Är det ens möjligt??

självklart. man måste ju ge och ta!
jag menar bara att om barnen ska åka bil 12 timmar VARJE helg (tar 6 timmar enkel väg pga vägförhållandena) så tror jag innerligt att de kommer tröttna efter ett tag för att få 2-4 timmars umgänge med pappa. Om de däremot träffar honom 1 gång i månaden men att han då har dem fr-sö (med min hjälp) så tror jag ärligt att alla skulle må bättre av det.

Jag menar givetvis inte att aktiviteter är viktigare än pappan MEN för barn är även dessa saker viktiga. De måste ju få ett socialt liv trots att deras pappa inte mår bra.

Ts gör det som du tycker känns bäst för alla inblandade. Du verkar vara vettig och vilket beslut du än fattar kommer det förmodligen inte innebära några juridiska problem för dig i framtiden. Lita inte blint på råden här utan kolla med en jurist om du vill vara riktigt säker.

Kanske gå att ordnda ett schema med umgänge varanna vecka istället. Eller att han kommer till dig varanna gång.

Om du flyttar och det omöjligör umgänge och pappan sen stämmer dig på umgäng lär det landa på ett fastställt regelbundet begränsat umgänge. Troligtvis där du får stå för i alla fall del av tid och kostnad.

Alltså har du några alternativ
Bo kvar
Försöka komma överrens innan med pappa om flytt och schema
Chansa och flytta ändå med konskvensen att umgänget upphör hellt eller du får en jobbig stämning på halsen.

Jag tycker nog att ts ska lyssna på Kjell2 som har väldigt goda råd här i tråden.

tack ska försöka tänka vettigt så länge jag har vettet kvar hahajapp ska fundera över alternativen

Håller inte med riktigt. Om hon flyttar och omöjligör umgänget har en driven pappa hyfsade möjligheter att via tingsrätten få ett fastställt umgängesschema. Speciellt om det har funnit ett regelbundet umgänge tidigare.

Att kolla med en familjerättsjurist är ingen dum idé men att tro att man får ett 100% säker svar är lite blåögd. Att förutsäga hur en dsomtolsprocess slutar med säkerhet är väldigt svårt.

Ett riktigt fult knep TS skulle kunna göra, men det tar lite tid, är att under ett år eller så krångla med umgänget så att det i praktiken upphör. Om då pappan inte försöker driva igenom umgänge via FR eller TR kan TS sen flytta och blir det bråk kan hon tydligt visa på att inget umgänge skett det senaste året. Långtifrån någon säker metod men den kan funka. Långsiktigt kan det bli riktigt surt, dels att pappan fortsätter att driva tvister allt efter barnen blir större och han kanske friskare. Vidare kan barnen bli lite sura när de bli äldre och inser att mamman omöjligort umgänge med pappan.

 

Kjell: nä det kommer inte ens på fråga. Inget som känns aktuellt.

TS:
Ett fösta steg, oavsett om du tänker flytta eller ej. Sluta vänd in och ut på dig själv! Sköt dit liv och se till att barnet har det bra. Se till att det finns ett regelbundet umgänge, nu övervakat men kanske utan dig när barnet blir äldre och pappan frisk. Sluta tjata, fixa mm för att pappan ska bli delaktig. Han har chansen och möjligheten att göra det själv. Tar han inte den så är det hans ansvar.

Kjell: jag vet!!! Min svaghet!! Barnen frågar inte efter honom längre. Egentligen borde kag se vad dom händer när jag ställer mer krav på honom för just nu har han minimalt med krav på sig. Då misstänker jag att han inte ens skulle ha dem de där timmarna...

Du får nog inse att du delvis har grävt din egen grop och den enda som kan hjälp dig upp är du själv. Bara att börja ta tag i saker.

Har du läst en del lokal probelm i första steget kommer nog detta med flytt att lösa sig.

Jag pratade med en jurist om flytt från stan då jag också har enskild vårdnad. Juristen sa till mig att jag kan flytta men jag får stå för kostnaderna då jag valt att flytta. Detta hade jag inte råd med.