Vi vars pojkvänner/män sitter i fängelse

Ser att ni inte planerar att säga som det är till era barn. Det har jag inget emot eftersom de är så små. Däremot så tycker jag ni så snart som möjligt ska fundera på vad ni ska säga när det kommer fram, för det gör det förr eller senare.

När jag var liten (kommer inte ihåg vilken ålder tyvärr men under 10) så fick jag plötsligt veta av min yngre kusin att min pappa suttit i fängelse. Det hade jag inte hört något om så jag sa ju att hon ljög. Men det gjorde hon inte. Min pappa hade suttit inne två gånger för vapenvägran innan jag föddes. Redan då förstod jag att anledningen till att han satt inne inte var så farlig så det mådde jag inte dåligt av, däremot mådde jag dåligt av att jag fick höra det från någon annan. Jag kände mig så dum som trodde att hon ljög när det i själva verket var sant.

Det kommer tyvärr alltid att finnas folk i er omgivning som tycker att det är deras plikt att informera era barn om "vilka deras föräldrar EGENTLIGEN är". 

Jag skulle inte neka det när/ om dom väll frågar ock kanske t.o.m använda pappas exempel om de skulle börja gå snätt för dom (peppa peppa) så de lär sig något av hans misstag. (även om detta var ett fylle slagsmål och han råkade vinna och fick skit för det. Att sitte häktad eller i fängelse är något han kommer kunna tala om hur det egentligenmär och att det inte är coolt or whatever kan vara nödvändigt att berätta) Samma sak som jag kan förklara vad "dråger" igentligen är för jag har själv testat osv...
Men inte nu, när det blir dags för det så :)

Jag kommer berätta när vi vet om han får avtjäna ett fängelsestraff, så gott det går på vår storas nivå . Hans barn från ett tidigare förhållande vet hur läget ser ut & att han är i häktet men till de små har vi sagt att han är och jobbar men blir det så att han får fängelse så får jag berätta med tanke på besök & så . Domen kommer iallfall inom 1 mån eftersom huvudförhandlingarna börjar snart och efter det är det lättare att planera & förbereda barnen inför när de ska träffa honom. Som det ser ut nu blir minsta straffet 6 mån upp till ett par år . Han har verkligen satt sig enormt i skiten !

Några nyheter om era män?

hej
jag gifte mig av kärlek, valde min man av kärlek...
men han är/var kriminell, Aa kanske får jag stå mitt kast..
Han fick 10 år, har suttit av 3 år nu och jag är endast 25..tycker det suger.
Jag har förlorat vår lgh pga av detta då den stod i hans namn, känns som jag tappat
mig själv på vägen,tvingats flytta hem igen..Åh allt känns förvirrat,mörkt,finner ingen glädje längre
saknaden är outhärdlig.. 
Nån vänlig själ som kan ge en hop?
som är i min sits?, för jag har ingen att prata med ialf ingen som förstår mig
Jag är på botten,har peppat mig själv tillräkligt...men nu sinnar luften ur en...
Vill inte ha det så här, men vill inte leva utan honom heller..         

Lämna han och skaffa dig någon som är värd din tid! Anntar att du vill ha barn? Hur ska det gå om du måste väbta 10 år! 10 år är lååååbg tid!

Kan inte sätta mig in i era situationer med väntande barn o allt.
Är i nuläget glad att vi inte har barn
Men det gör ju inte sorgen av att vara ensam här utanför mindre.
Offentligt är vi inte ett par.
Önskar jag kunde ropa ut till hela värden att det är honom jag älskar men orkar inte svara på att nedlåtande frågor.
Endast våra familjer och några nära vänner vet att vi är ett par.
Längtar så till han får sin första permission. Om han fortfarande vill ha min kärlek då.  

Någon som har er pojkvän i fängelse där ni är brottsoffret? Har ni haft kontaktförbud som sen blivit hävt eller tagit slut? Har det då blivit svårt att få telefontillstpnd eller besök tillstånd bara för man just är brottsoffret?

Hej! Jag är i en sån situation just nu! Jag förstår inte varför jag inte får ha kontakt eller besöka honom. men måste tydligen ange ett annat telefon nr och låtsas vara någon annan?

hur gick det för dig?