Kan man försörja sig på att vara familjehem?

Förresten. Jag tycker det är lite lustigt att det skall läggas vikt vid hur folk uttrycker sig i skrift och så. Många av de personer som svarat i den här tråden, som praktiskt taget utgett sig för att vara visdomens källa inom socialvården, har ju skrivit som åsnor.

Jag bor nära ett par där kvinnan jobbar och mannen är hemma med barnen, de har 3 st placerade barn och får således pengar för en inkomst så att säga för de barn de har.

Kan tillägga att dessa varit familjehem i säker 30-40 år och tar bara emot killar som är i tonåren och har mycket problem bakom sig med tex kriminalitet, droger mm

Oj oj oj vilken intressant tråd. Tycker det är konstigt att så många som säger sig vara väldigt insatta inte vet hur det ser ut i verkligheten. Självklart finns det outredda familjer och familjer under utredning som tar emot placeringar. Det är inte bra och det är inte så det ska vara - men det händer endå när barn/ tonåringar placeras akut i dag. Det är ju bara att se sig lite om så ser man hur verkligheten ser ut. Sen set det ut som massor av er medvetet missuppfattar TS, bara för att få provocera. Hon har läst pålägget och i böcker vad detta med familjehem handlar om. En sak hittade hon inte och ville ha hjälp här. Det var hur ekonomin kommer att se ut. Att veta hur mycket tid man kommer kunna lägga på sina barn. Det är väl en jättestor och relevant fråga. Hur så många lyckas missuppfatta frågan, det undrar jag. Har du en placering brukar man kunna kombinera det med i allafall ett deltidsjobb, men rik blir man inte :) Har du två placeringar så tar det mer tid och kraft och har du inga stora krav så kan man klara sig på enbart det arvodet, det beror lite på. Vi är kontrakterat jourhem och detta är mitt jobb. Skulle det vara fult av mig att tjäna pengar på detta? Till och med så mycket att jag klarar mig på det. Ni andra här. Får ni lön för ert jobb? Vart ni än jobbar? Lärare tar hand om andras barn -och får betalt. Läkare? Hade ni frågat de om dem gör det enbart för pengarna??? Klart att man ska ha ordentligt betalt för det jobb men lägger ner, oavsett vad det är för jobb. Löneförhandlar gör väl alla, innan de säger ja till ett jobb. Det är väl supersmart av TS att fråga oss ock kolla upp arvodet innan hon går vidare i dina tankar. Hon vore ju dum annars. Vad gäller egna små biobarns ålder, så varierar det i oändlighet. Hur din familj fungerar i övrigt spelar in massor. Vår yngsta är två och vi har bara haft placeringar över den åldern. Jag själv var under året när mina föräldrar började med detta. Det har gått alldeles utmärkt. Barn i exakt samma ålder är inte aktie lämpligt dock, men funkar bra ibland. Det är människor detta handlar om det finns inga exakta svar. Alla funkar olika. Den förståelsen tycker jag saknas här. Allt verkar vara " så här ÄR det". Livet ser inte ut så. Jag hoppas verkligen att du ger dig in i den à världen när du känner dig redo. Det är underbart roligt och förbaskat svårt. En sak som jag kan se som svårighet i ditt fall är att du är själv. Jag själv hade inte klarar av det som ensamstående mamma då jag ibland måste ut och leta tonåring på natten få mina andra barn sover. Lycka till !!! :)

Hm, varför blev inlägget så ihopskrivet tro? Kan man redigera inlägg i efterhand, eller är det kört nu tro :) Haha, härligt när man skriver för fort på iphonen så den sätter in fel ord. Jag skulle skriva att hon läst på nätet..... Det blev att hon läst pålägget. :) hoppas att ni fattar endå.

Ts: i vilken komun bor du? Det ser säkert olika ut i olika kommuner. Här i Stockholm skiljer sig t o m socialtjänsterna åt.

Hejsan klart man kan leva på att vara familjehem.
jag hade som du en stark längtan att få bli just familjehem kontaktade flera kommuner när jag var 21
och dom blev väldigt förvånade att jag ville bli familjehem när jag var så ung.

Deras policy var dock att man helst inte skulle ha barn under tre år och jag hade juh min täva på tre år å en bulle i ungnen =) så det kändes som att vi kunde vänta.

Nu är vi familjehem och har varit i några år och det finns massa orsaker att vi är det.....den första är att man vill göra något för andra barn, sen såg vi fördelar med att låta min man vara hemma med ett fosterbarn att faktiskt bio barnen såg mera av sin pappa då =) så inte nog med att vi hade rum med en extra, våra egna barn får bara bonus dom me =)
Klart man då behöver ha inkomst, vi blir inte rika som många skriver men vi får massa tid med varandra och det funkar att vara hemma.
Vi kan betala våra räkningar och det kompensera lönen som min man hade förrut. Det betyder juh om man tittar på det att vi igentligen förlorar lite på d ekonomiskt men tid med barnen kan inte mätas i pengar.

Vi har haft ett par ungdomar här och det har funkat hur bra som helst, vi har försökt ge dom så mycket kärlek man kan och vad dom vill ta emot när man är femton haha vi hoppas vi har visat att gemenskap och trygghet är något som dom ska försöka bygga livet på.
äh nu börjar jag bli sentimental hoppas att jag hjälpte dig någe många lycka till