Min underbara vän!

Jag hoppas att ni har en lika fin vän som jag! Jag & min vän Jill träffades för första gången på lekte, då var vi 6 år gamla. Vi följdes sedan åt i 9 skolår där vi lekte/umgicks mer eller mindre hela tiden. I högstadiet var vi alltid tillsammans, hitta på en massa "bus" och tokigheter. Skolkade, träffade killar och massa andra tonårssaker. I gymnasiet umgicks vi ingenting, vi var på olika stadier i livet. Men jag har alltid kunnat vända mig till henne med frågor och har aldrig varit ovänner. Efter gymnasiet började jag plugga på universitet långt hemifrån och vi umgicks inte så mycket. Men hade ändå kontakt via telefon och sms. Sen när jag flyttade hem igen efter fyra år tog vi upp kontakten rejält. Vi har alltid kunnat prata öppet om allt. Jag har alltid fått ärliga svar och jag har gett henne samma bemötande. Nu när vi genomgår barnlöses har hon varit ett ENORMT stöd. Jag har kunnat ringa henne och fråga om råd eller tips eller bara ringa och gråta ut. Det kan fortfarande gå veckor, månader utan att vi ses eller hörs. Men om hon behöver råd och stöd eller om jag behöver råd och stöd kan vi alltid ringa varandra och prata. Jag är så glad för min vän! Önskar alla hade en sån fin vän!