Alternativ till STRIKT uppfostran - respektfullt bemötande. Behöver tips och råd!

ICDP är ett förhållningssätt som lärs ut genom bl a kurser och litteratur, bla boken "ICDP för föräldrar". Det bygger en hel del på sådant som Jesper Juul pratar om i sina böcker.

Rekomenderar också Jesper Juuls bok Ditt kompetenta barn och Din kompetenta familj (det är de jag hunnit läsa) och de är superbra. Den andra lite mer lättläst, men jag tyckte ändå att första ger mer...

Jag kräver aldrig av ett barn att det ska sova. Jag kräver att det ska befinna sig i sängen vid en viss tidpunkt. Nattlampa, en bok, kanske en CD-/bandspelare med saga eller musik, och sedan får det ta den tid det tar ...

Aldrig hört talas om det tidigare, är det ett nytt begrepp istället för "aktivt föräldraskap" eller?

Återkommer till denna tråd senare

Det är lite oklart hur nattningen går till, men är det så att ni är hos henne tills hon sover, och att det tar tid eftersom hon hoppar och skuttar efter sagan? På din beskrivning av henne låter hon ungefär som min dotter, som har hunnit bli två år äldre. Om jag vore du skulle jag pröva med att lämna situationen då hon envisas med att hoppa och skutta, säga nåt i stil med "jag sätter mig i köket och läser i min egen bok ett tag, säg till mig när du är redo att sova så kommer jag". Det skulle fungera för oss tror jag. Barnen tar ju till de medel de har för att få det som de vill ha det. Så länge hon är vaken och inte gör som du vill, ägnar du ju all uppmärksamhet åt henne och antagligen tycker hon att det är toppen.  

Sen är det ju detta med att sova... Båda mina barn är av åsikten att det är roligt att vara vaken sent på kvällen, och tråkigt att somna, nästan oavsett hur trött man är. Och den inställningen verkar vara svår att ändra på. 

Tack för era svar, ser fram emot fler

Jag vill berätta att det sedan 3-4 dagar går mycket bättre. Jag och hennes pappa satte oss ner och pratade igenom det här och hur vi ska förhålla oss till hennes "tvärtemothet" och är överens om att det handlar mycket om vårt eget förhållningssätt. Har uppdaterat mig lite på Juul också och försöker tänka kring vissa saker som självklara och roliga, tex att det är KUL att laga mat tillsammans (eller ja försöka iaf ) att hon är viktig i gemenskapen kring det och att umgås tillsammans kring matbordet. Gör ingen affär av det hela utan berättar lugnt och fint att vi snart ska äta och det vore HIMLA trevligt om hon vill vara med och göra oss sällskap.

Det är så klart ingen revolutionerande förändring men nånstans på vägen tappar vi bort oss och låter den negativa spiralen spinna neråt istället för att rikta den åt ett positivt håll och styra åt det håll VI vill att det ska vara. Om ni förstår vad jag menar

Nattningarna är fortfarande låååååångdragna (japp, vi ligger bredvid, läser saga, släcker och går ut när hon har somnat). Hon har svårt att varva ner. Så klart inget kul att sova och ingen tvingar ju henne, men hon är ju så trött på morgnarna när hon inte somnar förrän 22 och vaknar vid 7.

Det skulle ALDRIG funka här. Antingen blir hon förtvivlad om jag/hennes pappa går ut efter sagan och säger att "säg till när du vill sova" eller så skulle hon springa efter oss i köket.
Hon hoppar och skuttar både under sagoläsningen och efter. Okej, kanske liite lugnare under tiden vi läser saga men hon ligger ändå och sparkar, pratar/avbryter eller leker med sin nalle.

Varför inte pröva? Hon hoppar och stojar som en metod för att slippa somna, ni har antagligen förklarat för henne många gånger att det inte är okej, men hon slutar ändå inte. På något sätt måste ni ju ändå visa att ni inte accepterar det beteendet vid sovdags, tänker jag, och genom att markera att ni bara ligger hos henne om också hon ligger (och ligger hyfsat stilla) kanske hon kan förmås lugna ner sig. Min dotter har också hållit på och avbrutit högläsningen, och det är ju döjobbigt. Om jag bara har hållit mig tyst ett tag medan hon håller låda, brukar hon hejda sig själv och säga "Läs då!". På senare tid har vi kunnat komma överens om att hon inte ska avbryta läsningen, men får en chans att prata när sidan är slut. Det skulle antagligen inte ha fungerat med henne som 4-åring, å andra sidan vet jag inte om jag själv hade kommit på att prova då. 

Jag vet inte om alla barn är likadana, eller om den här typen är en extra uppskruvad sort, men oavsett vilket handlar det väl framför allt om att hitta en metod som fungerar för att varva ner. Massage kanske vore nåt? Skulle dock inte fungera på mina barn... 

Att vara konsekvent, lugn, bestämd, envis och kärleksfull i en lagom blandning har fungerat rätt bra med mina 3 barn (8, 16 & 18), inte alltid så enkelt... men det är mitt recept  Samt att kommunicera med barnet: förklara hur du menar, tänker o känner, lyssna på barnet, motivera ditt agerande och ägna er också åt dagligt socialt "pladder", berätta roliga saker, ha skoj, flamsa o tramsa!  

Alltså vi HAR provat, så kanske jag skulle skrivit istället. Inte konsekvent men när vi har blivit frustrerade av att hon leker istället för att läsa saga eller försöka sova.

Jag är lite av den analyserande människan/föräldern och vill gärna tro att det kan finnas något annat bakom hennes frustration. Tex att hon kanske inte känner sig sedd eller hörd av oss och därmed gör allt för uppmärksamheten vid läggdags..snarare än att det är hon som har svårigheter i att lugna ner sig och somna. Men jag vet inte, jag kanske överanalyserar också.

Jomen så gör vi tror jag...

Nej, det är inget nytt begrepp, utan det är namnet på själva programmet så att säga. International Child Development Programme, på svenska Programmet Vägledande samspel. I Sverige används det mest inom förskola, BVC och sådana instanser, men är utvecklat för föräldrar också. http://www.icdp.se/ar_foralder.aspx

Varje kurstillfälle hela grundkursen för förskolepedagoger börjar med en filmsnutt med Jesper Juul, så det bygger mycket på hans ideer.

Men jag tycker nog att det låter som om ni verkligen ser och hör henne.  

Lite klyschigt kanske att säga att "barn är olika", men det är ju verkligen sant. Föräldrar är också olika. Jag har inga problem med att tolka mina egna barns sömnkamp som just sömnkamp och har aldrig egentligen frågat mig om det beror på att de är frustrerade över någonting som jag eller sambon gör eller inte gör. Annat än att vi kanske inte underlättar maximalt för barnen att somna. När det gäller min treåring t ex tror jag att vi ofta börjar nattandet för sent så att han hinner bli övertrött, och det är ju vårt misstag. 

Utöver att vi själva gör misstag i nattandet är det helt uppenbart att båda våra barn har utvecklat en hel arsenal av metoder och tekniker för att hålla sig vakna, som de tar till från tid till annan. Det gäller att antingen stå ut tills de däckar, eller överlista dem. Och med det sagt, jag tror inte att alla barn är lika i det här avseendet. En del barn är säkert lugna som filbunkar och gillar att somna på kvällen, och det har inte nödvändigtvis att göra med att deras föräldrar är mer exemplariska.

Nej så är det kanske... Men jag tror på att vända frågan inåt när barnen/t krånglar. Det är ändå vi som visar vägen för våra små och de läser av oss som små böcker
Jag märker ju att hon är lugnare nu de senaste dagarna. Om det beror på oss eller inte, är svårt att avgöra men jag tror det beror på att vi har diskuterat detta och ändrat vårt förhållningssätt. Inte lika stressade om hon inte somnar direkt eller om hon vill fråga saker under läsningen. Det gör att vi också bemöter henne lugnare och hon nu kan slappna av när vi SER och HÖR henne.
Sen har barn, precis som vi vuxna, också dåliga och sämre dagar men när något blir till ett problem får man fundera på hur man ska bemöta det.. Jag säger itne att mitt sätt är det bästa eller att det kommer funka för alltid..

Jag läste ett bra citat som petra krantz lindgren skrev i sin blogg:
"Hur får man barnet att ligga kvar i sängen?" En av de sökfrågor som lett till min blogg idag. Längtar massor efter trafik på frågor som: "Hjälp mig att förstå varför mitt barn vill gå upp ur sängen!" Barnets beteende syftar alltid till att tillgodose behov som hon har. När du förstått vad barnet behöver kan du hjälpa henne till andra sätt att få det hon behöver".

skulle precis tipsa om hennes blogg. Den är ju fantastisk!

Bra tråd . Jag har nog inte så mycket tips att komma med. Jag försöker också hitta ett bättre förhållningssätt till min ena femåring. Vi har det väldigt kämpigt med honom, framförallt med att han slåss. Däremot somnar han så fort han lägger huvudet på kudden. Jag tror absolut att det ligger någonting bakom vår sons beteende. Han är barnet som alltid hamnar mittemellan då han har en tvillingbror med autism och en lillebror mitt i "tvåårstrotset". Kanske handlar det om svartsjuka, att han inte blir sedd etc. Vi har iaf slutat skälla på honom. Jag såg att de har kurser i Vägledande Samspel i vår kommun. Det kanske finns i alla kommuner? Förr fanns det bara Komet, så det är ju bra att det dyker upp alternativ.

Vår autistiska son har däremot svårt att somna. Vi brukar läsa varje kväll och sedan ligger vi en stund hos barnen. De två andra brukar somna snabbt, men inte M. Han ligger kvar i sängen och pratar med sig själv eller småleker långt efter att vi går ut. Men eftersom han ligger kvar i sängen så accepterar vi läget. Han klarar sig också på mindre sömn än vad de andra barnen gör.

När jag läser tråden minns jag hur det var med tandborstningen med stora barnet vid ca 4års ålder:
Varje kväll gråt, vägran och tvångsborstning.
I flera år. Tills vi läste boken om Emma går till tandläkaren. Hålet, borren och det onda i boken gjorde att polletten ramlade ner. Efter det var det inga protester mer.
Kanske finns böcker vad som händer om man ej sover ordentligt? Om barn som slåss? Om trötta föräldrar? Lättare att prata om ämnen i tredje person ibland.
Vilket påminner mig själv om att gå till bibblan och rådfråga de duktiga bibliotekarierna om tips på böcker om andra jobbiga ämnen:)