Ni som har barn av båda könen - Vilket är "svårare" resp "lättare"?

Skulle ha stått dvs flera pojkar eller flera flickor

Ja du, vet inte riktigt. Sonen har ju diagnoser o varit jobbig så. Har även 2 döttrar varav mellandottern är ett skräckexempel på jobbiga barn (låter hemskt, men är sant, men är förstås lika älskad som de andra) medans min minsta dotter är så extremt enkel att ha och göra med.

Jag ser det köns löst men Mellan barnet är det svåraste. oavsett kön, har dock bara ett mellan barn. 
' 

Generellt så är ju pojkarnas lek vildare, men även där finns det ju barn som ligger i yttre kanten av normalfördelningskurvan. Men om man jämför en stor population killar och tjejer så ser man helt klart en skillnad mellan killars och tjejers lek. Jätteintressant är också det faktum att tjejer som varit utsatt för höga halter manligt könshormon under fosterutvecklingen leker "pojkaktigare" än genomsnittstjejer. Men bara för att killar generellt leker vildare så betyder det inte att killar är svårare att uppfostra än tjejer. Jag har tre pojkar och alla har en ganska vild och fysisk lek, men den ena älskar också att pyssla. Den andra är "jätteduktig" på att leka låtsaslek och han går och pysslar, leker att han handlar, städar, lagar mat. Den tredje har väldigt svårt för all sorts lek som inte är fysisk. De två äldsta är svårare att uppfostra. Minstingen beter sig som ett "mönsterbarn" och är hur "lätt" som helst.

Min dotter och min äldsta son är väldigt lika till sättet och hur de leker. Min yngsta son är vildare men inte sjövild och leker gärna lugna lekar med dockor, lego och pysslar.

Däremot är min brors döttrar sjövilda och är överallt och springer runt när man ska sitta still osv. Men det ser jag mer som en uppfostringsgrej.

Min dotter på snart 4år är väldigt blyg bland folk, älskar att pyssla och måla. 
Sonen är 2år och var mycket "lättare" än sin syster som bebis, han var en nöjd liten grabb. Älskar människor och är mycket mer framåt, besatt i bilar och att "laga mat".
 

De är så olika varandra och jag skulle inte säga att varken ena eller andra var eller är lättare ;) Man anpassar sig efter barnen. 

Är nyfiken på hur det blev. Upplever du någon skillnad?! Har själv en 2,5 åring och väntar nu en pojke, så är i samma sits som du var i. Min flicka är väldigt tuff, framåt och fysisk av sig (dvs klättrar, springer, hoppar och busar som en vilde) och upplevs ofta som en pojkflicka av folk utifrån. Samtidigt är hon väldigt intresserad av att pyssla med dockor, låtsas laga mat och ha tebjudningar, klä sig i prinsesskläder, smycken, klackskor, handväskor och låna mammas smink och att fladdra med ögonfransarna samtidigt som hon använder babyröst för att få sin vilja fram. Hon leker mest med pojkarna på dagis, men har också en bästa tjejkompis där. Dansa och sjunga är nog största intresset, men att köra bobbycar och låta "brum brum", låtsas vara lokförare vid matbordet att "brottas", skjuta med såpbubblepistol, snickra och jaga kompisarna är också populärt. Känns inte som att hon har några begränsningar vad det gäller lekandet. Frågan är om man klarar vara lika vidsynt med en pojke? Om han vill springa runt i klackskor varje dag, ha på sig prinsesskjolar, tiaror och måla naglarna, kommer jag att uppmuntra det då? Kanske, jag vet faktiskt inte.

Får svara imorgon via datorn, har 2 av varje sort. *favoritar tråden*

Nu ska vi se. Av en mamma som var en vilding som barn, hängde i hatthyllan i 2-årsåldern, lekte mest med killar och vann gårdstävlingen i att klättra i lyckstolpar samt en pappa som var lugn som en filbunke och bara hängde med tjejer har det blivit.

En idag 8 åring tjej som är väldigt lik sin far i allt. Hon har alltid varit lugn och gjort som man sagt men har varit jobbig på så sätt att hon brytit ihop för allt och aldrig kunnat leka själv. Den som varit svårast att ha som storasyskon till en bebis när hon var 2 år (vi har 2-årsintervall mellan alla våra barn). Smärtkänslig som få och rädd för att göra illa sig (det har hon av sin far) men väldiigt frammåt i sociala sammahang och står för sin åsikt. Har haft en superprincessig period men är nu rädd otjejig i sin stil.

En idag 6-årig kille som är väldigt lik mig som barn men lugnare. Inte alls lika klättrig och fartig men har mitt temperament (blir lätt arg) och tjurskallighet. Tycker inte om att leka rollekar men blir glad så fort han får röra sig. Jag ser så mycket av mig själv i honom att det är komiskt. Jag gillade aldrig heller rollekar men älskade att röra mig. Han är dock rätt blyg, svår i nya sammanhag och har lite svårt att veta hur han ska bete sig om situationen är ny. Mycket svårare att skola in på nya ställen än syrran. Har otroligt svårt för orättvisor och kan inte släppa en mm bara för att vara snäll mot lillebror. Drar gärna igång fartiga lekar med sina kompisar och lillebror då han inte verkar ha något utbyte av roll-lekar och liknande. Däremot kan han sitta med pärlplattor, patience och sånt länge.

En idag 4-årig kille som oftast är go och glad men har krävt sjukt mycket passning. Han är klätterapan i gänget och medan storebror är den som blir arg och skriker när han inte får så väntar lillebror bara till man vänder ryggen till och försöker igen. Otroligt envis när det kommer till att lära sig saker och har en helt galen motorik. Den som liksom jag har lätt för allt med kroppen, klättring och bollar, allt är liksom bara naturligt och han gjorde volter i studsmattan (men landade på rumpan) som 3-åring. Duktig på roll-lekar och den förutom storasyster som haft en superprincessig period. Kan ofta leka lungt med sina kompisar men ha noll tålamod med pärlplattor och liknande. Har gillat vårt dockskåp även om det lika ofta tjänstgjort som garage åt blixtenbilar som åt dockor. Vill vara "storasyster" när barnen leker mamma-pappa-barn.

En idag 2-årig dotter som är lugn och nästan löjligt försiktig av sig. Tar inga risker alls men är otroligt duktig på att leka själv. Vet vad hon vill och är bestämd och älskar att springa och hänga i ringar. Vi får väl se hur hon blir när hon blir äldre. Svårt säga något redan nu.

Överlag har jag svårt att hitta mer likheter mellan könen än olikheter barnen emellan men många av barnens kompisar som är killar är klart ruschigare än barnens kompisar om är tjejer. Men uppfostrar man barnen med tanken att "de är killar, de måste få härja" så är det ju inte så konstigt om det blir så. Vi har samma regler för alla barn och visst har vi fått jobba mer med vissa sidor hos en del barn men överlag så tycker jag att det funkat bra och ingen är så mycket värre på någon punkt än någon annan.

Superintressant att läsa om vilka personligheter pojkarna respektive flickorna utvecklat!

Tack Cosinus!