Klarar man sig ensam med ett barn efter förlossningen?

Han reagerade kraftigt på att dörren inte stod vidöppen när hans  pappakänslor plötsligt uppstått.  Och vi tänkte som du -   det hade inte känts bra att ändra den ¨planering min syster gjort för att hjälpa mig.   Han hade aldrig velat  följa med till MVC för att lyssna på hjärtljud osv,  inte heller dricka champagne när  jag fått det av båda så efterlängtade "plusset".    Han hade barn sedan tidigare,  så jag kände hela tiden att allt var mer fantastiskt för mig än för honom.

Relation -  vi hade en haltande relation  första halvan av graviditeten.   Den återupptogs med babyns födelse;  det var svårt att motstå att "leka mamma,  pappa,  barn"   när han ville det.     Ojämlikt blev det;  jag  fanns på plats med vårt barn för det mesta -  han kom och gick som han ville;  under förevändning att han skulle träffa barnet.   Vi hade en semestervecka tillsammans med barnet;  och helger ute i  hans  segelbåt och husvagn,  med och utan hans äldre barn,  jul-nyår.   Vad han gjorde mellan  "umgängestillfällena"   hade jag inte så stor kännedom om.   Jag trivdes inte med situationen riktigt och drog mig ur mer och mer.   När barnet var drygt tre år tog det slut.    Troligen genom att han flyttade ihop med en annan  kvinna,  minns inte riktigt alla turer.

Du klarar det! Jag har varit själv med min dotter sedan hon föddes.

Du har fått många god råd från andra som svarat så ska inte upprepa igen, men skapa dig ett bra nätverk som kan hjälpa och stötta dig emellanåt. Vänd dig till BVC för råd och stöd och eventuellt en samtalskontakt.

Ja,  nätverk är ovärderligt!   Någon du kan ringa till och be om vätskeersättning från Apoteket när barnet är sjukt,   som handlar färsk frukt om du sitter fast hemma med sjukt  barn eller ni båda är sjuka  -  plus någon att DELA GLÄDJEN  med;  de första stegen osv!

Vätskeersättning? Är det nåt man bör ha hemma redan? Får man det bara så av apoteket?

Nej,  det tror jag väl inte.   Mindes tillfällen när jag verkligen uppskattade att  vi  hade vänner och bekanta omkring oss.

Om jag skriver att jag hoppas att du kommer att amma får jag en hord arga FL-are på mig...   Dock,  blir en människa uttorkad av  diarre och kräkningar är det viktigt att tillföra vätska.  För barn som  ammas fungerar bröstmjölken utmärkt  för påfyllning av vätska.  

Råkade skriva i en annan tråd att man kan koka ihop vätskeersättning själv efter recept   till sitt lilla barn;  det gäller att ha rätt proportioner av vatten,   socker   och salt.   Fick direkt påpekande av annan mamma på FL  att BVC  (?)  varnat för hemgjord  vätskeersättning.   Hur som helst ser jag receptet på 7711 (landstingens råd om vård  dygnet runt) nu.

Inte ska du oroa dig för att ditt ofödda barn  råkar  ut för  kraftig magsjuka i första taget!    Däremot gärna inventera ditt nätverk!

nej jag klarade mig inte alls själv! blev sydd ganska mycket i underlivet och klarade inte alls att sitta de 2 första veckorna. den första veckan behövde jag hjälp när jag skulle ställa mig upp från sängen tex... behövde hjälp att duscha de 2 första veckorna med. nu har jag tur som bor hemma så mamma har hjälp mig JÄTTEMYCKET, tom att duscha.. nu klarar jag av allting själv, hon bara tar honom på morgonen 3-4 timmar så jag får sova lite. han är exakt en månad idag. vi ska flytta ut om 2 veckor...är glad att jag inte valde att flytta tidigare för jag hade aldrig klarat av det själv! 

Ts,  såbehöver det verkligen bli.

RS89   .hur länge stannade du/fick du stanna   på BB?  

jag stannade på BB bara två nätter... jag frågade om jag fick stanna längre men de ansåg inte att det behövdes eftersom sonen gick inte ner så mycket och jag hade redan en massa mjölk. pga bristningarna fick jag inte stanna =/. men det gjorde inget, för på BB så satt dem bara och fikade. och jag hade ju även mamma där med. men jag tror att om jag hade varit själv så hade dem nog hjälp till mer. men några extra dagar fick jag inte stanna i vilket fall sa dem...

Jag hoppas verkligen att jag får stanna flera dagar, jag har inte min mamma som kan hjälpa mig utan hon reser hit senare. Jag skulle nog tycka att det är jättebra och stanna länge om man får.

men ring BB och försäkra dig om att det går, för säkerhets skull. det är ju som mest jobbigt de första dygnen alltså... nästan alla bebisar skrek på nätterna när jag var på BB. mamma berättade att hon och ett bra antal pappor sprang runt i korridoren med sina små medan vi mammor fick sova lite.

Blivande mamma 74, har du vänner som du känner att du kan ringa och be om hjälp? 
Bor du i en större stad?  

Bor i Stockholm och har några vänner som kan hjälpa men som också har eget liv med barn osv så man kan aldrig vara säker om de kan vara med just då när man behöver de.

Var i Sthlm? Kanske några som bor nära kan stå på akut lista? Jag bor åt Södermalm?

Så var det för mig också;  bästa väninnan,  som hade en femåring,  erbjöd sig att vara med på  förlossningen  "OM  det inte blir på julen,  för då åker vi till mina föräldrar i Fagersta"...   Barnet var beräknat att komma 28 december.    Underbart med syrran,  som bokade av en resa till USA med sin man  och fixade löfte från jobbet så att hon helt säkert kunde vara med!   (nu blev  det lilla född i början på året,   -  känslan att någon helt säkert skulle vara med var  ovärderlig.)

Hej.
Jag är precis likadan och har enormt svårt att be om hjälp. Jag var gravid  med tvillingar, ensamståendeoch oroade mig enormt över första tiden efter förlossningen.
Min ena syster och min bästa vän var med under förlossningen. jag lyckades vara kvar på bb knappt en vecka och då hade jag inga komplikationer mer än att jag blev akutsnittad. Nästan varje natt på bb hade jag någon annan hos mig, mamma, syster, kompis. Tror att bb godtog det eftersom det krävde mindre arbetsinsats för deras personal då.
När jag kom hem tog min ena syster ut pappadagarna som då var 20 dagar eftersom jag fått tvillingar.
pappan till barnen är och var bosatt utomlands så det var aldrig tal om att han skulle kräva in några pappadagar.

Jag tror att du kan räkna med att att dina nära och kära kommer ställa upp utan att du aktivt behöver be om hjälp.
Min familj och mina vänner erbjöd sig och jag tackade tacksamt ja, istället för mitt vanliga mesiga svar. -"nej men det ska nog gå bra ändå, det ordnar sig säkert på nåt sätt".

Lycka till!

Klart att du klarar dig själv TS! Det gör man ju, om man måste. När man tex fåt sitt andra eller tredje barn och man har en partner på hemmaplan då får man inte mycket hjälp för då är ju den andra upptagen med de större barnen. Jag tror du kommer klara det, och det kommer stärka dig på köpet.

Jag kom hem med mitt första barn från BB förra måndagen. Allting har gått jättebra så visst klarar man det. Visst är det tuffare än om man fått hjälp, men än så länge har jag inte behövt be om hjälp, jag hinner städa, laga mat och så... visst hinner man inte alls så mkt som innan, men en sak per dag hinner man iaf. Jag kan säga att BÄRSJAL är en underbar uppfinning. I den har jag honom när jag dammsuger, diskar, fönart håret, eller så. Klarar man sig, det gör man absolut men visst är det tufft emellanåt. =)