Hur reagerar du på en person som medvetet samtalar med sin partner då denne talar i sömnen, enbart för underhållningens skull?

Det skulle inte förvåna mig det minsta om ts som jag vet är en rätt elak typ, underförstått menar att det underhållande i sömnutfrågningen är att ställa pikanta frågor. Bara för att dra ur den stackars partnern annars väl förborgade hemligheter.

Det gör jag med ju. Elakt? Hur kan det vara det? Vem skadar man liksom? Vi har väldigt intressanta diskussioner ibland!

Det är väl klart att det blir elakt om man försöker få personen att avslöja hemligheter eller annat hen inte vill prata om annars. Tycker inte heller man har rätt att ställa någon till svars för saker som sagts i sömnen. Visst om ens man säger att han ligger med någon annan, då hade jag så klart frågat honom i vaket tillstånd vad han menade. Men om man själv pressar någon på att säga typ vem av ens kompisar han tycker är snygg, då får man bara skylla sig själv.

Jag gör det varje natt. Min sambo är en riktig sömnsnackare och han kan verkligen häva ur sig de sjukaste sakerna man kan tänka sig och självklart kan jag inte låta bli att spinna vidare på det.
Jag brukar även skriva upp det han säger för att kunna berätta det för honom dagen efter.

Elakt? Nej. Inte mer elakt än att väcka mig med sitt prat. 

Bonanza: Jo det tycker jag också!

Kul. Elakt blir det om man gör det trots att man vet att den sömnpratande inte gillar det.

Tja, om man inte börjar vända det mot personen, vad denne minsann sa på natten.

Då är det väl lugnt.

Sambon pratade i sömnen i natt, och självklart tog jag tillfället i akt!

Jag är gift med en sömngångare. Det gås och pratas goja nästan varje natt. Jag brukar fråga vad han gör och varför, så att jag lättare kan övertala honom att han ska lägga sig igen. Han kan börja göra de mest konstiga saker, som ta ner gardinerna, flytta kläder mellan lådor eller ställa sig i sängen och "hålla upp" taket. I hans sovande hjärna är det dock något helt annat som händer. Om jag vet vad kan jag lättare få honom att lägga sig igen.

Det kan dock vara ganska underhållande att höra hans version av vad som händer. Ibland fortsätter jag konversationen för att det är kul. Jag brukar dock berätta för honom nästa dag, och så skrattar vi tillsammans. Han kan nästan bli arg på mig för att jag inte frågar mer ibland, han tycker det är intressant att höra vad han håller på med.

Jag tycker dock att det spelar stor roll vad sömngångaren själv tycker. Jag skulle inte prata med honom i sömnen på kul om jag visste att han tyckte det var jobbigt. Då är det bara elakt.

Jag skriver ner eller spelar in min mans sömnmonologer, han tycker det är väldigt kul få veta vad hans undermedvetna pysslar med. Skulle så klart inte göra det om han inte ville det men jag är glad att han också ser underhållningen.

Det är ju skiltkul! Jag kan inte se det elaka i det hela, såvida man inte kör kinesisk vattentortyr eller liknande för att få ur sin partner pikanta detaljer, men gör man så har man antagligen betydligt större problem i förhållandet än att endera parten snackar i sömnen.

Jag är ju gift med en sömnpratare och har även två barn som är det. Det är hur roligt som helst.

Apropå pruttar i sömnen så  hände något roligt helgen. Jag hade just gått och lagt mig, höll på att somna när jag mobilsurfade lite och hade blivit sådär lagom mosig i huvudet, ögonen hade börjat falla igen, och då lägger maken av jordens brakare! Jag flyger upp som ett skott, pulsen går uppemot 200 och ska just till att säga "hem herregud, vad gör du, ta det lite lugnt!", när maken sätter sig upp på armbågen, kollar allvarligt på mig och säger" men vad fan gör du, smäller du kinapuffar inomhus nu?!". Sen lutade han sig tillbaka och började snarka igen.

Om jag skrattade så jag fick kramp? Gissa!