Min son leker inte själv

Hej! Jag har en son på 4,5 år och en son på 1 år. Sedan min äldste son var liten så har han haft svårt att leka själv. Dagis har uppmärksammat att han har svårt för att ta initiativ till lekar på dagis, helst springer efter andra barn och gör vad de gör och att det enligt dem kanske handlar om dåligt självförtroende. Jag har alltid haft lite ångest sedan han var liten, för att han inte velat vara själv så mkt, och kännt mig otillräcklig och ibland "tvungen" att underhålla honom. Jag är en lekmamma som älskar att leka och en del av mig säger att jag kanske inte gett honom utrymme till att leka själv. Man jobbar, och den lilla tid man har med barnen vill man ju vara med dem så jag har ju vart med honom av kärlek. Han har alltid vart med oss, med pappa och snickra, och med mig att laga mat, städa etc. Sen hittar jag o han på roliga saker med, leker rolllekar vilket han älskar. Han älskar att leka med mig, och det är han som kommer på förslag till lekar o jag bara hänger på. Jag har "läst på" mkt om barn, och aldrig läst att man inte ska leka med sina barn. Problemet är att han inte kunnat leka själv, vilket har vart och är stressigt för mig. Min yngre son lekar på själv och där kan jag tex. laga mat, städa utan att han skriker för han leker samtidigt och är mera nöjd. Vi har ett lekrum i ansltutning till köket, och där leker barnen. Min äldste son har aldrig vart intresserad av bilar eller några andra leksaker, förutom typ riktiga grejer som det som tillhör matlagning och verktyg. Med pappa får han såga och hamra och det är jättebra. Jag har alltid önskat att han ska leka själv ibland och uppmuntrat han till det. Han har fått va själv mkt också men ibland har vi ju såklart lekt och haft roligt. Min äldste son "yr" runt här hemma, ingen riktig lek utan han hoppar runt, skriker lite, hörs mkt, kör snabbt med ngn bil. Och vi får gå in och säga åt han att lugna sig nästan hela tiden. Han kan ej ta det lugnt. Man får säga åt han att rita, bygga med tåg, och han gör det ibland men då bara lite snabbt. Jag själv minns hur jag älskade att leka och älskar att vara själv, även min man tycker om att va själv. Vi är mest hemma och stressar inte runt någonstans. Men jag vet inte ifall han är stressad. Vi har mkt kärlek hemma, säger att vi älskar varandra, kramas och är tillsammans. Jag har själv sett hur han springer efter även yngre barn och undrat varför då han som är äldre borde ha andra intressen. Efter att dagis uppmärksammat detta så har vi börjat, nu, att lära han vara på sitt rum påövervåningen. För jag tror att bara han ser oss så blir han lugn och kan "leka" sina lekar. Han vill inte vara där på sitt rum, har sagt att han tycker det är tråkigt att va själv. Han vet inte hur han ska leka själv tror jag, känns som att han saknar fantasi i att hitta på lekar själv. Han vill bara komma ned till oss. Han har heller aldrig tråkigt för vill han ej vara inne då kan han gå ut till pappa och snickra. Jag var på dagis efter detta ocj iakttog honom, och jag hörde hur han frågade en annan pojke om de skulle leka i ett annat rum, men det sa den andra nej till och då stannade min son även kvar. Jag tror att han kan vara för snäll, kanske som mig vill vara till lags och snäll med alla? Men jag vet ej vad jag ska göra? Jag önskar han kunde leka själv för sitt eget bästa, för att han behöver avstressas, och för sin inre fantasi och självständighet/självförtroende. Vi har gett honom en stark tro på sig själv, vi berömer honom hela tiden, men visst verkar han kanske sakna självförtroende i att vara själv. Och så tänker jag att på dagis så finns ju varken mamma eller pappa och då blir det svårt när vi inte är där och bekräftar honom. När han "leker" själv då behöver han ens bekräftelse ofta, och berättar vad han gör etc. Jag känner mig som att jag till en viss del misslyckats som mamma. Jag har vart så noga med hans uppfostran med kärlek, vara tillsammans, gjort roliga saker för att ge honom mera utav livet och så det här..Tacksam för svar!