• Anonym

    andra med dystymi?

    Hej!
    Jag har nyligen fått diagnosen dystymi och vill jätte gärna komma i kontakt med andra som har det. Det skulle vara intressant att få höra hur ni upplever det och vilken hjälp ni får.

    Jag har varit nedstämd större delen av mitt vuxna liv, det är få dagar då jag känner att allt känns bra och är roligt. Jag har väldigt svårt att få saker gjorda, kan nog uppfattas "lat" i andras ögon. Jag är ofta väldigt trött och har ingen energi till något, knappt till saker jag brukar tycka är roligt att göra. Det har blivit värre, då jag sjönk djupare i min depression sommaren 2010. Fick utmattningssyndrom under sen hösten 2010 p.g.a. en hel del som hände i mitt liv, allt på en gång. Jag började då medicinera och blev bättre från stess, ångest och oro. Men nedstämdheten och orkeslösheten finns där fortfarande trots medicin. (äter just nu venlafaxin 150 mg).
      Jag känner mig ofta irriterad och kan hugga på små saker, jag är känslig för (o)ljud som barnskrik och andra ljud som barn gör i från sig av leksaker och vid lek. Jätte jobbigt när jag har två barn. Sömnsvårigheter har jag till och från, för tillfället drömmer jag väldigt mkt och vaknar många ggr på nätterna. Har svårt att komma till ro innan jag ska somna en del kvällar, medans jag andra kvällar hinner somna innan jag lagt ner huvudet på kudden. Går jag inte upp på morgonen tillsammans med min familj och får sova ostört så kan jag sova långt in på eftermiddan trots att jag kom i säng i tid. Jag sover ofta middag eft jobbet och somnar lätt framför tv, ofta direkt i en reklampaus.
     
    Jag har alltid haft det ganska svårt att ta kontakt med andra människor, jag går inte fram till ngn jag inte känner i första taget. Visar de inget intresse och pratar med mig så har jag redan bestämt mig för att de inte vill prata med mig. Däremot släpper det och går lätt att prata med ngn som komer fram och pratar med mig (oftast) och inga problem när jag lärt känna en människa. Dock är jag konflikrädd och säger ofta inte emot människor öga mot öga. Det kan fortfarande kännas jobbigt att få en fråga av ngn på jobbet när vi sitter i lite större grupp och jag tappar ofta ord, säger fel osv. Blir även problem när jag och min man har konflikter då jag ofta säger saker jag inte menar eftersom jag har så svårt att förklara och 1 minut senare kommer jag inte ens i håg vad jag sa. Det gör min man rasande, och det kan jag förstå. Men nu finns det kanske en förklarning till varför det har varit så här i alla år. Han förstår naturligtvis inte mig. Men jag hoppas att han inom en snar framtid kan göra det. Jag har även svårt att fatta beslut. Under de senare åren har jag nästan inte alls haft ngt socialt umgänge utan mest umgåtts med min familj. Jag bokar många ggr med folk men drar mig ur i sista stund för jag tänker att jag har ändå inget där att göra. Av olika anledningar främst av dåligt självförtroende, jag är mkt fetare än dem och de har snyggare kläder osv. Ändå upplever jag att jag har bättre självförtroende nu än när jag var yngre. Jag har ofta muskelvärk och huvudvärk.

    Min sinnesstämning höjs när jag dricker alkohol så tyvärr gör jag det ganska ofta, men inte i jätte mängder och inte så att jag på något sätt förstör för de andra familjemedlemmarna. Jag planerar när jag kan dricka och inte dricka och jag dricker inte varje dag och känner inget behov utav att dricka de dagar jag inte dricker. Jag gör det för att jag känner mig lyckligare och känner mig självsäkrare. Väldigt ofta dricker jag ett glas till matlagningen för det känns roligare att laga mat då el. t.ex. när jag ska städa.  

    Jag går nu i samtalsterapi hos psykolog.  Och ska börja med kognitiv beteendeterapi. 

  • Svar på tråden andra med dystymi?
  • Anonym (fobi)
    Anonym skrev 2011-10-27 09:25:30 följande:
    Hej!

    Förlåt att jag inte svarat. Det är mkt möjligt att du kan ha Dystymi, antar att du läst på om det. Många har ju just social fobi och det där med vikten kan ju vara antingen el. Och om du nu inte har nga barn så har du kanske ingen annan att tänka på att behöva laga mat till och då är det lätt att man struntar i att äta.

    Jag kan ibland gå hela dagen utan mat, då jag är ensam hemma bara för att jag inte orkar laga mat el ta mig en smörgås. Sen blir det sen middag med familjen och då äter jag för två!! Sen äter jag gärna chips/glass/godis framför tv:n på kvällen. Inte konstigt jag e rund om magen, sen håller jag ju inte på med ngn fysisk aktivitet heller för tillfället.    
    Jag tror att det är så att jag helt enkelt förlorar aptiten i perioder då jag känner mig orolig och håglös.

    Jag funderar på att skaffa barn men är orolig för hur jag ska klara det med tanke på mina problem. Du skriver i din TS att du tycker att det är jobbigt när dina barn skriker och väsnas och jag tror tyvärr att jag kommer att känna likadant. Det sägs ju att det är en helt annat sak med ens egna barn än med andras, men jag vet inte om det alltid stämmer. Sen tänker jag på att mina problem kan gå i arv och det känns ju inte heller så roligt. Under graviditeten bör man ju inte äta några antidepressiva medel heller enligt min psykiater så skulle jag få en allvarligare depression då vet jag inte vad jag ska ta mig till.
  • Anonym (Dysymi..)
    Anonym (fobi) skrev 2011-10-27 19:14:01 följande:
    Jag tror att det är så att jag helt enkelt förlorar aptiten i perioder då jag känner mig orolig och håglös.

    Jag funderar på att skaffa barn men är orolig för hur jag ska klara det med tanke på mina problem. Du skriver i din TS att du tycker att det är jobbigt när dina barn skriker och väsnas och jag tror tyvärr att jag kommer att känna likadant. Det sägs ju att det är en helt annat sak med ens egna barn än med andras, men jag vet inte om det alltid stämmer. Sen tänker jag på att mina problem kan gå i arv och det känns ju inte heller så roligt. Under graviditeten bör man ju inte äta några antidepressiva medel heller enligt min psykiater så skulle jag få en allvarligare depression då vet jag inte vad jag ska ta mig till.

    Ja det blir nog en utmaning när man ska gå gravid o sedan ta hand om ett barn. Men jag vill ändå.

    Jag tänker inte låta detta hindra mig, däremot tänker jag mkt på ekonomin kring det då jag inte kan jobba så mkt. Jag skulle inte kunna jobba heltid med ett barn då jag inte kan jobba heltid utan..

     Jag oroar mig en del över graviditeten eftersom jag redan har så många krämpor så undrar jag hur jag ska klara fler vilket man får räkna med att det kan hända. Illamående, man kan få klåda mm o så dettt med nedstämdheten. Man kanske inte kan ta till medicin o så sitter man där o bara gråter.

      
  • Anonym (Dysymi..)
    Anonym skrev 2011-10-27 09:29:25 följande:

    Usch vad jobbigt att behöva vara så ledsen, gråter du så ofta. Jag gråter inte alls så mkt sedan jag började med medicin. Jag har blivit mer likgiltig, med citalopram blev jag likgiltig på ett dåligt sätt. Men med den medicin jag äter nu (Venlafaxin) känns det mer normalt. Jag kan känna känslor!

    Jag gråter ofta när jag inte äter medicin. Med medicin gråter jag inte alls lika mkt. Nu utan så gråter jag väl varannan dag, även om det ofta bara sitter i ett kort tag o det inte kommer så mkt. Men det är lite som att gå omkring bajsnödig hela tiden, dvs gråten sitter bakom ögonlocken lite grann hela tiden. ;)

    Jag känner mig jäkligt trött på att känna mig obehaglig till mods av dom otroligt osympatiska människorna jag har att göra med på arbetet!  DET tär på välmåendet.

    Varför kan man inte bara var sjysta mot varann?! Ska det va så jäkla svårt? Tänker o tycker illa om andra gör väl alla, det kan man gott hålla för sig själv.     
  • Anonym

    Hej hej!

    Hur har ni det?  

  • Anonym (Dysymi..)
    Anonym skrev 2011-10-31 11:41:41 följande:
    Hej hej!

    Hur har ni det?  

    Sådär... Jag har tappat lusten o orken och ligger mest med ångest.

    Jag tycker det är såå påfrestande att umgås o vara beroende av andra männsikor som jag inte gillar i min vardag. Jag orkar inte , vill bara få vara ifred.  
  • Anonym (vårsol)

    Jag har nått en svacka igen. Tror jag hamnade där snabbare eftersom jag känt mig ifrågasatt både av min psykolog och make. Den senare verkar inte förstå att jag fortare tappar motivationen att göra saker om han "gnäller" på mig att göra dom. Det motiverar mig inte utan gör mig snarare handlingsförlamad... Har hamnat i en riktig: "alla ansträngningar är hopplös att jag hellre ligger i sängen och äter kladdkaka-svacka".

  • Anonym (busfrön)

    Till TS eller egentligen allihop i denna tråden med diagnosen dystymi. Behöver lite hjälp. Vem/vilka har gettt er diagnosen dystymi?

    Jag var hos läkaren idag av ett par olika anledningar (orkar inte gå in på något djupare just nu) och på mindre än 30 minuter ställde doktorn diagnosen dystymi. Får en vanlig läkare ställa en sådan diagnos? Hon sa till mig att sluta jobba om jag inte trivdes med mitt jobb vilket jag sagt en stund innan att jag gör, vad det hade med saken att göra vet jag inte. 

    Sen sa hon att hon skulle remittera mig till kurator men sen ändra hon sig och sa att jag skall komma och prata med henne?? Hon är ju inte utbildad inom psykiatrin....   
       

  • Anonym
    Anonym (busfrön) skrev 2011-11-01 21:28:37 följande:

    Till TS eller egentligen allihop i denna tråden med diagnosen dystymi. Behöver lite hjälp. Vem/vilka har gettt er diagnosen dystymi?

    Jag var hos läkaren idag av ett par olika anledningar (orkar inte gå in på något djupare just nu) och på mindre än 30 minuter ställde doktorn diagnosen dystymi. Får en vanlig läkare ställa en sådan diagnos? Hon sa till mig att sluta jobba om jag inte trivdes med mitt jobb vilket jag sagt en stund innan att jag gör, vad det hade med saken att göra vet jag inte. 

    Sen sa hon att hon skulle remittera mig till kurator men sen ändra hon sig och sa att jag skall komma och prata med henne?? Hon är ju inte utbildad inom psykiatrin....   
       



    Min läkare ställde diagnos depression och remitterade mig både till kurator och psykolog. Gick till kuratorn först eftersom det skulle börja en ny psykolog på VC eft sommaren. Kuratorn tyckte att jag hade både depression samt att jag fått utmattningssymdrom. Började sedan hos psykologen som läst på om mig och ville genast ge mig diagnosen dystymi, vi gick i genom kriterierna. Jag fick med mig information och tester hem till nästa gång. Nästa gång vi träffades gick vi i genom mina svar på testerna och han frågade vad jag tyckte. Så tillsammans kom vi fram till att dystymi var rätt diagnos för mig. Samt att jag gått i genom en kris i livet som gett mig en mkt djupare svacka än jag någonsin varit i och det var då jag sökte hjälp. Själva dystymin har jag lärt mig leva med, nu "jobbar" jag med att komma upp igen. De går sådär. Läkaren har jag endast kontakt med när det gäller sjukskrivningar och läkemedel.

    I början pratade jag med min läkare, men jag blir förvånad att hon inte remitterar dig till en psykolog. Personligen tycker jag psykolog är bättre än kurator, de jobbar inte riktigt på samma sätt.   
  • Anonym (Dysymi..)
    Anonym (busfrön) skrev 2011-11-01 21:28:37 följande:

    Till TS eller egentligen allihop i denna tråden med diagnosen dystymi. Behöver lite hjälp. Vem/vilka har gettt er diagnosen dystymi?

    Jag var hos läkaren idag av ett par olika anledningar (orkar inte gå in på något djupare just nu) och på mindre än 30 minuter ställde doktorn diagnosen dystymi. Får en vanlig läkare ställa en sådan diagnos? Hon sa till mig att sluta jobba om jag inte trivdes med mitt jobb vilket jag sagt en stund innan att jag gör, vad det hade med saken att göra vet jag inte. 

    Sen sa hon att hon skulle remittera mig till kurator men sen ändra hon sig och sa att jag skall komma och prata med henne?? Hon är ju inte utbildad inom psykiatrin....   
       



    Tror dom dels baserar det på att man varit deprimerad under minst två års tid. Dystymi är ju typ "kronisk depression" som inte går över lika snabbt alltid. Den kan dock gå över framöver!

    Om man läser om Dystymi så finns det ganska klara symtom som en läkare snabbt bedömmer. En sådan snabb bedöming som du fick fick nog inte jag. Fick det först efter flera besök. Så det kanske inte är en lika träffsäker diagnos. Jag vet faktiskt inte. Det är kanske som en lärare som lätt ger MVG medans en annan ger VG. Dvs vaje läkare bedömmer olika. Mänskliga faktorn.. 
  • Anonym
    Anonym (Dysymi..) skrev 2011-11-02 12:21:10 följande:

    Tror dom dels baserar det på att man varit deprimerad under minst två års tid. Dystymi är ju typ "kronisk depression" som inte går över lika snabbt alltid. Den kan dock gå över framöver!

    Om man läser om Dystymi så finns det ganska klara symtom som en läkare snabbt bedömmer. En sådan snabb bedöming som du fick fick nog inte jag. Fick det först efter flera besök. Så det kanske inte är en lika träffsäker diagnos. Jag vet faktiskt inte. Det är kanske som en lärare som lätt ger MVG medans en annan ger VG. Dvs vaje läkare bedömmer olika. Mänskliga faktorn.. 

    Håller med! Dock tycker jag "busfrön" ska gå till en psykolog och prata eller vad tycker ni andra?

    Räcker det verkligen bara med en läkare? Tänker på det här med terapi m.m. många blir väl hjälpa av det även om det tar lång tid.  
  • Anonym (Dysymi..)

    Om man orkar med någon slags samtalskontakt så är ju det absolut det bästa. Om dom inte erbjuder det så får man själv be om det. Det är mkt man måste be om o orka ordna själv trots att man är sjuk. Terapi behöver man ork till i långa loppet, att börja med någon samtalskontakt vore toppen! Då kan ju denna vidarebefordra en.

  • Anonym

    Hur ska man göra egentligen? Jag är nu inne på min fjärde semesterdag utav sju, varför sätter jag sånna krav på mig själv? Jag får ju bara ångest av det. Psykologen o läkaren tyckte jag skulle sjukskriva mig i stället för att ta av min semester, det har jag inte gjort. Har inte riktigt vågat för jag orkar inte bli i frågasatt på jobbet och vår ekonomi är hotat som det är. Så som vanligt så tänkte jag bara att lite semester kommer göra mig gott. Men det gör det inte när jag har så många krav på mig själv bara för att jag är hemma och har "tid".

    Anledningen till semestern som min hjärna tänkte:

    1. Att få saker gjorda som jag annars inte "hinner" orkar när jag jobbar.

    2. Vila upp mig från jobbet, komma med nya krafter!

    3. Barnen har lov, låta dem slippa vara på fritids.

    Fel tänk, borde vara:

    1. Barnen har lov, umgås med barnen hitta på ngt tillsammans med dem.

    2. Vila och bara vara, ta vara på de lediga dagarna och göra sånt som jag tycker är kul.

    3. Finns det tid över, fixa med något i hemmet du annars inte brukar hinna men som du tycker vore skönt att få överstökat.

    Vad har jag gjort då?

    Typ ingenting som vanligt! :( Barnen har varit med släktingar under dagarna så jag har haft massor av egentid. Skönt, men jag borde ha tagit vara på dem på ett bättre sätt. Där kommer ångesten, dagarna går, jag får ingenting gjort. Det är inte riktigt sant, jag har städat, tvättat, varit ute o gått, plockar och håller i ordning här varje dag. Men... det finns ett men. Allt det andra då?                           

  • Anonym

    Fan glömde ta min medicin igår så idag mår jag så dåligt så jag önskar att jag aldrig hade vaknat :(

  • Anonym (vårsol)

    Jag är i en rejäl svacka just nu och försöker rida ut den tills det känns lite lättare igen och det blir mer vardagsdepression igen. (om nån fattar alls var jag menar med det) Min psykolog försöker omvärdera sin strategi för att "bota" mig efter depressionsbeskedet, det är naturligtvis bra, men kursen känns inte lika jämn och stadig längre. Jag tvivlar mer och mer på att jag kan komma ur detta med bara KBT.

  • Anonym
    Anonym (vårsol) skrev 2011-11-10 21:55:56 följande:
    Jag är i en rejäl svacka just nu och försöker rida ut den tills det känns lite lättare igen och det blir mer vardagsdepression igen. (om nån fattar alls var jag menar med det) Min psykolog försöker omvärdera sin strategi för att "bota" mig efter depressionsbeskedet, det är naturligtvis bra, men kursen känns inte lika jämn och stadig längre. Jag tvivlar mer och mer på att jag kan komma ur detta med bara KBT.

    jo jag tror jag vet vad du menar.
    Ja usch visst e det jobbigt att tvivla, jag tvivalr på både diagnos och medicin just nu.

    Jag önskar mig ett piller jag kunde stoppa i mig som gav mig energi, glädje, ork att göra saker igen! 

         

     
  • Anonym

    Hallå!

    Hur är det med er?

    Jag har precis kommit på benen efter en långdragen förkylning. Annars är det "lite" bättre än vanligt, möjligt att höjningen av medicinen hjälp lite.    

  • Anonym (J)

    Hej...,,misstänker dystymi för mig... Har börjat med Venlafaxin..

    Jag har i åratal gråtit var och varannan dag, håglöshet, känt glädje i korta stunder sedan tar det negativa i mitt huvud över...misstänksam och behöver mycket bekräftelse och försäkringar från min partner. Galet svartsjuk, kunde få en ångestattack av att min partner tyckte en annan kvinna såg bra ut. Inbillade händelser i huvudet som malde...tänk om tänk om!   

    Har haft en bra uppväxt, dock lite tråkiga upplevelser i tonåren, har sedan jag minns från min barndom varit såhär. Det har alltid funnits något mörker inom mig:(  

    Lättirriterad och humörväxlingar....Ingen förstår ju mig liksom. MINA behov..

    :(   

  • Taxitant

    Hej!
    Jag blev tagen av detta! Det är precis som jag haft det i ca 20 år, då jag fick diagnosen klassisk lättare depression. Äter Citalopram sedan dess, som visserligen kapar toppar och dalar, men tillvaron är helt meningslös, dagarna rullar på i total initiativlöshet och en förlamande trötthet. 
    Har valsat runt hos psykologer och terapeuter och det har hjälpt ett tag, sedan är allt som tidigare. Läkare har tagit massor med prover för att utesluta sjukdomar/brister på nåt viktigt ämne.
    Men proverna är helt ok. För ett par veckor sedan sökte jag ändå, dels för att få ett sjukintyg för sjukskrivning. Då tog en psykolog äntligen sej tid att göra en större utredning! Så häromdagen fick jag diagnosen Dystymi! Först blev jag glad...äntligen nåt att stå på, sedan blev jag fruktansvärt ledsen när jag tänkte på alla år som gått förlorade! 
    Nu ska det diskuteras vilken medicin som passar. Har hört mkt otäckt om Venlafaxin, fruktansvärda biverkningar och ett helvete när man ska trappa ner!
    Vill inte må sämre! Hur funkar den tycker du? 
    Kram 

Svar på tråden andra med dystymi?