min son vill inte kommunicera med oss
Hej!
Jag har två söner, en som snart är 2,5 år och en som är 8 mån. Min äldsta son ger ofta dålig ögonkontakt och kommunicerar dåligt. Han pratar lite men mest för sig själv. Jag har oroat mig för autism i snart ett år och nu ska en remiss skickas för utredning efter att en barnpsykolog på bvc gjort en utvecklingsbedömning. Jag känner mig så fruktansvärt ledsen över detta men är ändå glad över att vi förhoppníngsvis ska få hjälp. Jag upplever inte att det är svårt att få kontakt med honom men han är väldigt aktiv och springer ofta iväg. Alla runt omkring mig (pappan, min mamma, vårt förra bvc) har alltid sagt att de tycker han är helt normal men sedan han var 1,5 år så har jag kännt att han är annorlunda än andra barn. Men det har varit så svårt att sätta fingret på vad som är fel (förutom att han inte pratade förrän han blev 2 och det har ju egentligen ännu inte kommit igång på riktigt). Han älskar att leka tittut och att busa (och då ger han superbra ögonkontakt). Han kan leka lite med leksaker som bilar och flygplan (men tröttnar snabbt) och kan bjuda på kaffe med sin servis, mata dockan etc om vi själva uppmanar honom till det. Han kan peka på saker som han vill ha (en leksak på en hög hylla) och på saker som han ser (ett flygplan på himlen) men tittar oftast inte på oss när han gör det. Han är inte så mycket för att sortera, stapla och rada uppsaker som man annars tänker att autistiska barn gillar utan rör sig mycket omkring och pillar lite här och lite där. Dock gillade han att snurra runt mycket men det har han nästan helt slutat med nu. Han kommer nästan aldrig för att visa något men kan komma med leksaker som han vill ha hjälp med. På dagis tittar han på andra barn men leker inte med dom. Hemma kan han leka lite tittut med lillebror, men knuffar han ganska ofta vilket ju inte är kul. När lillebror var mindre ville han ofta ge honom nappen, torka lite kräk och nu kan han komma och vilja hjälpa till att mata honom. Han älskar knappar och kan utan problem sätta på dvd:n, mikron, spishällen och använda min iphone. Han är väldigt snabb på att lista ut hur sådana saker funkar. Han var finmotoriskt tidig och älskar att pilla med småsaker. Grovmotoriskt är han helt normal också och kan t ex utan problem gå upprätt uppför och nedför trappor. Han är hyffsat kramig och kan sitta ganska länge i knät och gillar att somna med huvudet på min eller pappas mage. Vill bli tröstad när han slår sig och blir jätteglad när jag hämtar honom på dagis och ledsen när han lämnas. Det stora problemet är just kommunikationen. Han förstår enkla instruktioner jättebra och förståelsen blir bättre och bättre (han är också tvåspråkig svenska-engelska). Han är också bra på att peka ut saker om man frågar var något är. Men det är som att han inte har fattat att han kan använda språket eller andra gester för att kommunicera. På senare tiden har han blivit lite trotsigt men bara hemma och inte på dagis. Innan trotsen kom så var han inne i en fas då han älskade att hjälpa till hemma med att städa, laga mat osv. Det gör han till viss del fortfarande.
Känner du igen det här beteendet från andra barn och hur brukar det gå för dom?
Just nu känns det som att vi hänger i limbo innan utredningen kommer igång (tar nog några månader). Så jag undrar om du kan ge mig lite tips på hur jag kan få igång hans lust att kommunicera. Vi har försökt med tecken (efter att ha varit hos logoped) men han bryr sig inte om när jag tecknar och oftast förstår han ändå vad jag säger. Jag försöker att vara mycket med honom och leka men jag vill inte att han ska känna det som något tvång. Känner mig bara så ledsen och som världens sämsta mamma...
