• AnEm

    Sambo otrogen under graviditet

    Hej! Var tillsammans med min kille i över 7 år. Hade ett helt underbart förhållande som alla var avundsjuka på. Vi blev gravida för ett år sedan och var båda jättelyckliga över detta. Vi köpte ett hus som vi flyttade till i somras. Under slutet p min graviditet märkte jag att ngt inte stämde. Min sambo blev mer frånvarande i vår relation och visade ej så mkt känslor. Jag trodde att det mest berodde på att han jobbade mkt, vi hade en hel del att göra med vårt hus.. där mkt föll på honom få jag var höggravid.. detta hade bi dock diskuterat innan vi köpte hus. Konfronterade honom när jag hittade ett udda sms till hans kollega.. men han förnekade att det var ngt. Bestämde mig för att tro honom, men ngt gnagde i mig ändå hela tiden. Förlossningen var fantastiskt och min sambo var helt närvarande även emotionellt. Men efter pappadagarna var slut blev han åter igen frånvarande både i vår relation och i relationen till bår nyfödda son. Fick när sonen var 2,5 månad gammal reda på att han var kär i sin kollega och att de hade ettförhållande. Hela min värld rasade samman. Hur kunde detta hända? Hur kunde jag vara så blind dom inte fattade? Hur kan man göra så?? Nu är min son 5 mån gammal och jag fasar för den dagen då jag måste låta honom träffa kvinnan som höll på med min kille och även träffade mig när min son låg i min mage. Tanken på detta får det att hugga till i hjärtat på mig.. Skriver här för att ventilera och höra om andra i liknande situation.

  • Svar på tråden Sambo otrogen under graviditet
  • AnEm

    Vill lägga till att jag nyligen fick reda på att de skall flytta ihop. Hur kan man planera barn, bli gravida, köpa hus och allt vad det innebär.. för att sedan vara otrogen och lämna sin sambo och 2,5 mån son för ett nytt förhållande och flytta ihop med henne. Allt detta på 1 år?? Jag begriper inte hur man är funtad då? Känns som att han visar en del av sig själv som varken jag, hans vänner eller familj känner..

  • Esco

    Usch.. Fick ont i magen när jag läste vad du har varit med om. Har han aldrig förklarat varför? Vad det var som gjorde att han fick känslor för någon annan?

  • AnEm

    Har inte fått ngn vettig förklaring.. Han säger att det "bara hände" att han fick känslor för henne. Och att han nog inte varit kär i mig den senaste tiden. att de varit bra kompisar först och sedan har det utvecklats till ngt mer. Han hävdar art de aldrig haft sex under tiden vi var tillsammans.. men det tror jag inte ett skit på.. man kan inte gå och bli så kär som han säger att han är..utan att ha varit intima med varandra på den nivån.. så kär så att man lämnar sin familj? Nu har jag flyttat runt med min son.. först till min pappa, sedan min fastst och nu bor jag hos mina svärföräldrar i väntan på en lgh. Blir så j -vla förbannad över att jag fått spendera början av min mammaledighet på detta sätt.. i en kappsäck..inte helt lätt att ta alla vaknätter själv och sedan fungera på dagarna också.. tur att man jan få lite avlastning från släkt och vänner.

  • MissSandra

    Varför ska din son behöva träffa hans nya? Skulle inte gå med på det, och han valde henne över sin son. Tycker verkligen synd om dig som behöver genomgå detta! Hoppas du klarar av att vara stark! Styrkekramar

  • Lostpuppy

    Din tråd berörde mig verkligen.

    Tycker väldigt synd om dig men kan inget annat än och säga - fight.
    Slå dig fram mot en bätttre framtid, skrik, gråt, skratta, hata och älska. 
    Det är tungt men det blir bättre! 

    Ser att du funderar att din son ska behöva träffa den nya. Din sambo har gjort något som skadar din son - satt er familj i denna situationen. Behöver din son träffa sin far.. som gjort er illa så? Svar nej.
              

    Fokusera på dig själv och ditt barn. Styrkekramar!  

  • Running K

    Åh, vad jag känner igen mig. Jag och mitt ex var gravida med vårt andra barn (tillsammans i sex år) när jag fick reda på att barnet var dött. När jag frågade när vi skulle försöka igen så sa han att han inte var säker på att han ville ha något barn. Det visade sig att han fallit för en kollega. Jag visste dock inte om detta när det tog slut men två veckor senare kom han hem (för vi bodde fortfarande ihop) och berättade att han hade förlovat sig. Två månader senare var de gifta och någon månad efter det var de husägare. Det var en vääääldigt tung tid. Jag har dock fortfarande, två år senare, inte velat träffa henne. Men jag är hel igen. Det kommer att ta ett sorgeår.

    Men det jag vill säga är - det blir bättre! Jag förstår hur det är att bara ha svårt att andas, att tro att man är påväg att självdö. Jag började springa (efter ett par månader - första månaden kunde jag inte göra någonting) - endorfiner är bra! Jag kommer aldrig att vara ok med att vara ifrån mitt barn men man vänjer sig och det blir mindre hemskt med tiden.

    Många styrkekramar till dig!! Det kommer att ta tid men en dag står du där på andra sidan. 

  • AnEm

    Running K: Åh, va härligt att höra att du har gått stark igenom detta :) Väldigt peppande för mig att höra just nu! Jag känner mig stark genom all kärlek mellan mig och min som och vet att vi kommer att klara det tillsammans..men visst kommer det att ta tid. Jag är ju ändå den som går vinnande ur det här då det är jag som har det mest värdefulla av allt

  • Meränmamma

    Läskigt alltså.... Jag har varit med om nästan exakt samma grej. Vi hade en 2-åring och jag var höggravid med barn nummer 2 när han lämnade mig. Vi hade varit ihop i 8 år. Han erkände det inte då, men det kom fram långt senare att han varit otrogen under hela min graviditet. Ingen kunde fatta att HAN kunde göra något sådant. Inte hans släkt, inte min, inte han och inte jag!
    MVC kopplade in psykolog åt mig direkt och jag pratade med henne i 9 månader. Det är mitt råd till dig, AnEm. Gå och prata med någon! Ibland när jag skulle dit tänkte jag "vad ska jag säga idag? Det är ingen idé att jag går dit, jag har inget att säga idag". Men när jag väl kom dit så bara strömmade orden ur mig! Psykologen kunde hjälpa mig med nya infallsvinklar. Hon var dessutom barnpsykolog och kunde lugna mig när jag oroade mig för barnens väl och ve.

    Nu har jag levt varannan-vecka liv med barnen i snart 3 år. Första året var värst, sedan har det gått bättre och bättre. Med lite distans så lär man sig att släppa det. Men jag hade inte klarat att göra det utan professionell hjälp. Lycka till!   

  • AnEm

    Meränmamma: så fort vi flyttar till egen lgh (som förhoppningsvis blir ganska snart) så skall jag kontakta ngn. Jag tror att jag kan få hjälp av BVC. Ja, våra vänner trodde först det var ett skämt när jag ändrade tematik safaris på fb.. många har sett på vårt förhållande som det "perfekta förhållandet" att vi alltid såg sp kära ut, vilket vi var.. jag var detnda tills jag fick veta.. Underbart att höra även dina peppa de ord, det betyder väldigt mkt just nu :) kram

  • Singelmamma10

    Känner med dig. Är för jävligt hur lite samvete vissa har. Råkade ut för en liknande historia. Men har min underbara lilla dotter. Tyvärr bryr sig inte hennes pappa alls. Förstår att det känns tufft med att hans nya ska träffa din lilla älskling. Hjärtat går itu bara av tanken. Men du har ju ditt lilla underbara barn och det är du som alltid kommer finnas där. Du som får all upplevelse med allt som händer den här tiden. Njut av det. Hör gärna av dig till mig. Var rädd om er! Kramar

  • Blivande mamma 74
    AnEm skrev 2012-03-10 21:27:50 följande:
    Hej! Var tillsammans med min kille i över 7 år. Hade ett helt underbart förhållande som alla var avundsjuka på. Vi blev gravida för ett år sedan och var båda jättelyckliga över detta. Vi köpte ett hus som vi flyttade till i somras. Under slutet p min graviditet märkte jag att ngt inte stämde. Min sambo blev mer frånvarande i vår relation och visade ej så mkt känslor. Jag trodde att det mest berodde på att han jobbade mkt, vi hade en hel del att göra med vårt hus.. där mkt föll på honom få jag var höggravid.. detta hade bi dock diskuterat innan vi köpte hus. Konfronterade honom när jag hittade ett udda sms till hans kollega.. men han förnekade att det var ngt. Bestämde mig för att tro honom, men ngt gnagde i mig ändå hela tiden. Förlossningen var fantastiskt och min sambo var helt närvarande även emotionellt. Men efter pappadagarna var slut blev han åter igen frånvarande både i vår relation och i relationen till bår nyfödda son. Fick när sonen var 2,5 månad gammal reda på att han var kär i sin kollega och att de hade ettförhållande. Hela min värld rasade samman. Hur kunde detta hända? Hur kunde jag vara så blind dom inte fattade? Hur kan mangöra så?? Nu är min son 5 mån gammal och jag fasar för den dagen då jag måste låta honom träffa kvinnan som höll på med min kille och även träffade mig när min son låg i min mage. Tanken på detta får det att hugga till i hjärtat på mig.. Skriver här för att ventilera och höra om andra i liknande situation.
    Din kille är förstås lika mycket skyldig till det som har hänt som den kvinnan han är ihop med nu och vill flytta ihop med, men jag bara undrar en sak och det är att hur en kvinna kan överhuvudtaget vara så självisk att komma på tanken ens att börja ett förhållande med en kille som har ej tjej och dessutom väntar barn med? Var är moralen undrar jag? Om en kille som är i ett förhållande speciellt med barn på väg ska kasta sig framför fötterna på en annan kvinna och vilja ha nåt ska man avvisa killen direkt tycker jag. För även en sån kvinna vill själv aldrig bli behandlad med svek så varför glömmer vissa plötsligt allt annat i världen och blir så själviska?  
  • Tandborste

    Hej! Så många vi är som blivit utsatta för sånt här. Jag har själv blivit utsatt för otrohet och vet vilken smärta detta svek innebär. Jag vet hur ont det gör att ej få träffa sitt barn varannan vecka. Den där overkliga känslan när man lämnar sitt barn på dagis på Tis morgonen o vet att nu dröjer det 1v tills jag får träffa henne igen. Levde med en man som bedrog mig med grannen under 1 år. Sanningen kom fram via sms han glömt ta bort innan han lånade ut sin mob till mig. Jag mitt dumma nöt stannade kvar ENBART för jag inte kunde vara utan min dotter varannan v. 6 mån gick o en dag kommer han hem o säger att han inte vill mer. Han hade börjat träffa samma tjej igen fick jag reda på av min 3åriga dotter. Det har nu gått 1 år sen åsnan stack. Jag är lyckligare än nånsin idag i har träffat en underbar kille. Jag harvprstst massa med psykolog, vänner o familj. Man måste prata för att komma vidare. Du kommer klara detta galant o du är vinnaren i detta. Har man en gång bedragit någon på detta vis så kommer de göra det igen. Va glad du är fri från honom. Det kommer ta tid men en vacker dag slår du upp dina ögon o inser hur härligt livet är o att du har klarat detta. Så va det för mig. Jag kan säga som så att jag vill aldrig ha med denna tjej att göra. Att hon får träffa mitt barn lika mkt som jag får göra det gör ont. Jag har accepterat det men jag kommer aldrig vilja ha med henne o göra. Kämpa på!

  • ung norrlänning

    Min pappa gjorde samma sak mot min mamma när hon var gravid med min äldsta lillebror och jag säger att otrogna jävlar borde mördas!!! De förtjänar inte att leva

  • ung norrlänning

    Ta upp att få ensam rätt till ditt barn (kommer inte på vad det heter) i domstol för med att han var otrogen och att du är mamman så kommer du vinna
    Han förtjänar inte att träffa ditt barn (han förlorade all rätt att kalla barnet sitt när han var otrogen)

  • Majjsan123

    Det jag inte förstår är hur sjutton dessa tjejer tänker. Att stjäla en partner från en kvinna, som dessutom är gravid?! Hjältlöst och helt utan någon moral. Män är lätt-lockade, bara de får uppmärksamhet från nån annan kvinna så springer de dit direkt. Men att andra kvinnor lockar på män som är i förhållande och där dessutom barn är inblandade - vidrigt! Jag hoppas att alla som har kvinnliga syskon/bekanta/kollegor etc som betett sig såhär också ifrågasätter dem och vad de har gjort. Själviskt och avskyvärt beteende. 

  • Ocdmänniska
    Majjsan123 skrev 2023-01-20 20:55:21 följande:

    Det jag inte förstår är hur sjutton dessa tjejer tänker. Att stjäla en partner från en kvinna, som dessutom är gravid?! Hjältlöst och helt utan någon moral. Män är lätt-lockade, bara de får uppmärksamhet från nån annan kvinna så springer de dit direkt. Men att andra kvinnor lockar på män som är i förhållande och där dessutom barn är inblandade - vidrigt! Jag hoppas att alla som har kvinnliga syskon/bekanta/kollegor etc som betett sig såhär också ifrågasätter dem och vad de har gjort. Själviskt och avskyvärt beteende. 


    Men sluta ingen kvinna stjäl nån, man inte stjäla en annan person, allt som är fel ligger på mannen som inte ens skulle börjat nått. Och lockar? Man är sig egen person som väljer själv helt och hållet.
Svar på tråden Sambo otrogen under graviditet