• lajni

    8 månaders orolig sömn, snälla hjälp mig!!!!!

    Hej alla fina Ap-föräldrar! Jag har en fråga angående sömn. Min dotter är snart 8 månader och har för det mesta sovit väldigt bra. Vi samsover, bär mycket i sele och ammar fritt. Sedan någon vecka tillbaka har kvällarna förändrats radikalt, vi lägger henne vid sju, åtta tiden och hon somnar fint, men sen börjar det, hon vaknar typ var 15 minut, vissa av gångerna räcker det med att jag går in stoppar in nappen så somnar hon om, men oftast så får jag liga kvar bredvid henne i typ 30 min innan hon somnat om, hon vrider och vänder på sig och verkar ha jättesvårt att komma till ro, det är som att hon har "myror i brallan " . Vissa av gångerna vaknar hon i total panik och jag får ha henne i famnen tills hon somnat om. Så fort jag lägger mig hos henne så sover hon som en stock! Vaknar oftast inte förrän 5-6 för att amma. Jag vet inte om det finns något man kan göra åt detta eller om det bara är att vänta ut och finnas där? Till saken hör att hon bara accepterar mig på kvällarna så jag gör ju i princip inget annat än ligger inne med bebis! Jag kan inte med att göra några metoder utan vill ha ett humant sätt art få henne att somna, tips mottages gladeligen!!! Någon som har liknande erfarenheter???

  • Svar på tråden 8 månaders orolig sömn, snälla hjälp mig!!!!!
  • Flickan och kråkan

    Separationsångest . Det går över. Bara att tanka massor av trygghet och närhet . Helt normalt för åldern . Har haft två barn i den åldern.

  • Acelise

    Värsta Separationsfasen börjar ju nu för er del!

    Dra ner på tempo på dagarna, ägna tid åt att bara sitta på golvet och att hon får leka/krypa bort ifrån dig, för att sedan upptäcka att hon kan komma tillbaka och att du inte försvinner.

    Samla sömn och kraft för egen del när du kan. Det är en jobbig fas och man känner sig som förälder lätt "fängslad".

    Håll ut och tanka upp henne med närhet och kärlek! Det vänder snart.

  • lajni

    Åhhh tack för svaren!!! Har tänkt tanken att det kanske beror på det, väldigt skönt att höra bara!:) tycker ni att vi ska fortsätta köra på att det bara är jag som nattar på kvällarna under den här perioden eller ska vi försöka vänja henne vid pappa också? Hon kan somna hos honom i selen på dagtid men på kvällarna verkar det stört omöjligt! Har även funderat över om jag ska försöka bära henne mer om dagarna för att tanka närhet,men hon är så sjukt nära att krypa nu så är ju lite roligt att hon får vara mycket på golvet! Tusen tack för dom laddande orden, känner mig rätt fängslad vissa kvällar, hinner knappt ber en hårdbrömacka innan jag ska in i Sovrummet igen! ;) min man känner sig rätt dålig ibland när han sitter o kikar på serier och jag får springa var 15 min....

  • skogsvitter

    Som sagt, värsta separationsångesten nu

    Vår ena dotter vaknade också varje kvart när det var som värst! Jag fick gå och lägga mig med henne några kvällar. Och det var väldigt, väldigt oroliga nätter. Vi samsov naturligtvis. Men det gav med sig och lättade väldigt snabbt faktiskt!

  • skogsvitter

    Försök absolut inte vänja med pappan nu, det kommer bara förvärra situationen något enormt! Det är nog jobbigt för henne nu ändå. Försök att acceptera läget och ge så mycket du bara kan, ju mer närhet hon får från dig desto tryggare kommer hon känna sig. Så jag skulle faktiskt tipsa om att lägga dig samtidigt med tanke på att hon vaknar så otroligt ofta. Serier kan du titta på senare

  • lajni

    Tack för tipsem!! Kommer nog att göra så tror jag, har en iPad som är min räddning just nu!:D är med på din bana att avvakta med pappanattning, skönt att höra bara, lätt att bli påverkad av folk omkring en, typ mammagrupper och BVC....har verkligen fått stålsätta mig dom senaste månaderna, inte många som samsover och det verkar ibland på folk som att man misslyckats eller "grävt sin egen grav" när man berättar att det bara är jag som mattar, vågar knappt säga högt att jag ammar till sömns, då gör folk typ korstecken ;)

  • skogsvitter

    Haha jag har gjort så med båda våra, i synnerhet just i separationsfasen, och de trivs ypperligt med sin pappa ändå Han är tom bättre på att natta dem än vad jag är! Men det måste ju ske på deras villkor, inte med tvång och kamp med skrik och ångest som resultat.

  • Acelise

    Om de inte behöver kämpa/kämpa emot blir de ju trygga och får god självkänsla! Att forcera fram något som inte finns ger motsatt effekt. Pappa får inte ta det personligt. Vissa perioder kommer det vara han som är nr 1 och vissa inte.

    Mitt tips till dig är att fortsätta följa fin intuition! Den som leder dig rätt! Läs också på och lär dig massor om AP, om anknytning och alla faser. Då år det lättare att bemöta alla idiotiska argument som att barn "härdas" av det ena och det andra!

  • lajni

    Håller helt med er brudar!!! Hennes pappa förstår såklart detta, tror bara han känner att han skulle vilja avlasta mig ibland, men det ger väl med sig! Är helt klart en bra ide att läsa på, har en rätt bra grundkunskap om anknytning då jag är socionom och skrev min c-uppsats om hur den tidiga anknytningen påverkar våra relationer senare i livet, men har nog en bristande kunskap när det kommer till mer konkreta situationer. Den litteratur som finns om anknytning kan jag ibland fokuserar lite väl mycket på vad sm händer om anknytningen brister och inte så mycket på vad som är positivt föranknytningrn, Läste boken växa- inte lyda här för ett tag sen och den var fantastisk, har ni några andra bra boktips??

  • Jolly J

    Hej. Är i precis samma situation som du var i och är därför lite nyfiken på hur det gått? Har det blivi bättre och hur långtid tog det?

Svar på tråden 8 månaders orolig sömn, snälla hjälp mig!!!!!