Inskolning, under hur lång/kort tid?

Som förskollärare med erfarenhet från förskolor och från att han varit extra stöd till dagmammor med stora barngrupper, adoptivmamma och bio- mamma tänker jag att detta inte är OK! JAg har inte tid att göra någon djupare analys eller diskussion men vill ge dig några AKUTA råd, för AKUT är vad det är. Inskolningen går inte att backa till ogjord!

Ordet som det egentligen hänger på är nog KOMMUNIKATION, mellan dig o maken och dagmamman. Jag skulle absolut ringa  dagbarnvårdaren IDAG och be om ett samtal IMORGON när de andra barnen åkt hem. De andra barnen ska inte behöva höra när ni pratar om ert barn. Jag föreslår att för att det ska bli så lite rörigt som möjligt att ni lägger inskolningen efter gympan imorgon eller hoppa över den helt. Tala sedan om hur du tänker för din make innan ni går dit och sedan för dagmamman när ni kommer dit och be sedan att få förklarat hur hon tänker. Att ni får förtroende för henne är jätte viktigt. Själv hade jag varit jätteglad för en dagbarnvårdarplats för vårt adoptivbarn med tanke på att det är en enda person att knyta an till då mot en förskola där det är massor av vuxna som kommer o går. MEN det ÄR oerhört sårbart också att det är EN person om man som förälder inte känner att det är någon som man inte vill ska ta hand om ens barn av en eller annan anledning.

Detta med att vara på förskola en dag i veckan är nog det jag skulle oroa mig mest för men om det är så att hela hennes barngrupp är på samma avdelning på förskolan så kommer han ju att ha en trygghet i de andra barnen så småningom . Kanske kan någon av er vara ledig den dagen första månaden eller lite till och vara med på förskolan så han hinner bli trygg i gruppen?

Ska försöka svara på dina frågor...

Ni med barn från fjärran länder hur gamla var era barn vid inskolning, hur länge hade ni haft varandra och hur lång/kort tid tog inskolningen?

Vår äldsta dotter skolade vi in först då hon var 4 år (hon fick vara hemma länge då vi hämtade syskon 2 år efter vår första adoption). Hon var 11 månader då vi fick henne i vår vård. Inskolningen tog 2 veckor. Med vår andra dotter var vi hemma i 1 år och 9 månader, hon var 2½ år då hon började på förskolan. Även denna gången var inskolningen på 2 veckor.

Vid båda insskolningarna lämnade vi först förskolan efter en vecka, första veckan kunde vi gå och ta lite kaffe i fikarummet, men vi fanns i närheten hela tiden. Andra veckan började vi lämna korta stunder. Men det går inte att säga att så här ska det vara... utan man får ta det barn för barn. Vi bestämde med pedagogerna att vi börjar med en två veckors inskolning och om det behövdes ta till mer tid.

Skolade ni in i förskola eller hos dagbarnvårdare? Var valet ert? Gav ni någon speciell information om anknytning osv?

Vi valde förskola, både för att det skulle finnas pedagoger på plats som barnen känner om någon av pedagogerna skulle vara sjuk eller ledig. Inte lika känsligt med bara en pedagog. Sen kände vi att inom förskolan finns det mera "utbildade" pedagoger och miljöer som stimulerar.

Vi pratade med pedagogerna innan och berättade lite om våra döttrar och deras adoption. Vi gav också dem broschyrer som handlade om adoption, anknytning och språk mm. Kommer inte riktigt ihåg vad dom heter beställde dem via NIA (heter väl något annat idag). Sen hade vi en öppen dialog med pedagogerna och sa att vi ville veta hur dagen hade varit, om något speciellt hänt eller om våra dörrar sagt något speciellt osv. Det fungerade bra. Det är nu några år sen vi adopterade, idag är barnen i skolåldern.

Nu har jag ringt och talat om vad jag tycker och vi ska dit efter gympan i morgon och vara inomhus. Jag berättade om varför anknytningen är så viktig och om separationer osv. Nu känns det bättre och hoppas det blir bättre, hon sa att hon aldrig haft en inskolning på två veckor, varpå jag sa att det måste få ta tid för vårt barn är inte som biologiska barn, vi fick vårt barn med en ryggsäck osv. även om han var liten.

Sedan brukar man på en inskolning lära känna pedagogen/personalen och barnen, närmiljön innan man påbörjar vardagsrutiner som utflykter till ex skolor. För att barnet ska bli tryggt och slippa ta in allt på en och samma gång. Hon tyckte jag kunde följa med på gympan men vi avstår som sagt, iaf till inskolningen är klar.

Jag frågade sonen idag på em vad de andra barnen heter och vad fröken heter han hade inte en aning om någons namn. Yngsta barnet ca 1½ år kallade han för bebis och berättade att bebisen hade varit ledsen och ville till sin mamma.

Hej TS, vår dotter var fyra och ett halvt när hon började på förskolan, hon hade då varit hemma med oss i lite drygt ett år. Innan valet av förskola som vi gjorde i samband med att vi ställde oss i kö, besökte vi gemensamt de förskolor (fem) som ligger inom vårt närområde och dottern fick också följa med. Vi tyckte det var viktigt att det skulle kännas rätt med personalen och vi pejlade också lite om de hade erfarenhet/kunskap om adoptivbarn. Kanske inte nödvändigt men kändes ändå bra att ha koll på. Dotterns åsikter om de olika förskolorna lyssnade vi givetvis också på, men ganska svårt att basera något på henne eftersom hon tyckte bra om dem alla fem... När vi gjort vårt förstahandsval motiverade vi varför vi önskade just den förskolan, och t.o.m avdelningen, till kommunen och de verkar de ha uppmärksammat för vi fick precis det vi önskade. Några månader innan inskolningeen blev vi inbjudna till förskolan med dottern igen så att hon fick leka lite och bekanta sig med lokalerna och personalen. De bad oss också komma och leka på gården under sommaren innan inskolningen så hon skulle känna igen sig. Inskolningen tog 2 veckor. Gick jättebra men första veckan var vi alltid med. Vi har hela tiden haft en tät dialog med personalen och fått möjlighet till extra uppföljningsmöten för att det ska fungera så bra som möjligt. Jag känner mig fullkomligt trygg med personalen och vår dotter verkar göra det samma även om det finns en del att jobba på för hennes del med den sociala biten. Jag skulle inte ha accepterat att dela på tiden mellan dagmamma och förskola och skulle heller inte ha gått med på att ha gymnastik andra veckan, men det kan ju självklart vara olika från barn till barn hur de tar sådant. Vår dotter skulle nog ha blivit splittrad, speedad och osäker. Hon kräver rutiner och inte för mycket hackande av aktiviteter, platser och människor. För henne är det TID som behövs för allt som rör henne och det kan jag inte känna finns i det som du beskriver. Fast så var hon ju också en hel del äldre än din son vid inskolningen och också när hon kom. Hur som helst så förstår jag om du inte är lugn med den här situatiionen, det skulle jag inte ha varit. Gå på din magkänsla och kräv det som du/ni anser är bäst för er son oavsett om det är brukligt eller inte i er kommun!

Hejsan!
Jag är mamma till ett adopterat barn och också förskollärare.

Jag håller absolut med om att det behövs längre tid innan man lämnar - och förstår att du stoppar där!
Däremot så tänker jag kanske lite annorlunda angående aktiviteter under inskolningen.
Numera så är det vanligt att man låter verksamheten fortgå ungefär som vanligt när man skolar in - för det är ju det som kommer att möta barnet sen.
Visst behöver man bli trygg i den miljö som man ska vara i och det är viktigt att introducera rutiner ordentligt för barnen, men jag tycker också att det kan vara en fördel att man som förälder är med på de olika aktiviteterna som barnen ska vara med på sedan.

Att du som mamma eller pappa är med på gymnastiken, visar att det här är tryggt och ok och också att ni har varit med om momenten och därför lättare kan prata om dem med ert barn efteråt.

Så om jag vore du så skulle jag vara med på gymnastiken nästa vecka - och kanske inte heller uppmana dagbarnvårdaren att vänta med det som brukar ske i hennes verksamhet.

Jag valde att vara med på allt som min dotter skulle vara med på sedan - inklusive tidig öppning på andra förskolegården och när vi skolar in barn så uppmanar vi föräldrarna att göra likadant.

Bra att du tar tag i situationen och hoppas att ni får ett bra samtal imorgon - och lycka till!!                

Chefen har tystnadsplikt och behöver inte informera henne om ni säger ifrån. Gå på magkänslan i detta fall. Om du tycker att du är besvärlig så lär du inte vara ensam, du är nog inte den första och i den här frågan har man all rätt att vara besvärlig.

Kan din man ta dagen som barnet skall vara på en annan förskola? Eller mor/farföräldrar? Kan ni dela på den?
Så det bara blir ett ställe/grupp att vänja sig vid?

Vi valde förskola, tittade på två och valde den mest inarbetade. Hade varit hemma i ett år. Barnet fick en personal som anknytningsperson men valde en annan själv. Vi var där halvdagar i en vecka och med på frukost i en månad, barnet tänker aldrig börja skolan utan vill alltid gå på dagis. Vi gav personalen en bok och en personal hade adoptionserfarenhet. Alla barn är olika så lita på vad du upplever. För en del barn kommer ett bakslag efter en månad.

Har pratat med ansvarig för förskolekön idag, ansvarig rektor är tillbaka imorgon då ska jag prata med henne. Jag har berättat hela situationen kring detta och varför vi verkligen behöver en annan plats. Ska ta allt samman imorgon också förstås.

Nu ska vi vara hos dagbarnvårdaren till 12:30 idag men har ingen aning om hur länge hon har tänkt idag.

Fy har mer att gnälla över, dels är miljön inomhus livsfarlig, hon har ett högt skåp (ca 150-160 cm) med en madrass uppepå, nedanför står en byrå som man använder för att klättra upp på skåpet, skåpet har inget som helst fallskydd, inget mjukt nedanför alls.

En hög gunghäst som säkerligen kan välta om man gungar för mycket, där vår son står upp på sitsen och gungar så mycket han bara kan, utan att pedagogen säger till, vilket jag såklart gör direkt. Hon kontrar med att pojkar är sådär och att den inte kan välta, det tror jag inte ett dugg på då vår son lyckats välta i sin tripptrappstol av att han lutade sig åt sidan hastigt (bara rena turen att inte armen klämdes i fallet den gången, stolen sprack). Det finns inget skydd som skulle göra gunghästen omöjlig att tippa över framåt/bakåt.

Hon har fortfarande inte informerat om vilken utbildning hon har heller.

Någon som vet hur mycket jag kan propsa på en överinskrivning?

Nej, jag vet tyvärr inte vad som gäller men jag förstår dig, skulle inte ha gillat detta alls. Hur som helst skulle jag ändå tala med den som ansvarar för barnomsorgen i er kommun eller med rektorn och berätta hur jag kände.

Hur går det för er?