Skaffa barn med sin bästa vän...... plus och minus?

Jag är 26, och jag och min bästa vän, som är 33, har bestämt oss för att bli föräldrar tillsammans. Vi har haft sex i ungefär ett år och vänner i ca 2. Trots att han är min bästa vän så vill jag inte ha någon relation med honom, och inte han med mig, utan vi har båda upplevt relationers "baksida" eller vad man ska säga. Jag har varit singel i snart två år och han i fem och ingen av oss känner att vi vill ändra på det. En stor sorg i detta för mig var att jag tidigare velat skaffa barn med min sambo (numera ex-sambo) men när vi gjorde slut kändes det som att jag aldrig skulle få bli mamma. Men nu har vi alltså bestämt det här, och det känns fantastiskt bra faktiskt.

Vi bor nära varandra, 10 min gångväg ungefär, har båda jobb och en stor längtan efter barn. Vi har funderat på eventuella problem dock; vad händer om nån vill flytta? Vad händer om man träffar sitt "livs kärlek"? Vad händer om man blir osams? Dessa frågor gäller iofs alla föräldrar som inte lever tillsammans och de får ju det att funka. Det vi har funderat på är att ha delad vårdnad rakt av, och sedan utgå från det.

Någon som har några tips, eller vill dela med sig av erfarenheter, både negativa och positiva?