Skärpning nu!

Som sagt var, grattis så jävla mycket för att just du orkar och har förmågan att jobba mycket med ditt barn, trots dina egna svårigheter. Du verkar ha mycket energi till att vara arg på andra dessutom.
Men vet oftast ingenting om hur andra familjer har det, trots att man till synes kan befinna sig i en liknande situation med funktionshindrade barn i familjen.

Svart eller vitt är det sällan..

Man ska aldrig döma någon på det här sättet. Vad vet du om deras livssituation? Och även om det nu är så att de är lata och oengagerade, vad har du med det att göra? Gör du så mycket du vill och kan för ditt barn, och strunta i vad de andra har för sig. Om du ser det som ett jobb där du jobbar och de andra latar sig och det är orättvist på det sättet så har du inte rätt inställning. Man deltar väl i IBT för att hjälpa barnet?

ts, utan att bli för ot nu (du kan inboxa svar istället om du inte vill skriva i tråden)
min son är 2år och har en motorisk utvecklingsförsening. han är muskelsvag och
har haft massa problem under sina två år (förstoppning, mjölkallergi, sjuk hela tiden etc)
och vi kom till neurolog när han var 7månader pga att han inte kunde hålla nacken vid
6månader. idag är han en glad pojke som har lärt sig att gå (vid 22,5månader)
och är jätteaktiv. han pratar dock inte. vi har tränat och tränat (fysiskt då, habiliteringen
avvaktar till efter sommaren med talet) och det går ju framåt grovmotoriskt.
när han föddes sov han hela tiden, ja det är normalt, men han ville inte ens äta.
det var sjukt svårt att få i honom mat, även efter det att vi började mjölkfri kost
(vid 1månad)
han ville aldrig ligga i famnen och äta (han flaskmatades, han förstod inte själva
amningsgrejen) fram till 1år och 4månader skrek han tills han blev blå om läpparna
(ingen överdrift) så fort någon tittade på honom. farmor/mormor/fastrar/morbröder..
INGEN annan fick ha honom. vi var inne med honom på akuten en gång pga
att han inte gick upp i vikt och var dålig och dom blev jätteoroliga när han skrek
sådär..
vid 1år och 4månader började han förskola, på neurologens och habiliteringens inrådan
(äldsta sonen började vid 2år och 2månader så vi hade tänkt vänta 1år till med Ludvig
men dom tyckte det var bra för hans utveckling att vara där)
så han går fyra dagar i veckan mellan 9-15 och har resurs. 
idag är han en helt annan pojke, han är jätteglad, "flirtar" med alla han möter, ja
skillnaden är enorm. vi har till&med kunnat ha barnvakt när vi flyttade :0)

min fråga handlar egentligen om hypotyreos. jag har inte det, jag har dock hypertyreos,
min läkare sa att det kunde "gå till" hypotyreos under graviditeten men att det inte
alltid gjorde det.  jag har alltså fått det beskedet för två veckor sen, på tisdag ska jag
till endokrinologen. jag fick lite panik när vårdcentralen sa att det kunde gjort att min
son fått hjärnskador. ja nu vet dom ju inte om han har det, men läkaren trodde nog att
jag menade att han hade det när jag sa att han var inskriven hos neurologen.
jag ringde neurologen och dom sa att det togs prover när han var 9månader som var
helt normala. vet du om det alltid visar sig på proverna om han skulle he varit påverkad
under graviditeten? jag ska kanske tillägga att jag har haft hypertyreos (på gränsen) sen jag var
17år (som jag vet, har haft symptom sen jag var ungefär 3år, vilket är sjukt men jag har
faktiskt haft det) men alla läkare har viftat bort det och sagt att det är på gränsen och att
det inte är något att göra någonting åt. idag är jag 27år och min sköldkörtel är kraftig påverkad
och "enorm" sätter i halsen ofta.

det jag tänkte var autism och hypotyreos. när Ludvig var liten trodde jag att han var
autistisk. idag vet jag inte. neurologen viftar bara bort det hela tiden MEN min äldre son
ska faktiskt eventuellt utredas för autismefter att förskolan har reagerat på att han
är lite annorlunda mot sina kompisar (jag vet inte vad hans läkare kommer säga det är
därför jag säger eventuellt, men han visar vissa  symptom, dock mer symtom på
aspergers men han är inte 4år än så den diagnosen får han ju inte)

förlåt om det blev rörigt. jag är fortfarande lite uppjagad efter gårdagen när
Ludvig sövdes för mr på hjärnan och ryggmärgsprov så jag har varit virrig hela dan 

Jag har inte läst alla inlägg än, har själv en son med Autism och har VB, jag tycker det är väldigt konstigt att man få jobba heltid och ändå få VB, det stå ju att VB ska vara kompensation för de man gå miste om på arbetet, det tycker jag är ganska konstigt. Jag kan också bli sur för att föräldrar inte lägger mer tid på sina barm, för det är nu när dom är små du kan lära sen är det svårare ibland gå det inte alls. Men det är deras val och det är deras förlorade tid med sina barn, Jag är stolt att jag gjort allt jag kan och kunnat för att hjälp min son och att det har betytt att jag inte har kunnat jobba lika mycket så är det klart värt det mer än alla pengar i världen för att se sin sons utveckling.

Har gjort 3 år med intensivträning och jag kan säga att det har gett mig och min son så mycket. Han har fortfarande inget talat språk, men han är väldens gladaste lilla kille, visst finns det dagar man bara vill gråta och inte orka med att träna men, det få man ta strunta i att träna då för är du på dåligt humör så förstör du ändå träningen för ditt barn, dom läser av en bättre än någon annan., Att de inte har empati är bullshit,

 

Ang. vårdbidrag så är det INTE ersättning för att man måste gå ner i arbetstid, utan en ersättning för det merarbete man har som förälder till ett funktionshindrat barn. Den ersättningen använder man som man själv finner lämpligt, T EX att gå ner i arbetstid.
Extraarbetet har man ju oavsett om man jobbar "borta" 50 eller 100 %.