Någon som haft en planerad förlossning?

Jag hade ett snittkontrakt vid förra förlossningen pga en jobbig förlossning med en stor bristning, vad vill du veta?

Jag har haft två planerade förlossningar. Skulle jag få barn igen så kommer jag givetvis ha det igen, har aldrig varit nöjdare.

Jag blev igångsatt 9 resp. 8 dagar innan BF, för att i mitt fall vara på förlossningen när den pågick(min första tog 2½ timme och jag vill inte föda hemma med syskonen) 

Jag fick ett planerat snitt och kännde aldrig någon smärta, var uppe samma dag och kunde ta hand om mitt barn. Det enda jag undvek var tunga lyft den första tiden.. Alla är ju olika. för mig gick allt bra men det finns aldrig några garantier, det samma gäller en vaginal förlossning. Jag är gravid i v 24 nu och nästa barn ska också komma med snitt.

Nu har jag händerna fria att skriva lite.

Jag fick genom Aurorabarnmorskan skriva in i förlossningsjournalen alla mina önskemål. Jag ville undvika värkstimulerande dropp i den utsträckning det gick då läkare tror att det delvis var pga den som jag brast så omfattande, sen hade jag en krisplan, om jag kände att jag inte fixade förlossningen så fick jag när som helst avbryta för att begära ett snitt. Av förklarliga skäl går det inte att avbryta när man är fullt öppen och har fått krystvärkar.

Jag hade flera punkter, bland annat att jag ville ha en erfaren barnmorska, perinealskydd och allt som gick att göra för att undvika ännu en bristning, ev. avlastande klipp om det skulle behövas. Behövde jag sedan sys skulle läkare göra det, inte barnmorskan. Jag ville inte bli pratad över huvudet och få info om allt.

Det kanske låter löjligt men efter min första förlossning var dessa punkter jätteviktiga för att jag ens skulle våga föda vaginalt igen. Förlossningen gick bra, personalen var jättebra men tyvärr brast jag igen så denna gången blir det ett planerat snitt istället.

Denna gången känner jag mig inte alls lika rädd för ett snitt som jag var förra gången, då var det verkligen som att välja mellan pest eller kolera när jag var tvungen att välja vaginalt eller snitt. Men den här gången finns det egentligen inga alternativ så det är bara att acceptera, och jag tror att man kan få jättefina upplevelser av ett snitt också. Jag har haft väldigt ont efter mina vaginala förlossningar så jag tror jag fixar smärtorna efter ett snitt hyfsat också...

Tack för era svar! Jag vill gärna veta hur planeringen gick till, vad ska man tänka på? Som det här med en erfaren barnmorska verkar ju bra. Om ni födde vaginalt men hade kjesarsnitt som back up plan, kände ni att planen respekterades? Var det stopp om ni sa till? Sen förstår ju jag också att efter ett visst skede är det försent, men innan dess? Försökte dom övertala er att fortsätta lite till efter att ni sa stopp? Erfarenheter och tips! Just nu vet jag inte riktigt hur jag villl göra, jag vill egentligen inte överhuvudtaget göra något, men det är ju försent...;) Inser fördelarna med en vaginal förlossning, men vågar jag?

Sitter i samma sits som du TS, funderar mellan planerat snitt eller vaginal förlossning med snittberedskap osv. Så jag har tyvärr ingen direkt erfarenhet från denna situation att hänvisa till..väntar själv på "resultatet". Men jag följer tråden med spänning och hoppas på fler inlägg. Vi är i samma vecka ser jag, v.26, men i mitt fall är det med barn nr.3: har en igångsatt vaginal förlossning och ett akut snitt i bagaget. Grattis till graviditeten och Lycka till, vad du än väljer!

Det blev lite förvirring under min förlossning, sonen låg fel så jag var tvungen att krysta innan det var dags att krysta för att han skulle ändra läge. Detta helt enligt barnmorskans instruktioner. Eftersom sonens hjärtljud dippade lite ville hon till slut sätta värkstimulerande och när hon var iväg och skulle ordna droppen kom förlossningsläkaren och sa att jag absolut INTE fick krysta. Jag hade då egna krystvärkar och blev jätteförvirrad, för jag trodde det var dags att krysta fram honom och läkaren började fråga om jag inte ville ha epidural?

Då såg jag framför mig flera timmar till i värkar och kände att näej, nu får det vara nog, det här fixar jag inte. (Jag trodde som sagt att det var dags att föda...). Så då sa jag att jag nog ville ha mitt snitt istället. Läkaren började då fråga varför jag kände så, om de inte skulle lägga en epidural först och se hur det kändes sen osv. Men sen hann de inte med mer än så för barnmorskan kom in och undersökte mig och jag kände rätt, var helt öppen och det var dags att krysta som tur var.

Men jo, jag upplevde det som om läkaren ville fortsätta den vaginala förlossningen och undvika snitt, vilket kanske är förklarligt men ändå kändes stressande där mitt i värkarna.

Tussilago, var födde du? Om du skulle ha en planerad förlssning igen, hade du då litat på att dom lyssnade på dig? Lady32, vad är dina tankar om att få ett kjesarsnitt, upplevde du det som bra? Hur tänker du inför nästa?

Det är svårt för mig att relatera till eftersom jag fick ytterligare en bristning och inte vågar riskera att föda vaginalt en gång till... men jo, förlossningen i sig tyckte jag trots allt var bra, så jag tror att om jag INTE hade gått sönder igen så hade jag nog kunnat tänka mig det.

Jag hade en "delvis" planerad förlossning. Delvis eftersom vattnet gick på natten innan jag hade tid för igångsättning...

Jag hade även sk "snittkontrakt" och kände verkligen att det respekterades. Jag bad aldrig om snitt, men blev flera gånger tillfrågad om jag ville fortsätta eller om jag ville göra snitt istället. Det var även bm som tog initiativ till EDA innan jag kände att det var nödvändigt- förutseende av henne för när narkosläkaren kom tyckte jag definitivt att det var nödvändigt. Eftersom det var min första förlossning hade jag inte någon detaljerad förkossningsplan, nu andra gången ar jag en bättre uppfattning om vad som funkar och inte. Jag har inte någon planerad igångsättning, men däremot snittkontrakt även denna gång. 

Det konstiga var att jag kände på mig, redan innan förlossningen startade, att det skulle bli ett snitt denna gången. Ingenting tydde på det, men jag visste det ändå. Men jag var, ärligt talat, lite rädd för snitt och när de sedan sa att "vi måste göra ett akut snitt på dig", så fick jag lite småpanik inombords. Men jag var väääldigt trött vid det laget, hade tvingats hålla emot krystvärkar i en timme, och höll på att "dö", kändes det som, så jag blev ändå väldigt lättad när beslutet om snitt fattats och jag rullades iväg.

För mig var alltså inte själva snittet eller beskedet om snittet det värsta, utan snarare timmarna som ledde fram till snittet. Själva snittet i sig, kändes inte alls. Bedövningen kändes väl lite grann, speciellt eftersom jag givetvis fick en värk precis när de satte nålen, men det går så snabbt, så det är inget att fundera över. Är väldigt imponerad av hur skicklig personalen är: allt gick superfort från det att beslutet tagits, det kan inte handlat om mer än 5-10 minuter från krystandet i förlossningssalen, till att jag var inrullad på op.salen, bedövad, snittad och min lilla flicka var ute..! Helt galet! En riktig befrielse var det, måste jag säga.

Tiden efter snittet: Nja..här har jag väl lite negativa minnen kanske, men det är inte lika för alla, har jag förstått. För mig, som var (och är) överviktig, och hade en rejäl gravidmage, blev det ganska smärtsamt den första tiden, eftersom snittet gav upphov till "hängmage", dvs. att magen hängde över själva snittsåret. Den första tiden gick jag och bar på magen, för att det kändes som om någon hängt en påse sten från såret.. Aj. Så ja..något handikappad var jag onekligen de första veckorna. Men det blir bättre varje dag, man överlever, det läker osv. Men man bör nog ha lite extra hjälp hemma den första tiden, annars kan det nog bli rätt jobbigt! Speciellt om man har barn sedan tidigare (små barn). Den sitsen hade i alla fall inte jag velat sätta mig i, utan hjälp. Upp till var och en dock.

Mina tankar idag om snitt: Eftersom båda mina förlossningar inneburit någon form av komplikationer, större eller mindre, samt att båda barnen varit stressade och bajsat i fostervattnet pga. mina väldigt kraftiga, täta och intensiva värkar, + lite andra anledningar, så överväger jag ett planerat snitt denna gången. Men precis som du är jag lite tveksam även över detta alternativ, eftersom det givetvis finns risker och nackdelar med en stor bukoperation som denna. Ska prata med Klara barnmorska snart, och sedan ev. även läkare, för att besluta hur jag ska göra. Lutar åt snitt...men jag ändrar mig dagligen, så det kan mycket väl luta åt vag. förlossning imorgon.. Jobbigt.

Min enda och första tog två timmar...så ajg e också rädd att inte hinna in..en timme till sjukhuset...hur fungerar igångsättning?? Hur länge tog din andra??