Kräver jag för mycket?
Vi separerade för ett halvår sedan. Vi har tre barn efter ett 6 år långt förhållande. Jag hotade om att göra slut och han tog mig på orden. Jag insåg och ångrade mig på en gång, och ville bättra mina brister, men han stod på sig. Vi gick några gånger på familjerådgivning. Han sa att han var attraherad av mig men att förhållande känslorna var borta. Nu har han sagt att han var tvungen att säga att känslorna var borta för att jag skulle sluta fråga. Han säger att han har känslor men måste hitta sig själv. Jag vill gå på familjerådgivning för att se om det kan bli nått mer och göra de bättre. Men han säger att han inte är beredd på det och att han måste komma tillbaka själv först. Jag har sagt att då bryter vi för jag orkar inte, känner som att jag kanske bara är bra att ha tills vidare. Och tror att hans känslor är för svaga eftersom han inte vill satsa hårdare. Men han säger att det inte är så. Att jag vet vad han sagt att han mått så dåligt och vill komma tillbaka. Men varför vill han inte kämpa bättre då? Han vill att vi ska träffas och se vart det leder men jag tror att vi måste förändra nått för att kunna bygga vidare. Han ringer oftast varje dag säger att han vill krama mig, att jag är fin... Han är också lite mer svartsjuk nu. Men jag kan tillägga att det har inte varit någon annan i mellan oss och han säger att det finns inte för honom. Är jag för krävande när jag säger att vi inte ska träffas alls? Han säger att han är rädd när men varför vill han inte ta chansen? Jag förstår honom inte! Jag tror att han tycker om mig mycket men varför vill han då inte?
Snälla hur ska jag hantera det här?
Borde vi träffas för att se vart det leder, fast jag känner mig lite "paxad"?
Eller ska man bryta för att se om han vill kämpa bättre senare?
Mår så dåligt, bara gråter:´(