Tips på adoptionsbyråer

Yes! Vi adopterar från Taiwan genom dem. Väntar Resebesked nu!

Åhh vad spännande!! Lycka till!

En fråga förresten. En tjej i en av IVF-trådarna skrev idag att om man ska bli godkänd för adoption ska man inte säga att man håller på med IVF på sidan om. För då tror de att man ska hoppa av om IVF:en går fortare än adoptionshandläggningen.
Är det så? Det känns ju fel att ljuga tycker jag. Men oddsen för att de tror på att man vill ha "båda" barnen kanske är dåliga? Vad tror ni?

Hur lång tid har er adoptions-resa tagit hittills?

Du har helt rätt = Det är dumt att ljuga.

Bättre att vara ärlig och välja antingen adoption eller ivf. Göra era IVF klara och ansök sedan om adoptionsmedgivande. Stå så länge som medlemmar i en adoptionsorganisation så samlar ni kötid.

Tänk på att:
Det handlar om att ett föräldralöst och övergivet barn efter mycket om och men äntligen blir matchat med lämpliga föräldrar. Och då drar sig föräldrarna ur för att de lyckats med IVF. Barnet hamnar då långt bak i kön igen för att bli matchade med nya lämpliga föräldrar eftersom det är en lång process även för barnet. Barnet får vara kanske ytterligare ett halvår till ett år på barnhem...och hinner blir ett halvår till ett år äldre innan det får flytta till sina nya adoptivföräldrar.

Medgivandeutredarna ska ju ha barnets rättigheter och intresse i fokus, vilket är helt rätt. Därför ska man inte ljuga.

Så känn efter i hjärtat när ni är redo för adoption och gå in på det till 100%.

De som tipsar om att ljuga i vissa trådar tycker jag inte är seriösa och inte ser barnets bästa utan bara sitt eget... Jag hoppas att de inte blir godkända adoptivföräldrar som tänker så egoistiskt.

Lycka till!

Fast  om man känner att man vill ha barn fortast möjligt och inte bryr sig om ifall det kommer magvägen eller genom adoption är det ju inte fel att köra parallelt tills den dagen men väljer att skicka papper till ett land ELLER att göra fler IVF. Att fortsätta med IVF medan man går föräldrakursen och väntar på att få medgivande ser jag inget fel i...

 Handläggarna på socialtjänsten är skyldiga att se till att inte de blivande föräldrarna adopterar som ett SÄMRE alternativ till BIO-barn, att de nöjer sig med ett adoptivbarn medan de fortsätter sin strävan efter att bli biologiska föräldrar. Av den anledningen vill många att man lagt IVF försöken bakom sig men om det är så som jag skrev ovan att man vill ha barn oavsett på vilket vis men att man tänker att IVF KAN gå fortare så BORDE de lyssna på det och förstå att det inte ligger någon värdering i det. Jag skriver att de BORDE tänka så för jag tror dessvärre att många handläggare skulle neka medgivande om inte IVF -processen var avslutad.

 Jag håller helt med Bläckfisken att man inte ska fortsätta med IVF när man väntar barnbesked i ett land, då anser jag att man även bör använda preventivmedel för att inte riskera att få avbryta adoptionen pga en graviditet.

Jag kan verkligen rekomendera Kina som adoptionsland om ni känner att det är OK med SN och vill ha barn FORT och från Asien. Du kan läsa mer här, på tal om att plugga på!:

www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Landerna/Kina/Allmant/

Och här:

www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Landerna/Kina/Container/Kina-specialneeds/

O så en film!

Med tanke på föräldrautbildningen: Försök att hitta en kurs där flera har barn sedan tidigare. Vi hade ett barn när vi gick kursen. Tyvärr fokuserades mkt på barnlängtan och barnlöshet och där var ju inte vi riktigt. Vi fick bidraga med kunskap om hur man tex reser och flyger med barn. Detta blev på bekostnad av andra saker som vi borde ha fått ältat tex anknytningstekniker, separationsångest, sömnproblem mm. Det har vi fått tillägna oss själva men hade ju varit kul att diskutera i grupp. Sedan är det ju en stor sak för storasyskonet och hur man tar hand om dess tankar och stress. Efter 2 veckor hemma med lillasyster tyckte storasyster (då 5 år) att vi allvarligt skulle överväga att sända tillbaka lillasyster. Socialen eller  BUP har inte heller varit till något stöd vad gäller syskonkonfikter utan vi har haft mkt stöd utav vänner och andra adoptivfamiljer med liknande familjesammansättning. 
Nu slut på det negativa . Adoption är ett fantastiskt sätt att få syskon och man knyter hela familjen till ett nytt land. Välj med omsorg! Låt storasyskonet vara med i processen och ta till vara på allt positivt. Lycka till!

Jag var 4 när jag fick en lillebror (biologisk), försökte tydligen ta kål på honom efter några veckor hävdar mamma. Så det är nog svårt att komma ifrån. Hur gammal var er lillasyster när ni fick henne? Tror du att det är skillnad beroende på ålder eller är det konkurrensen som är boven oavsett? Kram

Vet du varför medgivandet inte skulle gälla längre? I vårt fall så vill vi ju ha ett syskon så det finns ju redan ett biologiskt barn med i bilden. Om det sen skulle hinnas med ett till innan adoptivbarnet kommer tycker jag bara skulle vara trevligt. Men så ser alltså inte utredarna på det?

Inget hindrar givetvis att ni får ett till biologiskt barn innan ni adopterar, men i så fall bör ni nog vänta med medgivandeutredning tills ert andra barn är minst 3-4 år. De flesta adoptivbarn som kommer numera är minst ett par år gamla och vanligtvis anser man att det adopterade barnet ska vara yngst i syskonskaran. Ett nyfått barn har minst lika stora behov (ofta mycket större!) än en nyfödd bebis, så jag tror att det säger sig självt varför man bör undvika att ha ett spädbarn eller var gravid när man åker och hämtar adoptivbarnet. Det blir helt enkelt enorma påfrestningar på familjen och risken är uppenbar att det nyfådda barnet inte får alla sina behov av omsorg och närhet tillgodosedda.

Medgivandet är baserat på hur familjesituationen ser ut när nämnden fattar beslutet. Om familjen har utökats med ett eller flera barn har förutsättningarna för att man ska kunna ta emot ett adopterat barn på ett bra sätt väsentligt förändrats.

Ett adopterat barn kräver enormt mycket av sin familj, i synnerhet den första tiden. Det ska inte behöva konkurera om uppmärksamheten  med ett eller flera andra små och relativt nyfådda barn som också behöver föärldrarnas omsorg.

Det är ju naturligtvis inte så att man inte får ha barn när man adopterar. Givetvis får man ha det. Men det barnet bör vara etablerat i familjen och föräldrarna bör ha vuxit in i sin föräldraroll. Familjen bör så att säga vara redo för ytterligare ett barn.

I de allra flesta fall vill man att det senast anlända barnet ska få vara yngst i syskonskaran. Det blir naturligast för alla inblandade, och det brukar dessutom ofta vara så att den yngsta blir omhuldad av övriga familjemedlemmar. Svartsjuka mellan syskon förekommer visserligen, och den risken ökar om det finns stark konkurrens mellan barnen. Idag är det färre barn som adopteras som riktigt små spädbarn. Många barn är i tvåårsåldern eller äldre. Att ta emot en nyanländ tvååring samtidigt som man kanske har ett biologiskt spädbarn att ta hand om är att ta sig vatten över huvudet för de flesta.