Ensamstående mot min vilja..

Jag tycker du måste säga till din pojkvän om hur du känner. För ni är två om detta, du ska inte ta ansvaret för er dotter ensam.

Har ni pratat om det?

Är han delaktig att vara med på besök hos barnmorskan?
Det kanske skulle kunna hjälpa att han får information från henne hur viktigt det är att vara delaktig?

Jag har ju ALDRIG haft den chansen.
De första åren fick jag avlastning typ 1 natt i halvåret då vänner ställde upp & så tog jag över direkt på morgonen igen.

Jag själv hade nog inte pallat ett sånt förhållande då ni är 2 föräldrar, inte 1!

Jag fick sova när jag fick chansen...inte en natt det första halvåret somna dottern ordentligt innan kl 5 på morgonen...så jag hade att göra kan jag lova, men bara att bita ihop & kämpa på!

Om du har lite närmare frågor eller funderingar så får du gärna skriva privat till mig.

Kramar           

Bättre kanske om du börjar arbeta och han stannar hemma med dottern då.

Han säger det att eftersom jag tagit uppehåll från skolan så är jag hemma hela dagarna. Det kan ju inte vara så jävla jobbigt att vara hemma hela dagarna.. Jo med ett skrikande barn är det de.

Jag slänger in lite kommentarer när jag kan och hoppas på att han en dag ska fatta innan det är för sent. Men det är väl först då han fattar.

Jo visst.
Men nu går ju jag i skolan. Har tagit ett uppehåll för att kunna vara hemma med vårat barn precis som vi kom överens om att jag skulle. Men också att han skulle ha hand om henne så fort han vaknar så jag kan sova.

Han borde vara ensam med er dotter under en dag så får han se hur det är. Jag förstår att du är trött. Men ni valde att bli föräldrar tillsammans och inte att du tar ansvaret för barnet dygnet runt ju.. visst är det du som är hemma med henne men man ska hjälpas åt när båda två är hemma tycker jag. Ta ett allvarligt snack med honom.

Skönt att du har din mamma så hon kan hjälpa dig så du får vila lite.

Sänd ett mail om du vill prata mer där med mig. Jag lyssnar gärna. stor kram

Prata ordentligt med honom istället. Hur uppfattar han situationen? Vad tycker han att ni skall göra för att det skall bli bättre?

Vi bodde i en tvåa när vi fick barn, bäddade med madrass i vardagsrummet och sov där Då var min kille tvungen att vakna och ge mat på natten, jag vaknade väl till lite grann men inte alls på samma sätt som när jag var tvungen att vakna helt och knuffa på honom när barnet skulle ha mat. Men sen är det väl så här att ha en så liten hemma man blir sjukt bunden och väldigt trött, upplevde inte heller att jag fick så mycket mer avlastning än två timmar per dag, precis så man han duscha och sova en kortis. Upplevde matlagning som en avlastning. Det blir bättre, klart du ska ställa krav på din kille, framför allt ska han ta ut föräldraledigt, gjorde jättemycket för balansen i vår relation han fick massor av aha upplevelser.

Ni kom överens om att du skulle vara hemma och att han skulle jobba och då är det bara att gilla läget. Han är den som drar in pengarna och du är den som tar hand om hem och barn och så länge du inte kan byta så är det bara att båda gör vad båda behöver göra för att få allt att gå runt.

Det är såhär det är att ha barn och det borde du varit medveten om.

 

Nej att jag bara ska gilla läget är inte rätt. Det är inte rätt att jag ska sköta vår dotter och hemmet ensam bara för att han jobbar och han drar in pengar. Det är meningen att man ska hjälpas åt.

Fast är det inte så att ditt jobb så att säga är att ta hand om barnet. Den tid som man är hemma och vaken är väl den tid som man kan förväntas dela lika på vårdnaden av barnet. Det som ställer till det är väl att han jobbar natt och då blir det inte mycket tid över att dela på. Kanske borde han byta jobb eller också så får du väl ta upp studierna igen och kräva att han är hemma. Eller så får du söka jobb så att han kan vara hemma.

Oj oj vad detta känns bekant, alltså inte med fördelningen, utan mer killens reaktion på er dotters ledsamhet. En sak som din sambo behöver träna på otroligt mycket är att kunna "stänga av" er dotters skrik. Det tog mig låååång tid men tillslut gick jag där, fram o tillbaka, med en gråtandes 3 månader på armen o brydde mig inte, tills hon somnade i min famn, kanske tog 5-20min men det blev tyst.

Vi gjorde även "magövningar" på skötbordet, böjde knäna o upp mot magen, sedan sträckte, varje ggn vi bytte blöjor, fick igång magen o det blev faktiskt bättre. Testa.

Att du ska "visa" din sambo hur det är att vara hemma, vad ger det eg.? Att ge igen är inget som ger någonting men även att bestämma över hur du vill ha det, ger heller inget, det leder bara till osämja och irritation på en redan tärd situation. Ge för det första ditt stöd till din sambo som känner sig värdelös när det kommer till att inte trösta er dotter, det är PRECIS så han känner. Sedan kommer han kunna förstå dig och hjälpa till. Nu skjuter han bort problemet eftersom han inte kan hantera det. Förstå själv att vara maktlös över ditt egna barn.

Sedan var jag en idiot när jag mer eller mindre skällde på min mamma som yngre, när hon var trött efter o ha jobbat natt, tills dess att jag själv började jobba natt. Tro mig, det är ett smärre helvete.

Sedan kan jag tycka att du bör ställa dig in på att småbarnlivet inte är glitter eller glamour, det tär som f*n på en, ena dagen mår man toppen, andra dagen vill man lämna jorden o allt men kämpa för varann o ta er igenom detta men vad ni än gör, BRÅKA inte om situationen, LÖS DEN som 2(!!!) vuxna människor, som ni förhoppningsvis är.

Nästa gång han kommer med det argumentet och han har semester eller ledigt kan du ju be honom ta barnet ett helt dygn och hinna med det andra man skall hinna med under tiden, så får vi se vad han säger sedan.
Det är SLITIGT att vara hemma med barn, även om man kanske inte gör något särskilt, det ÄR slitigt att aldrig få någon sammanhängande sömn utan ett par timmar där, nån timme här osv.
Tror att männen ibland har svårt att förstå detta.
När man inte fått sova mer än tre-fyra timmar på sammanhängande på flera månader så är man helt slut, man har sämre motståndskraft för sjukdomar etc.
Och man har betydligt sämre tålamod. Och höjer man rösten åt sitt barn för att det krånglar så får man ju dåligt samvete direkt eftersom det lilla barnet inte förstår varför man blir arg.

Så försök sätta er ner i lugn och ro och verkligen prata ut om detta och ge honom utmaningen att ta hand om barnet mer eller mindre själv ett dygn eller en helg och se vad han säger sedan.

Hemma har vi delat upp det så att jag tar alla nätter på vardagar då maken jobbar och försöker sova lite efter lekpasset på nån timme vid halv sex på morgonen, samt lägga mig tidigt på kvällen och ibland sova en stund på dagen när pojken sover.
I gengäld får jag lite sovmorgon på helgerna då maken går upp och leker med sonen.
Nu börjar det bli lättare att få längre sovmorgon då sonen börjat äta gröt och annan mat och inte bara ammar.

Lycka till, hoppas ni löser det!              

Var hårdare! Tex när han ger dig flaskan på natten där för att er dotter låg bredvid dig.
Säg då NEJ du tar henne punkt slut.

Var hårde och ställ mer krav. Ge dig inte