, för att jag bara kan jobba halvdag på måndag för att jag ska på VUL. Ser allt bra ut efter måndag, så får jag nog lov och berätta för högre chefen också då jag ska byta tjänst efter jul. Han kommer nog känna sig lite besviken, men förhoppningsvis har han vett nog att spela glad   Och sen ska jag berätta för kollegorna. Har väldigt dåligt samvete för att jag inte berättat för några av dem, då några vet att jag försökt få barn länge och då vi fått en ny kollega som är gravid har vi pratat massa grav. och jag vill inte säga till dem före chefen för att det skulle kännas fel om han får höra det på omvägar. Men eftersom vi kämpat så länge och jag blivit erbjuden en så pass mycket bättre tjänst, rent arbetstidsmässigt så vill jag inte strula till det om jag skulle få MF eller liknande. Är inte officieltl klart att jag ska få byta tjänst ännu, osv... Rent fysiskt skulle den kunna vara tyngre, men jag ser flera fördelar med den, då det är lättare att ta en paus eller bara springa på toa 5 ggr / arbetsdag utan att sätta kollegorna i skiten.

Tänkte berätta efter jul/nyår kanske, då är jag i v19. Förra grav berättade jag i v17 tror jag, samma dag som RUL var det. Jag ska göra RUL i mellandagarna nu så det blir ungefär samma. Vill behålla lite för mig själv tills RUL är klart då jag är privat av mig.

Berättade för min chef i vecka 12, men höll det hemligt längre för andra. Är snart i vecka 18 och nu vet några flera.
Höll det hemligt så långt det gick för andra kollegor, syns mycket mage redan så nu är det kört med att hålla som hemligt.
Anledningen är mest att om något skulle hände, så vill jag inte att all vet om. 

Jag berättade för min närmsta kollega i vecka 15 men vill vänta att berätta för chefen och resten tills efter RUL v 18-19.

För chefen: v.16. Var inför omorganisation plus att ett par stycken hade tittat misstänksamt och sen frågat rakt ut. För övriga nära kollegor: v18 och resten av folket v21.

Berättade för chefen i vecka 11 när han kallade in mig för att han tyckte att det verkade som jag hade svårt att hinna med arbetet. Jag har helt tappat min stresstålighet och jag sover dessutom kasst så det påverkade jobbet. Jag har nu fått lite lättare jobb så jag ska orka bättre. Jag har inte officiellt berättat än men några har undrat varför jag fått lite förändringar men jag har sagt det är pga stress vilket ju inte är en lögn. Jag ska berätta när jag varit på ultraljud strax efter jul.

För chefen vecka 16/17. De övriga vet inget ännu (är i vecka 18 nu), men får en hel del blickar men ingen vågar fråga Tänkte försöka vänta tills RUL dvs vecka 21. Om någon frågar kommer jag nog berätta dock.

För chefen och de närmsta kollegorna i v.16. Resten får veta efter RUL i v.19 (18+3).

Åh vad ni är duktiga. Jag kan inte hålla mig....