Skaffa barn med partner som ligger ute på jobb

Har ingen erfarenhet, men tror att det är som du skriver: skitopraktiskt emellanåt, men också med vissa positiva sidor. Jag tycker absolut inte att det är en anledning att låta bli om ni verkligen vill ha barn. Det mesta går ju trots allt att lösa på ett eller annat sätt ändå och det finns ju gott om föräldrar som lever helt ensamstående och fixar det utmärkt.

Möjligtvis så skulle jag ha jobbat lite extra på att ha ett bra nätverk runt den lilla familjen. Har du eller han föräldrar eller syskon på orten? Dem skulle jag i så fall ha odlat relationen till så att du kan få lite avlastning när det kör ihop sig. Annars kanske ni känner någon annan familj som man kan "byta lite tjänster" (alltså barnpassning och dylikt) med. Eller finns det någon trevlig granne som ni kan börja umgås med som gärna vill vara lite extramormor? Så att du vet att det kommer att finnas någon att ringa när du inte har fått sova alls för tredje natten i rad eller när du och barnet får vinterkräksjukan samtidigt. 

 

vi har det så och det fungerar bra, men såklart är uteveckorna jobbiga. Man vänjer sig liksom, men det är inget hinder. eftersom min man är en kvällsmänniska och jag tar natterna pga amningen, så är det skönt när han är borta. Då kan jag lägga mig tidigt utan att missa "den gemensamma tiden".

jag hade det lite så men min man var borta ca 2-3 dygn åt gången så inga hela veckor (på min order, max 3 dygn! )... det jobbiga var att han aldrig riktigt hann med i rutinerna och förändringarna i rutinerna som kommer hela tiden. nä, det jobbigaste var att man kände sig så fruktansvärt ensam och det var itne alltid så lätt att glädjas åt det fantastiska i att få ett litet barn

sen så slutade han jobba så och idag jobbar han bara ett par dygn i raken nån gång i månaden max. vi hr 2 barn idag och dom är ju inga spädisar så det funkar ju bättre .-)

lycka till med vad ni tar er an!

Låt honom ta ut största delen av föräldraledigheten så är han inte borta så mycket.

Jag har det inte riktigt så, men mon sambo, pappa till vårat barn som nu är 11 månader åket på söndagar och kommer hem på torsdagar, vist är det jobbigt att vara själv. Men det går, men hade jag fått välja hade jag haft honom hemma. Blir ju att dom missar så mycket av barnets utveckling. Men i våra. Situation kan vi inte göra så mycket. Fick barn när vi båda va 19 och jag har inget jobb, så har inget annat val än att han jobbat borta, men hoppas att när jag får jobb att han kan jobba hemma i stället :)

Hej!

Intressant tråd! Jag är i samma situation som er, med en make som jobbar på annan ort i perioder och väldigt oregelbundet. Vi är också i full gång med bebisverkstaden. Vi ser det som positivt att maken kommer att vara hemma mycket, vilket gör att jag kan ta största delen av föräldraledigheten... och vi får mycket tid tillsammans.  

Jag är oxå i samma situation, vi har inga barn än men funderar på att börja försöka till hösten. Känns som det kan bli tufft att klara det själv när han är borta (tidig måndag morgon - torsdag kväll). Båda vill verkligen detta så skulle jag tycka att det blir alltför jobbigt så kommer vi nog förhoppningsvis kunna lösa det på något bra sätt då isf

Jag har haft det så i 3 år och har inte positiva erfarenheter alls. Funkar nog bättre om man har större barn. 

Jag var helt slut i kropp och själ när han kom hem och behövde uppmärksamhet, han missade mycket av min och barnens vardag.För oss funkade inte men jag hoppas att ni kan hitta en lösning. 

har tre barn och de fjärde på väg.

min gubbe åker söndag kväll eller tidigt måndag morgon. kommer torsdag kväll.

som jag ser de så har vi de mycket bättre nu för han orkar hjälpa till när han är hemma.
han har även pendlat 2-3 timmar om dagen innan. och då va han dö trött när han kom hem så jag fick göra allt jämt själv.

så får oss är detta de lättaste och bästa för oss alla att han jobbar borta.

lycka till

Hej! Kul att höra att det finns fler därute med karlar som jobbar borta! Min man åker söndagkväll och kommer hem torsdageftermiddag/kväll. Så har vi haft det i flera år. Vi har tre barn och önskar fler i framtiden, så vi är inte avskräckta (ännu!). Veckorna är jobbiga, speciellt nu när jag börjat jobba själv, fast å andra sidan är han hemma mycket med.

Min åsikt är att allt funkar, man vänjer sig. För oss är det pengarna som drar, han tjänar myyycket bättre borta. Finns inga jobb här hemma heller. Visst är det urjobbigt ibland, men underbart med långhelg! Jag hade lite ångest när jag skulle få trean för ett år sen, var fullt beredd på att få föda barn ensam. Blev dock inte så - hon kom natten till måndagen.

Min man åker söndag kväll och kommer hem lördag natt. Sen är han ledig 8 dagar.
Emellanåt är han borta längre, han kom exempelvis precis hem efter att ha varit borta en hel månad. Ibland har han jobbat borta måndag - fredag och enbart varit hemma på helgen.

Det funkar bra när man vant sig. Man lär sig att vara ensamstående kan man väl säga lite krasst. Vi har våra rutiner här hemma och vårt liv funkar bra, sen kommer han hem och är en del av det den tid han är hemma. Då ruckas rutinerna en del, men då är ju hela familjen hemma iaf och sen återgår vi bara tillvåra rutiner igen när han åker. Det låter tragiskt, men det funkar.
Vi har inga alternativ, det finns verkligen inga jobb här och han har ett fast jobb. Ett som ger bra lön.

Mitt ex pluggade borta på veckorna medan barnen var små. Jag skötte barnen + mitt jobb(hade butik) i ett år medan han pluggade. Vill man så går det. Det är inte lätt alla gånger, men fullt "överlevbart". Man får ta dagen som den kommer.