• Anonym

    Det blir inget syskon... :-( Fler som kämpar?

    Vi har försökt få syskon till vår 4-åriga pojke i snart 3 år....
    Det lyckas visst inte! Det var svårt att få bli gravid första gången men efter nåra år lyclades det ÄNTLIGEN. Jag trodde vi skulle slippa kämpa denna gång men .....
    Ibland vill jag bara ge upp. Tänker att vi har ju ändå ett underbart barn ... men den där syskonlängtan finns där ...
    Fler som är i samma sits och vill dela tankar? Har ingen som jag kan dela mina tankar med.   

  • Svar på tråden Det blir inget syskon... :-( Fler som kämpar?
  • Anonym (syskonförsök)

    Hej, Hoppar in här, vi har en son på 3 år och han kom till efter 3års väntan på första IVF försöket. Vi fick 3st embryon att frysa ner och har nu gjort försök med 2st av dem och inget plus än. Vi har nu ett embryo kvar, men har beslutat oss för att försöka på egen hand med hjälp av ÄL test ett tag innan vi försöker med det sista lilla embryot.

  • Anonym (ingenbulle)

    Plussade i lördags :D

  • Anonym (en pojk)

    Jag har nu bestämt mig för att i sommar gäller det, i sommar när vi fått våran nya lägenhet så ska det bli ett plus på stickan! Om jag så ska börja knapra med vitaminer och trixa med ägglossningstest så är det så det får bli. I augusti är det nämligen exakt 2 år sedan jag började försöka så tycker minsann att nu ska det bli något.

  • Anonym
    Anonym (ingenbulle) skrev 2012-04-16 15:35:10 följande:
    Plussade i lördags :D

    Grattis!!! Underbart!!!
  • Anonym (en pojk)

    Har de perfekta namnen, längtar så de gör ont i mig. Och när man får höra att en annan släkting är gravid igen (hennes första är bara 5 månader) så blir man så svartsjuk. Jag skulle ju ha barn före henne, inte tvärtom.

    På lördag ska jag ut och dricka (första gången på över året), men funderar på att testa med grav.test, vore ju min tur ;) att bli gravid denna månaden och få barn runt nyår igen, tror det är BIM-3 om jag utgår från förra menstruationen. Men jag brukar ju diffa 0-3dgr så det vet jag aldrig helt säkert ;) 

  • Anonym (hoppas....)

    Jag har 2 barn som kommit till med IVF, med allt vad det innebär. Lite roligt att läsa  "Om jag så ska börja knapra med vitaminer och trixa med ägglossningstest så är det så det får bli. I augusti är det nämligen exakt 2 år sedan jag började försöka så tycker minsann att nu ska det bli något". Med all respekt för att det är jobbigt när det inte tar sig så är det kanske inte sååå jobbigt med lite ägglossningstester?
    Vi håller på att försöka få syskon igen, 2 år efter barn nr 2 har vi gjort IVF och nu återföring av fryst ägg för andra gången denna omgång, och idag testade jag pos. Vågar dock inte ta ut någon glädje eftersom jag tidigare haft fler missfall också...

  • Anonym (vad hände?)

    Jag hoppar in här även om jag inte alls kämpat så länge när man ser det i det stora hela.
    Dock har vi försökt i ett år nu med syskon. Har en tjej som nyss fyllt 3 år. När vi planerande att bli gravida med henne tog det sig direkt jag slutat med p-piller. Vi trodde (såklart) att det skulle gå lika lekande lätt denna gång men det var det tydligen inte. Slutade med p-piller i mars 2011 och inget har hänt. Mensen försvann plötsligt i oktober och jag var utan mens (och utan plus) hela julen fram till i januari.
    Jag upplever nu att mensen är betydligt mer oregelbunden, den försvann åter igen i februari och dök inte upp förräns nu i april. Och inget plus
    Jag börjar bli orolig att det hänt något med kroppen, har googlat lite och har endel symptom som verkar likna pco... men men.
    Vet inte ritkigt om jag ska börja puffa för en utredning, vill inte lägga så mycket press på mannen heller. Vi har försökt med och utan äl-tester, i början körde vi med inställningen "det tar sig när det tar sig" som vi gjorde när vi försökte med dottern och trodde kanske att det skulle gå lika fort denna gång. Men efter att ha kört med äl-tester och sen när mensen är så rubbad numera (total oregelbunden alltså) så vet jag inte.. Känns som att jag skulle vilja kolla upp det men jag tror knappast vi får så mycket hjälp då dottern kom till så fort ?

  • Anonym (längtar också)

    Vi påbörjade ivf för ett tag sedan men fick avbryta innan ET, de hittade nämligen en defekt på mitt kejsarsnittsärr inne i livmodern. Kan troligtvis vara det som är orsaken till att jag inte blivit gravid. Detta har 7 läkare missat på Kvinnokliniken så jag är så fruktansvärt arg på dom.

    Vi genomförde dock äggplocket eftersom läkaren ansåg att vi hunnit så pass långt med stimuleringen så 16 ägg plockades ut förra veckan och alla befruktades . 10 st klarade långtidsodling och blev blastocyster så de är nedfrysta tills de åtgärdat defekten på mitt kejsarsnitt. Vet dock inte hur lång tid det kommer att ta innan de beslutat hur de ska åtgärda det och blir det operation så måste det säkert läka ett bra tag så jag antar att det är minst 6 månader bort . Känns tungt att veta att vår dotter kommer att hinna bli minst 5,5 år innan hon får syskon.

  • Queen 11

    Vi har försökt i över ett år nu. Har en son som blev tre år nyligen. Mensen har börjat strula och jag börjar känna mig extremt stressad över att det ska vara något fel. Tänker att jag är för gammal, är 32.

  • Anonym (why?)

    Hej. Hoppar in här. Så väl jag känner igen mig i många av inläggen. Har en son som snart fyller 3 år, han kom till med hjälp av IVF efter flera års kämpande. Nu har vi försökt skaffa syskon i snart 2 år utan resultat... Har haft ett missfall och provat både IVF och frysta embryon men inget verkar vilja ta sig. Nu kör vi på hormonstimulering (Menopur) och håller tummarna. Dock börjar ångesten närma sig duktigt eftersom mannen börjat tröttna på hela processen. Vad gör man när man själv känner att man inte är färdig, att allt man vill är att få en "hel familj" men mannen känner att vi får vara nöjda med det som vi har. Och visst är jag mer än nöjd med vår underbara lilla son, han är mitt allt! Men ändå känner jag en fruktansvärd längtan efter ett syskon, ja det svider duktigt i hjärtat. Just nu funderar jag på hur jag ska återfå motivationen och hoppet om att detta sista försök kan lyckas. Just nu känns det bara hopplöst. Men jag vet också att varje nytt försök är ett nytt försök och med det finns det också nytt hopp. Styrkekramar till er alla där ute som kämpar och kämpar, vi ska klara det här, eller hur?!

  • Anonym

    Tjejer: Kontakta en allmänläkare och be att få remiss för blodprov för att kolla TSH!
    (Sköldkörteln)
    TSH ska vara under 2,5. Är det över det så begär ni att få kolla TPO-antikroppar!
    Det ska vara under ett visst referensvärde som labbet ser om det är normalt eller ej. Har ni förhöjda antikroppar så begär ni Levaxin.
    Har ni över 3,0 i TSH så ska ni begära Levaxin direkt.
    Har ni mellan 2,0 och 2,5 i TSH så avvaktar ni och följer upp med en ny koll om sex mån.

  • Anonym

    Första sonen tog 13 mån att bli till.
    Andra sonen tog 14 mån.
    Håll ut!   

  • Anonym (Aug 09)
    Anonym skrev 2012-05-13 16:42:03 följande:
    Första sonen tog 13 mån att bli till.
    Andra sonen tog 14 mån.
    Håll ut!   
    första dottern tog 38månader 
    andra barnet är inne på  33e försöket utan lycka nu.... 

    Håller ut så gott det går men det är kämpigt!
     
  • Anonym
    Anonym (Aug 09) skrev 2012-05-13 21:33:55 följande:
    första dottern tog 38månader 
    andra barnet är inne på  33e försöket utan lycka nu.... 

    Håller ut så gott det går men det är kämpigt!
     
    Förstår det...
    Men vilken solskenshistoria att ni blev gravida till slut efter mer än tre år!
    Kanske tar det 34 försök denna gång?
    Ni har inte sökt hjälp?   
  • Anonym (Aug 09)
    Anonym skrev 2012-05-13 22:02:31 följande:
    Förstår det...
    Men vilken solskenshistoria att ni blev gravida till slut efter mer än tre år!
    Kanske tar det 34 försök denna gång?
    Ni har inte sökt hjälp?   
    jo och det är inget fel på oss Det ska gå men gör det inte bara... 

    har tyvärr inte råd med ivf försök iom att vi har en gemensam redan så måste vi bekosta det själva och det finns inte plats för det i ekonomin som läget ser ut nu tyvärr så  
  • Anonym
    Anonym (Aug 09) skrev 2012-05-14 18:00:25 följande:
    jo och det är inget fel på oss Det ska gå men gör det inte bara... 

    har tyvärr inte råd med ivf försök iom att vi har en gemensam redan så måste vi bekosta det själva och det finns inte plats för det i ekonomin som läget ser ut nu tyvärr så  
    Förstår...
    Vad visade spermieprovet?
    Kan ju vara så att han har lite få eller/och många missbildade eller/och många långsamma spermier...?
    Inte tillräckligt dåligt för att ni ska anses behöva assisterad befruktning men ändå tillräckligt för att det ska ta lång tid! Å andra sidan så vet man ju att någonting är inte tipptopp direkt, dvs det handlar om subfertilitet, en låg chans till graviditet varje cykel om man inte blivit gravid på två och ett halvt år...  
  • Anonym (en pojk)

    Tror jag är gravid.

    Tog aldrig något test innan "festen", kände att det skulle ändå bara visa negativt. Men senaste två veckorna så har brösten växt (ömma, styva bröstvårtor på det), jag har blivit massivt mycket tröttare, känt ett litet lätt illamående (men inte spytt än, med min första spydde jag konstant från scratch)... och senaste dagarna har jag sprungit på toan och kissat konstant.

    Jag vill testa. Men väntar tills löning, och testar då. Men även gubben min har lagt märke till alla tecken och han är också övertygad om att testet kommer visa plus.

    Jag som skulle börja försöka aktivt i sommar ;) va tusan.  

  • annalotta

    Hej!
    En till som kämpar med syskon. Har en dotter på 4 år som kom till på första försöket. Trodde såklart syskonet skulle bli lika enkelt, men nu tre år senare fortf ingen bäbis på G. Går på Ivf privat, gjort 3st insättningar som tyvärr inte lyckats..tungt och börja ställa in sig på att dottern kommer att bli ensambarn :( Det är ju inget fel på oss! Varför funkar det inte?? Att det beror på stress gör det inte! Vi var 200% säkra på att vi kunde och skulle bli gravid i ett års tid...boade här hemma, köpte mammakläder för så säker var jag att nästa gång tar det.

  • Anonym
    annalotta skrev 2012-05-21 12:59:52 följande:
    Hej!
    En till som kämpar med syskon. Har en dotter på 4 år som kom till på första försöket. Trodde såklart syskonet skulle bli lika enkelt, men nu tre år senare fortf ingen bäbis på G. Går på Ivf privat, gjort 3st insättningar som tyvärr inte lyckats..tungt och börja ställa in sig på att dottern kommer att bli ensambarn :( Det är ju inget fel på oss! Varför funkar det inte?? Att det beror på stress gör det inte! Vi var 200% säkra på att vi kunde och skulle bli gravid i ett års tid...boade här hemma, köpte mammakläder för så säker var jag att nästa gång tar det.
    Har du kollat TSH?
    Gjort någon immunologisk utredning? 
    Hur är ditt FSH/AMH?
    Prova med donerade ägg eller embryon?

    Surrogat?    
  • annalotta

    Tagit alla möjliga prover på IVF kliniken..vet dock inte vilka, ska fråga dem om de du nämt! Tack :)
    Jag har ägg och vi får fina embryon, problemet är att ngt gör att det inte vill fastna. Har en hjärtformad luvmoder och blev snittad när jag fick dottern...för liye slemhinna kvar för ägget att fästa i är min egna teori!?

Svar på tråden Det blir inget syskon... :-( Fler som kämpar?