"du får ingen efterrätt förrän du ätit upp"
Hur ställer ni er till den regeln?
Ni som använder er utav den, tar ni mat till barnet eller får barnet göra det själv?
Hur ställer ni er till den regeln?
Ni som använder er utav den, tar ni mat till barnet eller får barnet göra det själv?
Vi äter i stort sett aldrig efterrätt, men nej, jag skulle inte använda mig av den regeln.
Nu äter vi efterrätt väldigt sällan.
Men då mina barn liksom många andra har väldigt lätt att få för sig att det går fortare att få det "goda" om man struntar i middagen så kan jag absolut säga det.
Jag har en 3-åring (som måste äta upp maten först) en 7-åring (som behövde det tidigare) en tonåring (som absolut behövde det tidigare). De stora har inga som helst men av att de var tvungna att äta upp sin mat och det tror jag inte att den lilla kommer att göra heller.
Fast sen beror det ju på vad man har för förhållningssätt gentemot mat i allmänhet och inte bara att man ska äta upp sin mat för att få det goda efter som gör hur det ´blir när barnen blir större.
Säkrast är väl att redan nu tala om att vi aldrig skulle tvinga våra barn om de visade klart och tydligt att det inte är en maträtt som de klarar av att äta.
Om man inte orkar mat orkar man inte efterrätt heller tycker jag. Men jag kräver inte att all mat ska ätas upp. Det ska synas att dom har ätit från tallriken men den behöver inte vara rensad för att få nåt gott efteråt.
Jag brukar säga det till mina barn om de medvetet sparar plats till oproportionerligt mycket efterrätt genom att inte äta den vanliga maten.
Jag anser för det första inte att det handlar om tvång utan om att de måste göra ett val.
Barnen tar själva mat (de är knappt två och knappt fyra), och de lägger bara upp lite av allt och då anser jag att de ska kunna äta upp vad de serverar sig själva. De äter väldigt bra och balanserat, är nyfikna på mat, äter i princip "allt" utom väldigt stark mat och jag tror att jag har bidragit till detta.
Tycker att man som förälder ska uppmuntra sina barn att äta balanserat och påminna dem om hur viktigt det är, t ex genom att vänligt påpeka att "Om man inte är hungrig på grönsaker och kött, då är man inte hungrig på efterrätt heller":
Vill också påpeka att efterrätt hos oss är lika med frukt. Kakor och glass har vi vid speciella tillfällen.
...sen händer det ofta att barnen själva säger "tack för maten" och går från bordet, utan att ha ätit upp och utan att ha bett om efterrätt. Då har de verkligen känt efter om de är mätta eller ej.
Jag använder detta delvis, men om barnen bara petar i maten blir det inget gott efteråt. Kan även kompromissa och dela upp maten på tallriken (ungefär hälften) som de måste äta upp. Känner mina barn och vet hur mycket de orkar äta.
Alla mina tar själva och har fått göra det sen rätt låg ålder, de har även fått lära sig att det är bättre att ta två gånger ist för att slänga maten. (Nu har vi en hund som blir väldigt glad då barnen inte äter upp..... )
Här blir det inget gott efter maten om man inte äter ordentligt. Med ordentligt menar jag att man smakar och äter åtminstone några tuggor. Börjar barnen leka med maten och säga att dom inte gillar det, fast vi vet att dom gör det, blir det absolut inget. Fast då äter ingen av oss efterätt såklart.
Vi använder det inte. Däremot berättar vi aldrig innan om det finns efterrätt (serveras sällan så sonen förväntar sig det aldrig). Om han visste att det finns efterrätt skulle det bli svårt att få honom att koncentrera sig på den riktiga maten...
Nej jag använder den inte. Säger flickan att hon är mätt eller att hon inte orkar så litsr jag på henne. Jag tycker hemskt illa om när föräldrar invaliderar sina barn.
Nej men dock, ät lite till så får du efterrätt.
Vi äter efterrätt så sällan så att inte få smaka den är taskigt.
här ska man ha "ätigt bra" för att fa den sötsak vi har som liten extra bonus efter maten. man maste inte ha ätigt upp men att ta en tugga och tro att man kan äta sig mätt pa fruksallad och glass eller annan efterätt är inget som funkar