Hur berättade du och hur reagerade han?

Första barnet ringde jag till honom o han blev jätteglad. Andra barnet gjorde vi en picknick o jag lade stickan i smyg längst upp i bullburken (plastfolie emellan ). När han öppnade burken såg han på mig med konstig min o frågade: varför har du packat med en termometer ?!! Ha ha ha!!

Mina barns far blev inte alls glad när jag blev gravid första gången. Vi blev gravida andra månaden vi försökte (trots att jag var 32 år) och han blev nog chockad och såg mest förtvivlad och tvivlande ut. Men jag var SÅ HIMLA LYCKLIG!!! så han fick se ut hur han ville   Han behövde några dagar att smälta nyheten! Han har sedan under alla år varit (och är) en toppenpappa till våra nu vuxna döttrar. (PS. Men jag blir avundsjuk när jag läser om tjejer som har killar som blir jätteglada och köper blommor etc etc etc för så ska det vara i den bästa av världar)

Vi köpte ett test ihop och jag tog det en morgon och visade stickan. trots planerad bebis blev han väldigt tyst ett tag. Mest av chock då en läkare hade sagt att det var 90% att han inte kunde få. Det kunde han.

vi slutade med p-piller i slutet på okt för vi ville verkligen ha barn, men vi vågade inte tro att det verkligen skulle gå. vi båda var av någon anledning väldigt rädda att det inte skulle funka, att vi inte kunde få barn eller nåt, och väntade oss detv ärsta, typ att det skulle ta flera år osv...... men sen i slutet på nov så började jag känna mig konstig, så vi åkte till maxi och köpte testet. när vi kom hem gick jag in på toaletten och gjorde testet på en gång. och vi båda var som i ett vakuum! jag tog testet, och det visade starkt plus! började skaka som fan, kunde inte prata eller sluta le, ville bara skrika! och han fick samma reaktion, vi var helt överlyckliga, kramade om varandra :D dagen efter visste alla på hans arbetsplats för hans mungipor satt ungefär vi öronen.... ;) jag däremot är lite mer försiktig av mig. min familj vet och mina tre närmaste kompisar, till alla andra säger jag inte förrän om någon vecka när jag passerat den heliga vecka nummer TOLV :)

Första barnet var planerat och han blev jätteglad.
Sedan blev jag gravid, planerat, han blev lika glad, men tyvärr blev det missfall. Vilket han blev väldigt ledsen över.
Pga kommande flytt, övertagande av företag etc bestämde vi att inte försöka just då utan vänta tills allt lugnat ner sig. Blev då gravid trots preventivmedel. Fick en stor blödning och trodde att jag fått missfall igen. Mådde som vanligt, inga gravidsymptom efter blödningen, men mensen kom inte tillbaka så efter sju veckor tog jag ett nytt test. Positivt. Fick komma till KK och gjorde ett UL som visade att det var tvillingar och att jag var i v12. När jag ringde hem direkt efter och berättade att det var två blev han så chockad att han la på luren!

Humhum! Hahha! Härligt! Klick i örat..

Vi har testat tillsammans alla vid tre graviditeterna så det var gemensam glädje.

Jag hade fått svamp som han också hade fått, en väldigt aggressiv sort... Har aldrig smittat någon med svamp förr! Mådde lite skumt, inte illa men kände mig trött och konstig, och hade gjort i 2 veckor. Jag trodde jag var sjuk. Han var på jobbet när jag testade. Höll på att svimma för jag väntade mig verkligen inte ett +! Så jag höll mig från att berätta för någon hela dagen. När han kom hem så satte han sig i soffan och då sa jag det bara, att jag var gravid. Det tog några sekunder innan han fattade men sen började han nästan gråta och var jätteglad. :) barnet var planerat så tillvida att vi inte skyddade oss men vi trodde det skulle ta längre tid att bli med barn.. Nu är det 8 v kvar till bf. :)

Vi testade tillsammans,  köpte digitalt var inne och kissade på det, gav det till honom när han satt vid köksbordet medans testet skulle bli klart satt han bara och stirrade på det, sen kom gravid upp, han fortsatte stirra och sa inget ( jag visste inte att det kommit upp och tänkte gud vilken tid det tar) sedan kom de upp 2-3 han sitrrade lite till reste sig upp kom fram mot mig, klappade mig på magen och sa, hej hjärtat det är pappa ! haha
Han sa inte mkt den dagen, men ögonen sa allt =) 

Jag kissade positivt morgonen efter nyår. Min mens skulle hakommit på nyårsafon och den är som en klocka så när den inte kom visste jag som redan egentligen.

Men jag tog iallafall ett test på morgonen den  1 jan.
Det visade ett så svagt positivt streck så jag litade inte på den utan köpte ett till test som jag tog samma kväll. Det visade starkt positivt. Så jag tog den stickan och gick ut till min sambo som lagade mat och sa det att:
-"Mer gravid än såhär blir man nog inte..."

Han vart jätteglad.

Jag har enodmetrios så vi har vart helt på det klara med att vi kunde få problem med att bli gravida. Men det tog vid första försöket med hjälp av ÄL-stickor samt att jag var nyopad, det hade tagits bort endometrios fr mina äggstockar och äggledare.

jag gjorde mitt test på morgonen när han sov, så jag gick upp till honom med testet och visade honom. han blev lite förskräckt av det hastiga uppvaknandet och sedan tittade han frågande och sa "är du gravid?" å så började vi båda gråta en skvätt av lycka :D

Jag gjorde mitt test mitt på dagen när maken var på jobbet. När jag fick ett plus kastade jag mig på telefonen men han satt i möte så fick inte tag på honom förrän efter två timmar. Det var en fredag och vi skulle möta upp några vänner för AW och jag sa att det nog inte skulle bli något vin för mig, han förstod direkt vad jag menade. Han lät lite chockad men sen när vi mötte upp varandra på restaurangen hade han världens största leende  

Jag sippade alkoholfria moijtos och låtsasdrack ett glas vin till maten så ingen av de andra märkte något. Det var planerat och fjärde försöket så vi svävade som på små moln hela kvällen.

Jag studerade under hösten och bodde därför i en annan stad som min kille. Hade egentligen inte tänkt åka hem den helgen men tog en spontanbiljett och åkte på fredagsmorgonen. Han jobbade förmiddag så jag skulle vara ensam i lägenheten ett par timmar innan han kom hem. Min mens har alltid varit oregelbunden men de senaste månaderna så hade den varit ganska så jämn.

Eftersom jag inte fått den än så tänkte jag att jag skulle testa, för skojs skull liksom, vi hade massa test hemma hos honom då vi inte skyddade oss, och de var solklart positivt, behövde inte ens vänta tiden ut utan strecket kom upp direkt! Blev så chockad att jag var tvungen att ta fram två stickor till och testa bara för att se att det inte var någon synvilla. Sedan gick jag som på små moln de resterande timmarna innan killen kom hem.

Vi skulle gå ut och äta på restaurang på kvällen och dricka lite öl och bara ha det allmänt mysigt, så när han kom hem så sa jag till honom att "du jag skippar nog ölen ikväll jag..". Han såg ut som ett frågetecken och jag fick fram "..för jag är visst gravid!" Och han var knäpptyst och bara stirrade på mig haha. Fick tillslut säga åt han att säga något och då sa han "wow". ;) Det blev en liten chock, men efter några minuter så sprudlade han av glädje!

Första graviditeten tog jag test för att jag bara skulle konstatera att mensen var sen, fanns inte alls i hjärnan att jag skulle vara gravid. Det var jag och vi vart jätteglada, jag väckte mannen tidigt på morgonen efter när jag hade tagit ett test till och berättade. Han var undrande med glad. Tyvärr slutade det i MA vecka 10. Andra gången skickade jag mms till honom och skrev att vi har nåt att fira ikväll, det var helt planerat och han vart jätteglad den gången också - samtidigt orolig. Det slutade tyvärr i mf slutet på v 7. Nu är jag gravid igen, direkt på mf, har inte haft någon mens emellan. Berättade för mannen i morse, som blev dämpat glad. Vill inte vänta sig för mycket, vågar inte riktigt vara glad. Själv blev jag lite ledsen över den reaktionen, men den är inte så konstig, såklart. Men jag sa till honom att jag tänker att vi väntar ett barn, inte ett missfall. Alltså måste jag vara glad! Är i v 4 nu, så det är alldeles, alldeles i början...