Vad händer mitt i natten? (Långt)

Hon kommer ju till ro när hon ammas, kan du sova och låta henne sova och amma samtidigt?

 

Låt storasyster gå på dagis 3 tim i per dag? Seriöst, när mitt andra barn kom så skolade jag in första ca 1 månad innan förlossningen, det bästa jag gjort, äldsta gick bara ca 2,5 h per dag, men jag var INTE rolig att vara med varken i slutet av graviditeten eller när bebin var liten. Så bra för stora barnet att få leka av sig och träffa kompisar och vara ute och få tid och uppmärksamhet av utvilade pedagogiska vuxna! Och jag fick ju sova. Då blir man gladare på eftermiddagen också! (äldsta barnet var 2 år)

Har gjort det, men nu känner jag av värk i kroppen för uppenbarligen så sover jag inte så bra när hon ammar och nu är hon inte heller nöjd lika länge. Släpper bröstet och skriker

Har sagt upp storasysters dagisplats just för att jag vill ha henne hemma. Det är bara sista veckorna det har blivit riktigt jobbigt. Innan dess har det fungerat jättebra. Men det är så frustrerande att känna att det nu blivit så rörigt på nätterna att jag inte orkar med som jag gjort tidigare (tom direkt efter förlossningen).

Kan hon få sova bredvid dig i sängen? Då kanske du kan liggamma och slumra lite, det har iaf räddat mig!

Jo, så har vi "löst det" ett tag men nu börjar kroppen säga ifrån. Antagligen ligger jag illa eller spänner kroppen när hon är bredvid. Dessutom så Blir det kortare och kortare stunder som hon är nöjd. Hon släpper bröstet och börjar skrika.

Har du något bra tips för att få till en bekväm sovställning när man liggammar? Jag känner av ryggslutet mest. Får även bära henne mycket och varken sjal eller sele har varit överdrivet populära, tyvärr. Hon gör det inte lätt för mig, liten. Men hon är världens finaste ändå såklart.

Det kan hända att hon är övertrött. Försök så gott du kan att låta henne vila på dagen, sysselsätt den äldre och låt den minsta sova åtminstone en halvtimme/timme. Det finns många med syskonbarn där de minsta behöver sova på dagen. Är den lilla övertrött är det ofta jättesvårt att sova bra på natten.

Tack för tipset. Kom att tänka på det med under dagen att hon sovit mindre på dagtid än hon brukar de senaste dagarna. Idag har hon sovit 3 gånger under dagen 30, 90, 30 min. och nu har hon somnat för natten så nu hoppas jag på att hon och vi ska få det lite lugnare.

Att knöla ihop täcket och lägga det bakom svanken, inte perfekt, men mycket skönare... och lita på att det går över, då orkar iaf jag bättre... Stor styrkekram!!

 Tack, det ska jag prova. Det  var en bättre natt efter en dag med mycket sov men hon låg bredvid mig och ammade till och från i många timmar. Fast så länge hon är nöjd kan man ju iaf halvsova lite.

Jag har lagt en kudde bakom ryggen, ryggslutet, tätt tätt för att känna att jag har stöd bakom ryggen.
Har även haft kudde mellan knäna (mest för att jag har lite "beniga" knän).

Det "går över"!
Vid 8 månader kommer ju separationsfasen.

Vår dotter är 9 månader om några dagar, och har en storebror som är 3 precis som er familj!
Vi är mitt uppe i det du beskriver. Jag samsover med dottern vilket funkat utmärkt tills nu. Att hon snuttar gör mig inget egentligen men nu snurrar hon på i sängen, är inte nöjd och gråter. Ibland börjar hon krypa runt och sätta sig upp i sängen osv. Jag vet att det brukar vara såhär den här tiden, och kommer ihåg att storebror också var sån. MEN jag har precis som du börjat tycka att det är väldigt jobbigt, och det trots att storebror är på förskolan 3 dagar per vecka så jag kan vila på dagtid ibland. Jag hade ett rejält melt down i helgen tex. för varken dottern eller sonen accepterade att bli nattade av pappa. De senaste två nätterna har dock varit väldigt bra! Hon har sovit rätt lugnt och jag tror och hoppas att det värsta kanske är över nu. 

Ja jag känner absolut igen mig. Har till och med haft barn i nästan samma åldrar. Äldsta var ca 3½ år när yngsta var 8 månader. Jag hade sådan tur att pappan gick ner lite i arbetstid när det var som värst, så på det sättet kunde jag få mer avlastning med äldsta. Han försökte ta med henne ut på saker osv.

Men precis som du säger så hör det ju till åldern och det blir bättre, för oss var det bara en mycket kort period och sedan blev det bättre igen. Jag såg dock fram emot helgerna för då kunde jag få vila ut, då låg jag och lillan kvar i sängen medan sambon tog stora under hela förmiddagen. Ni måste försöka dela på ansvaret, helt ensam klarar man inte när det blir så här!

Tack, för att ni delar med er av era erfarenheter. På något märkligt vis känns det bättre bara av att veta att man inte är ensam.

Det har blivit något bättre. Hon är lugnare nu och jag lycka sova mer och mer medan hon ammar. I lördags fick maken nog av min "duktighet". Han tog minstingen med sig upp och sa att han inte ville se mig utanför sovrummet innan kl 11.00 minst. Det gjorde underverk kan jag meddela

Antar att det bara är att hålla ut och hjälpas åt så gott det går, även om vi också har problemet med "mammiga" barn på kvällarna. Men som sagt/skrivet skönt att veta att man inte är ensam.