Förvirrning, hur vet man?!

Det är jättevanligt att vara lite förvirrad i tonåren. Ta det lugnt bara.

Egentligen spelar det ingen stor roll. Vill helst inte ha någon läggning, utan bara vara jag. Men nu kom tanken plötsligt upp och det har gjort att jag har mått väldigt dåligt. Själv anser jag mig hetro med tanken på att jag har varit kär i killar och tänder på killar. Men är det normalt att tänka på homosexualitet? Det är inget jag vill vara, och finns inget som tyder på att jag kan vara det heller. Men varför tänker jag på det? otroligt jobbigt.

Jag tror att anledningen till varför du tänker så är ett sätt att utforska sin sexuallitet, tror alla (även om många inte skulle våga ekänna) har nångång tänkt tanken "hur skulle det vara att va med en av samma kön?" det är väl lite pga nyfikenhet kanske, du kollar dina gränser om det kanske är nått du skulle vilja testa. Finns så många som testat sex med samma kön för att sen upptäcka att nej detta var inget för mig, eller att det kanske var det. Sen finns sånna som enbart tänder på det fysiska och inte det psykiska alltså att gilla att ha sex med samma kön men man skulle aldrig kunna tänka sig att ha ett förhållande med samma kön tex.

Jag själv har alltid tyckt att det där är förvirrande då jag sen barnsben varit "intresserad" av tjejer, nyfiken på tjejsex och tycker oftast att tjejer är finare än killar, men har aldrig varit kär i en tjej eller haft tjejsex, bara killar, så jag vet inte vad det där är egentligen, så har väldigt svårt för begreppen bi eller homo bi-light och allt vad det finns, jag försöker att inte haka upp på kön utan jag blir kär i den jag blir kär i och har sex med den jag känner för att ha sex med och då spelar könet ingen roll =)

Vet inte om detta blev plottrigt eller så, men förhoppningsvis fick du lite svar av det du undra =) 

Det kan vara så att ifall man verkligen inte vill vara något, och tror att det finns en risk för att "bli" det, så tänker man mycket på det.  Exempelvis, när jag var yngre, så tänkte jag en del på sådant som "hur blir man pedofil? Vad ser pedofiler i barn? Hoppas jag inte blir det" osv, just för att jag absolut inte inte ville vara pedofil. Men det behöver inte ens handla om sexualitet.

Efter att jag läst om multipla personligheter och annat konstigt, blev jag alldeles noijig och misstänksam mot mina egna tankar, tänk om jag kommer utveckla en personlighetsstörning? Är jag störd?

Jo men alltså som ni redan säger, jag är ju i puberteten nu och då är väl det självklart att man tänker på sin sexualitet. Förr var det en period då jag också faktiskt tänkte på, tänk om jag blir pedofil. Inte för så länge sen tänkte jag på "tänk om jag blir våldtagen" och en massa grejer, tänkte att jag skulle bli skjuten i mitt trapphus och en massa grejer, skrattar lite åt mig själv ibland hah. Men nu har tankarna gått över till en helt annan grej. Och precis som du säger, homosexualitet är inget jag vill bli/vara, så det har gjort mig otroligt rädd. Har ingen fobi mot människor som är det, men att just JAG skulle vara det gör mig otroligt rädd. Så ja, det kan ju vara så att jag tänker på det för jag absolut inte vill vara det. Men vill mer än gärna få bort tankarna, vill bli "normal"- skulle nog offra mig vänstra arm (hehe), nejdå men det känns lite som det i vissa tillfällen.

Rädd och rädd är jag väl inte precis. Men jag vill inte vara det. Tycker inte att det är något fel med det, men just jag anser att "normalt" för mig är att gilla killar. Jag gillar inte tjejer så det är ju ovanligt för mig att tänka på, lika så om jag verkligen gillade hundar, och helt plötsligt fick tanken "tänk om jag gillar katter". Det skulle jag inte heller precis gilla. Dock var detta ett dåligt exempel, men jag hoppas ni förstår vad jag menar utan att tolka fel.

Men för att svara på din fråga, jag vill helt enkelt inte vara det, och tanken skrämmer mig.

Jag tror du kan vara lugn. Om du visar dig vara något annat än straight, finns det inget du kan göra åt det. Men det verkar osannolikt med tanke på vad du berättat.

Sluta oroa dig och gå vidare med ditt liv.

Lite svårt då jag inte kan bestämma över mina tankar. Hur ska jag göra för att inte tänka?
Sen undrar jag, homosexuella/bisexuella personer är det något dom märker av med tiden? Eller så paff nu är jag homo/bi? Har dom varit det sen små/någon gång tidigare? Eller blev dom det bara sådär? Förstår om ni inte har svar på mina frågor, men till vem ska jag vända mig till? Jag vill inte göra så stor grej utav det, då det bara är tankar. Ena minuten tänker jag inte och allt är bra, andra minuten är det tvärtom ^.- har pratat med mamma och hon har sagt att hon själv tänkte på det "tänk om jag är/bli" "vad skulle dom andra tycka" osv.. lika så min syster så tror jag har fått deras tankar.. haha. Men ja som jag frågade innan. Har någon nått svar?

För alla gånger som någon undrar "hur märkte du att du var bi" eller liknande, så vill jag fråga "hur märkte du att du var straight?".

Man är det helt enkelt. Oftast är det ju puberteten man börjar få ett intresse för romantik och sex, blir kär osv.

Här är förresten ett bra svar på "hur vet jag om jag är bi?": Har alla du någonsin känt dig attraherad till varit av samma kön? Om ja, är du inte bi, om nej, så kan du kalla dig själv bi.

Hur man styr över sina tankar? Man skaffar något vettigare att tänka på. Skolarbete, exempelvis.

Okej tack, ska ta och läsa det. Ja, alla jag har träffat och attraherats av har varit killar (jag själv är tjej). Har aldrig varit kär i en tjej.

Men ska läsa igenom länken du skickade. Hoppas det hjälper tankarna :)