sextiotalist skrev 2011-09-13 13:15:28 följande:
Nja, det vill jag nog inte säga, vi båda har gjort "avkall" på våra behov, sambon får inte till det så ofta som han skulle önska, jag gör det oftare än vad jag skulle önska. Vi har hittat en kompromiss, där vi båda har satt en annan nivå än vad vi egentligen vill.
Anonym skrev 2011-09-13 13:46:59 följande:
Det stämmer inte alls det. Jag och min kille har kompromissat. Däremot är det alltid den med mindre lust som ska försöka öka sin lust. Varför är det så?
Naturligtvis finns det olika situationer i förhållanden. Man kan se olika scenarier:
1. Den med mer lust dominerar förhållandet och tar för sig och den med mindre lust ställer upp, mer eller mindre emot sin vilja.
2. Man kompromissar och båda är tillfreds med situationen
3. Den med mindre lust dominerar förhållandet och sätter nivån för sexet
Nu rör ju det här enbart relationer där man inte ligger på samma nivå sexuellt. Jag tror inte att de två första scenarierna är alls lika vanliga som det tredje, och alternativ två är nog säkert allra minst, och i den finns säkert också ett mörkertal: I den gruppen, frågar man den med minst lust så säger den alternativ 2 och frågar man den med mer lust säger den alternativ 3. På samma sätt finns det ett mörkertal åt andra hållet, att de med mer sexlust säger att det är alternativ 2 medan den med mindre säger att det är alternativ 1. I båda fallen anser bara den viljestarkaste att en kompromiss har ingåtts medan den andra parten inte anser att det är så.
I relationer där det är obalans i sexlivet och den med mest sexlust försöker vara hänsynsfull och respektfull och intresserad av att lösa situationen tror jag faktiskt att alt. 3 är i särklass vanligast. Ni som verkligen har en äkta och fungerande kompromiss kring ert sexliv där ni verkligen är överens och tillfreds och har mötts nån stans i mitten trots stora skillnader är nog tyvärr väldigt ovanliga, även om ni finns.
Frågar man min fru om hon har kompromissat i sexlivet så skulle hon säkert säga att hon har det, men fråga mig och jag säger att jag inte har märkt nånting! Hon var den som först tog ordet kompromiss i sin mun, men hur jag än försöker så ser jag inte att hon har omvandlat det i handling.
Det finns ju ett stort problem kring kompromisser som har med känslor att göra. För mig är det helt avgörande att min fru är engagerad i sexet, själv njuter, är aktiv, söker orgasmen osv. för det är det som gör sex till njutbart för mig. Sånt kan man inte kompromissa fram. Lägger hon sig bara där och är "tillgänglig" för mig så förlorar sexet hela poängen för mig. Nu är min fru dessutom sån att hon kan inte ens låtsas vara engagerad om hon inte är det, hon är för blyg och hämmad, så i vårt fall är kompromisser från hennes sida helt enkelt inte möjliga. Jag däremot kan ju alltid låta bli att ta initiativ till sex, sluta fråga om sex, låta bli att antyda osv. osv. och det har en reell effekt för henne. Hon slipper verkligen sex när hon inte har lust, men jag kan aldrig få nån kompensation för mina förlorade tillfällen till sex eftersom onani inte är en ersättning för partnersex.
Jag vet att det finns män som tycker att det är helt OK med en planka som bara ligger där som de kan knulla, men jag är inte sån.
Så hur god vilja det än finns från oss båda om att kompromissa så finns det ingen möjlighet till det i vårt förhållande, det faller på sin egen orimlighet. Så därför sätter hon, som har mindre lust, nivån på vårt sexliv, och tyvärr tror jag att det är det vanligaste scenariot. Det är ju tyvärr så många förhållanden som spricker...