Vad ligger på mig?

Ja man tycker han borde fråga om han är intresserad av något mer...

Så om jag informerar angående om när barnen ska byta skola/boende (om det är aktuellt): han har inget att säga till om gällande dessa saker när jag har ensam vårdnad va? Så det räcker väl med att jag säger det?

Måste jag erbjuda honom att följa med på möten mm på skolan för att "inte försvåra umgänge eller undanhålla något för pappan"?
Måste jag berätta att de är sjuka om det inte är sjukdomar som kräver t ex medicinering när de är hos honom?
Måste jag meddela i god tid om man ska flytta eller räcker det med att man säger det när det är en kortare tid kvar?
Måste jag meddela om barnet börjat på nån ny aktivitet? Varit på läkarbesök/bvc?
Måste jag meddela att det är dags för utv samtal på skolan? Erbjuda honom att vara med?

(anledningen tll att jag frågar är att han ALDRIG själv efterfrågar detta, måste JAG då vara nån mamma o "påminna" honom om detta. JAG tycker att han själv borde säga typ "säg till när du ska på nästa läkarbesök för jag vill gärna med" eller "är det inte utv samtal snart, då vill jag gärna vara med" etc.)

Vi hade först ett muntligt avtal som sa 2 ggr/v men en natt i taget, men det funkade inte alls för barnen. Det var hemskt...
så då sa jag till honom att det var bättre med varannan helg eftersom det blev mer kontinuitet då. Då sa han att det var för mkt med 2 v mellan och då erbjöd jag dagumgänge på den andra helgen några timmar, vilket han accepterade. Erbjöd 3 timmar men det har blivit allt från 2 timmar (om han varit själv med barnen) till 5 timmar (om jag varit med på umgänget enligt hans och barnens önskemål, vilket jag ska sluta med nu). Så har vi kört nu, men barnen mår sannerligen inte bra av det och de vill inte ens åka till honom och sova alls.

Jag har därför under en längre period pratat med honom angående att kanske prova att bara ha dagumgänge. Inte tvingat honom till nåt utan berättat hur barnen mått och att de säger att de inte vill sova hos pappa och att det kanske är att föredra, men han har velat vänta så jag har väntat in honom.
Nu kom han själv med förslaget att testa dagumgänge och vi kom överens om att jag skulle göra ett schema utefter vad som funkade efter mitt arbetsschema. Han godkände detta schema.

Han kan inte ha dem varannan vecka och han kan inte ha dem i veckorna, utan bara helgtid. Barnen vill som sagt bara umgås och vill helst att han "är barnvakt" till dem...

Är detta ett sätt som är acceptabelt att jag gjort? Har inte tvingat bort nåt umgänge vad jag kan se och jag har väl inte försvårat umgänget? Jag har hela tiden sagt att han får träffa dem hur mkt han vill DAGTID, bara att han säger till.

Är det något av detta som kan ligga mig i fatet?

kan även tillägga att jag sagt att han gärna får ha varannan vecka om han vill (då det inte blir så hattigt för barnen och de kanske skulle känna sig mer hemma och därför vilja vara där mer...vet inte om det hade blivit så men kunde ju vara värt ett försök) men det har han tackat blankt nej till och säger att det aldrig kommer bli varannan vecka. Han har också sagt att han MAX kan ha barnen 3 dagar i sträck, alltså 2 nätter

Så jag tycker jag föreslagit mkt....

Problemet är ju att när man diskuterar vilja skyldigheter man har, så finns det aldrig några klara riktlinjer. Ja du måste upplysa om byte av skola/dagis, men det finns ingenstans info om när du måste göra det. Men det är ditt beslut som ensam vårdnadstagare om skola och dagis, där har pappan enbart rätt att säga sina åsikter, men har inget att säga till om själva beslutet.

Andra problem är ju vad räknas som allvarlig sjukdom? Det sägs bara att man ska upplysa om det, men åter igen så finns det inga riktlinjer där heller.

Har han godkänt umängesschemat så har ni kommit överens, och då ska det inte räknas som att du försvårar umgänget genom att ni har gått över till enbart dagumgänge. Det hade varit en helt annan sak om du ensam beslutat om att nu är det så det ska vara.

Mitt råd är om du vill ha svar på alla frågor utifrån eran situation så ring en familjerättsadvokat. Många har en timmas kostnadsfri rådgivning på telefon. Googla så hittar du det snabbt och lätt.

Nej, man vill inte vara mamma till sina ex och tjata och fråga om möten och påminna. Och det ska inte behövas. Men man gör det ändå för sina barns skull. För att de behöver sin pappa och är han för puckad och ointresserad för att ta initiativ själv får man göra det för sina barns skull. Så fortsätt att skicka tider för läkarbesök, lucia och liknande. Så får man hoppas att de i alla fall en gång av hundra väljer att komma. 

Jag gjorde inte riktigt så mycket som du TS när jag och barnens pappa skilde sig. Vi hade gemensam vårdnad och det sa jag till om på förskolor/skolor så att de kunde skicka info till oss båda. I övrigt gjorde jag som jag själv ville men sa aldrig nej till umgänge, inte ens när det kom med två dagars varsel och mitt i min sem.
Efter 7 år gav jag upp, jag meddelade ingenting längre, tyckte att han fått sina chanser. Måde så mycket bättre efteråt!

Du har ju dina mail, spara dem så kan du visa att du har försökt men att han valt att inte agera på det. Även om han stämmer dig så händer inget mer än att han får varannan v. Och det har du ju inget emot

Jag tycker du ska försöka fortsätta med dina informationsbrev till pappan, om inte annat för att kunna visa barnen då de blir större att du verkligen försökt få pappan delaktig.
Risken är annars att de vid något tillfälle anklagar dig för att ha försvårat umgänget, vilket ju inte är fallet.

Dessutom så är det ju bra att spara dessa mail (skriv gärna ut dem - annars står du där om hårddisken kraschar), om ifall han skulle ändra sig senare och kräva mer umgänge - kanske på ett sätt som du inte anser är bra för barnen. (Kan vara att han håller sig borta i flera år och sen helt plötsligt vill ha varannan vecka eller något annat dumt).   

Information via nätet om pappan så önskar ist för att träffas, räknas det som "umgänge". T ex mail, skype, en speciell hemsida/blogg som är låst som han kan läsa på. Han verkar inte ha intresse av att komma och hälsa på mer fast jag erbjudit (har inte tid är argumentet) och ringer gör han aldrig fast jag påmint och peppat. Barnen själv vägrar ringa om jag frågar. OM det skulle bli rättsliga åtgärder (inte för jag tror det för han vill ju inte ha dem mer) men vill ändå försöka göra allt för att ingen (framför allt inte barnen) sedan ska komna och säga att jag inte försökt. Räknas det också som att främja umgänge?