Adoptera istället för biologiska barn

För mig har magkänslan alltid talat för adoption. När sedan graviditeten uteblev under ett år så var det bara att påbörja adoptionsutredning. Det var natuligt att prova bli gravid först, det kunde varit det snabbaste och billigaste sättet att bli förälder på, däremot inte ett bättre sätt.

vi fick sena missfall (v 17) två gånger på ett år, en son i v 24 med allt vad det innebär. Redan som barn har jag alltid drömt om ett adopterat barn så det är nästan som en dröm som går i uppfyllelse för mig. Sedan har det inte varit helt smärtfritt att bestämma vilket land vi skulle välja, maken ville till en början ha ett barn som var likt oss och vår bioson. För mig var det viktigare att barnet haft en så bra barnhemsuppväxt som möjligt... Så tillsist var det magkänslan för land som styrde i samråd med adoptionsbyrån som såg vilka länder som var aktuella för oss. Dessutom fick vi fundera en del på hur länge man måste vara i landet osv. Det var självklart för oss att vi inte kan vara hemifrån med ett skolbarn under flera månader, samtidigt som vi ville att vår son skulle få möjlighet att vänja sig vid tanken och växa in i storebrorsrollen i lugn och ro innan lillsyrran kommer hem.
Men visst det är ju med viss sorg som jag tänker att jag kommer aldrig att få uppleva en ordinär graviditet och det har läkarna också sagt till oss att det är inte lönt att tro att ett barn får vara kvar längre än v24. Att sonen var kvar så "länge" ser de som ett plus! Därför var det skönt att vi redan innan bestämt att han var sista försöket, rent mentalt. Jag har ju inte några problem med att bli gravid bara att behålla barnet i magen.
Nu när vi är mitt uppe i processen kan jag ju faktiskt tycka att adoption är ett, för mig, häftigare sätt att få barn. Det är klart att det är oerhört jobbigt att behöva vänta så länge, men vi ser faktiskt ett slut och kan nästan med all säkerhet veta att det kommer ett barn - fast vi vet inte när! Dessutom kan man dricka lite vin under elefantgraviditeten, det kunde jag inte under den två års långa kampen då vi fick vår 600grammare!
Jag vet inte om jag svarat på din fråga.... kram

Jag trodde inte man fick adoptera om man hade biologiska barn redan? Eller att det i princip var omöjligt iaf?

Nej det är fullt möjligt

Men går inte såna som inte kan få barn före?

Nej.

Man letar inte barn till barnlösa vuxna utan föräldrar till barn som inte har det i första hand.

Det finns dock länder som kräver något slags infertilitetsintyg men många har inga sådana krav alls.    

Jag har två biologiska barn men skulle aldrig kunna tänka mig adoptera även om jag själv är adopterad. Skulle jag inte kunna få barn så hade jag ändå inte adoptera

Jag skulle vilja adoptera trots att jag, tror jag, kan få barn. har aldrig varit gravid så jag vet inte, men jag vill inte vara gravid eller genomgå en förlossning så jag hoppas för min egen skull att jag får en möjlighet att adoptera istället. För mig är inte ett biologiskt barn det viktigaste. speciellt inte när jag är så graviditets- och förlossningsrädd som jag är. Adoption är just nu min enda utväg om jag ska ha barn någon gång.

Ja, och i de länderna där man kräver infertilitetsintyg så är det inte för att man vill underlätta för barnlösa att bli föräldrar. Det är barnets bästa man tänker på eftersom att man är rädd att ett adopterat barn inte skulle bli lika älskat som ett biologiskt barn.

Jag och min sambo har börjat pratat om detta. För oss spelar det verkligen inte någon roll ifall vi får biologiska barn, eller väljer att adoptera. Utan för oss står det mellan det rent praktiska där biologiska barn helt enkelt är en lättare form av att få barn, men samtidigt tycker vi båda att det finns så många barn i världen utan föräldrar och vi har så mycket kärlek att ge så varför inte....

Än så länge är vi inte helt säkra på om vi är redo för barn, så diskussionen går vidare!