Vad e så hemskt med kommunism?

Ja, man kan kalla det vad man vill... Men i princip blir det ju bara en annan form av 'stat'.

Hur vet du det? Varför måste det finnas någon form av stat för att ett samhälle skall kunna fungera?Nu har det ju i och för sig kommit undersökningar som visar att privata verksamheter (skolor, äldreboenden, vårdcentraler) INTE generellt har högre kvalitet.  Jag har jobbat i offentlig verksamhet och har familjemedlemmar som gör det. Exakt varifrån har du fått intrycket att ingen gör mer än de behöver? Min erfarenhet är det motsatta.Du och Faber verkar ha en gemensam syn på människan? Och den verkar lite intressant? Är verkligen individen i sig själv helt utan ambition och pliktkänsla? Ni menar att om det inte fanns en hierarki (t.ex. en stat) där någon tvingar en arbeta eller en marknad där man belönas för att arbeta, så skulle ingen arbetsvilja eller kreativitet finnas?
Är ni sådana själva?

Detta verkar ju vara mest en liberal myt, för jag har inte sett några verkliga belägg för den.

Det finns massor av sammanhang där människor har gjort underverk utan varesig stat eller marknadsekonomi.

Där har du fel, någonstans måste man börja sin karriär och självklart har man större chans i det parti som har majoritet i landets kommuner och landsting.

Nej jag tror faktiskt inte det. Även exempelvis fp finns representerade i nästan alla kommuner och landsting och då med färre konkurrenter är det lättare att lysa starkare!

Kanske är det så att Folkpartiet och Vänstern är är medelmåttornas väg till berömmelsen?

Tänk efter, under sjuttio och åttiotalet var S det dominerande partiet. Ute i kommunerna var stora delar av väljarkåren samt tjänstemännen sossar (kommunens tjänstemän kan göra en enorm skillnad). Skulle jag ha valt ett parti då i syfte att göra karriär hade valet varit självklart.

Det är sant. "Partimedlem" har varit en lika självklar väg till makten i Sverige som i Sovjet.

 

Möjligt, jag har faktiskt inte försökte eller planerat att ge mig på en politisk karriär. Jag tror fortfarande på mitt statement om vi utgår från 00-talet och framåt, men som sagt, du kan mycket väl ha rätt. Jag har inget annat än antaganden ;)

Tja, det är väl bättre att alla politiska kampanjer och karriärism sköts av svenskt näringsliv va!?

Så den Sovjetiska modellen är den som vi bör införa?

Anser du att makt genom medlemskap i politiska partier är en sovjetisk modell så kan man ju undra om du är för demokrati överhuvud taget. 

Ja det är Sovjetisk modell om man som småföretagare kan få speciella förmåner av kommunen för att man är medlem i samma parti som de lokala politruckerna. Det är Sovjetisk modell om ens röst väger tyngre än andras oavsett om man har fel eller inte på byaföreningens årsmöte av samma anledning.

 Kommunerna köper och anlitar dock sina tjänster via ett upphandlingsbolag som har i uppdrag att avtala fram varenda liten penna om det inte finns i egen kommunal regi.

 Det gäller förstås inte varken S eller Moderater när de säljer ut folkägda verksamheter för småpengar...
 Den Sovjetiska modellen är väl rådande överallt i så fall. Förmåner är väl ingen företeelse man direkt kan använda för att identifiera kommunism eller för all del socialdemokrati. Du kan få upp vilken gammal firre som helst om du fiskar efter korruption. 
 

Hur vet du att de statliga verksamheterna säljs till medlemmar i Moderata samlingspartiet?

Nej, vi behöver inte kalla det stat. Vi kan kalla det folksammanslutning eller vad som helst.. Resultatet blir iaf ungefär detsamma.

Individen har själv ambition och vi kan kalla det pliktkänsla gentemot närstående. Men om individen fungerar i ett system som i sig har inbyggt att inte uppmuntra ambition så riktas energin åt annat håll. Man är nog överoptimistisk angående människans altruistiska sida om man tror att det på makronivå inte märks någons skillnad mellan system som belönar ambition och system som inte göra det i någon större omfattning. Den personliga ambitionen att uppnå ett bättre liv anpassas i sådan system till att utnyttja systemet efter som systemet i sig inte belönar ambition.

Man bör komma ihåg att kommunism som den förverkligats snarare tvingat in människor att agera för det 'stora samhällets goda' istället för att agera för det lokal där säkert initiativkraft och kreativitet fanns. Eftersom detta per definition inte går att organisera effektivt i en kommandoekonomi så uppstår just ambitionsbristen i systemet.
Jag är själv egenföretagare så nej, jag är inte 'sån'. Men hade jag levt under en kommunistiskt regim hade nog inte min kreativitet och ambition direkt belönats..

De flesta ekonomiska system innehåller någon form av 'marknadsekonomi' eller motsvarande motivatorer inbyggt i systemet. Det behöver inte vara varor och pengar som utbyts på en öppen marknad, utan kan vara bytesekonomier som baserar sig på familje- eller klanstruktur. På den nivån är nog den största där 'kommunism' kan fungera, då familjen/klanens väl och ve ligger nära individens egna. Ju mer anonym gruppen blir, vilket kommer med storlek, desto mer försvinner motivatorerna att främst arbeta för gruppens (tex 'folkets') bästa.   

Nu frågar du något som jag inte ens har antytt. Det jag pekade på är det du sa om förmåner till småföretagare i kommuner och då tänker jag på Sverige.
Varken du eller jag har vuxit upp i Sovjetunionen som det ligger väl närmare till hands att ta exempel där daghem och annat säljs ut billigt i Sthlm för att sedan säljas vidare till betydligt högre priser. 

 Det är väl inte direkt den delen av kommunismen som ger borgerligheten bättre anseende även om man lyckat vinkla det så på senare tid. Jag tänker på Håkan Juholts lägenhetshistoria där det faktiskt även var borgerliga politiker som gjort samma sak. Att klia varandra på ryggen är väl inget unikt eller en mer överrepresenterat i socialistiska sammanhang.  
Jag menar både högerpartiet socialdemokraterna och resten av alliansen sysslar väl med det. 

Makt genom medlemskap i ett parti sätter demokratin ur spel om det handlar om en enpartistat, likaså om det är en flerpartistat men ett parti innehar en särställning, dock i något mindre grad. Jag växte upp under åttiotalet och det gick inte att starta ett företag i bygden eller få gehör för projekt och idéer om man inte tillhörde rätt part.

Du har en viss poäng i de sista raderna där.

Frågan om människan är till för Gud=ekonomin eller ekonomin för människan!?

Det är sannolikt större chans att ha inflytande över något som ägs av folket och näringslivet blomstrade väl fram till åttiotalet på landsbygden. I samma takt som vi gick över till marknadsekonomi så har allt koncentrerats till storstäder. Jag flyttade till landet i mitten på sjuttiotalet med min familj och där fanns i princip allt tills 79-80 någon gång. När jag flyttade därifrån fanns ingenting kvar och halva byn står tom idag och ägs av tyskar som är där två veckor om året.  
 Idag är egen firma nästan det enda sättet att klara sig överhuvudtaget på landet om man inte ska jobba på kommunen eller landstinget. 

Kommunism fungerar inte, här är några orsaker.

1. I princip alla sociala situationer uppstår sociala hierakier omedvetet, vilket gör att vissa alltid kommer ha mer makt än andra.

2. Hur löser man tillgång och efterfrågan?

3. Om någon hittar botemedlet mot cancer, ska inte den personen belönas extra för det då?