• snarf

    En dikt till min son som blev 6 veckor. Psd tog dig ifrån oss

    Om du möter mig där, där i mitten av en frusen sjö.. där solen precis träffar och möter den kalla vintriga horizonten.. den kyliga kanten som möter solens hetta.


    Om jag då andas ut mitt hela jag, allt de varma jag har innombords, så bildas syret till vacker okrossbar gnistrande kristall.


    Om jag blåser riktigt försiktigt uti kylan och andas mjukt, bildar min andedräkt en frostig och osynlig värld som ingen annan ser.. De är Jag och en dörr av ljus, öppnar du då och står där i din nya vackra skepnad och ler mot mig?


    Om du finns där och sträcker ut din hand så lovar jag att andas så lätt och sällan jag kan, Gud bevara våran stund i ingemanns land, I vårat land. Ge mig 5 minuter...


     


    Med en borste utav renaste blå is som värmer mina händer skulle jag kamma ditt blonda hår och fläta 10 000 små flätor som stelnar i samma sekund av mina tårars sälta i evighet, sälta av ren kärlek som bara vill påminna om den renaste saknaden och glädjen över att du är min och jag är din. 


     


    Jag skulle ge mina ögons blåhet till din egna himmel så du kan bädda in dig av min närhet när du saknar och vill ha mig nära..


    Jag vill ge dig mina rödaste läppar, dom blir till en sammets filt när du fryser om natten och behöver värme..


    Jag vill ge dig min röst och för evigt själv vara utan så att du kan höra mig viska att jag älskar dig eller sjunga dig vaggandes till sömn när du behöver..


    Jag vill ge dig mina gamla och ådriga händer av livserfarenhet som stryker din tjocka unga kind när du inte kan sova så du kommer i trygg ro..


    Jag skulle ge dig mina örons hörsel så du kan blunda och känna, höra min djupaste själ när jag vill nå dig, när jag saknar dig och vill berätta med vackra toner... Musik jag vill delge dig..


     


    Jag vill ge dig mitt liv.. så du får träffa dom som är dina... Jag vill ge 5 minuter i ingemanns land.. Där vi hinner kramas, där vi hinner memorera varandras utseende.. där vi hinner säga de som behövs och har velat säga i 20 år... Sen slutar jag andas, Alla mina färger och hela mitt inre samlar jag till en tår av ren skär kärlek, jag blåser sakta sakta sakta och mjukt in i dig.. Mina tårar droppar och blir till varm guld när du fångar den med ditt finger på min kind. Isvärlden förvinner och kvar är du på sjön, du har ett liv, jag lever nu ditt.... De är min önskan... Jag älskar dig mammas finaste pojk.....

     


    Robin 23/4-91  blev 6 veckor....
  • Svar på tråden En dikt till min son som blev 6 veckor. Psd tog dig ifrån oss
  • Yrrepyrr

    Beklagar sorgen, vrkligen. Mycket känslosamt skrivet av dig och din smärta och längtan sätter sig i hjärtat. Stor kram.


    Bamba mamma..
Svar på tråden En dikt till min son som blev 6 veckor. Psd tog dig ifrån oss