Är det ok att "bara" skaffa ett barn?

jag och min sambo har också kommit överens om att enbart skaffa ett barn, för vi känner att ett barn räcker gott och väl. Vi kommer få vår son tidigt(jag är 20år och gravid i 7:e månaden och sambon är 18år) och varken han eller jag känner behov av att skaffa flera barn. Bara för att man KAN skaffa fler barn betyder det ju inte att man SKA skaffa fler barn.
Min son kommer ha en kusin som är 1år äldre än honom när han föds, sen kommer han ju ha sina vänner och andra lekkamrater. Man måste ju inte ha syskon när man växer upp. Det är givande och kul, men man kan få nästan samma gemenskap och samhörighet från andra släktingar och vänner.

Jag är lite ledsen över att min dotter inte har syskon och jag erkänner att jag oroar mig över hur det påverkar henne. Tror det är för att jag själv har fem syskon och jag är så glad över min stora familj. Min dotter har inte det, utan hon har bara mig...och hon är otroligt "mammig". Men jag antar att det blir folk av ensambarn också :) Tar gärna emot positiva historier om hur det är att vara ensambarn, det kanske dövar samvetet lite över att jag inte kunnat ge dottern syskon.

Loriyana: var inte ledsen över det! Jag har haft det så bra under hela min uppväxt. Finns inget dåligt att säga med att inte ha ett syskon! :)

Ja man har väl rätt att skaffa så många man vill, eller man kanske inte kan få fler barn än ett barn. Man skall vara glad att man kan få barn överhuvudtaget. De finns de som skaffar många barn och de passar dem. Men det är så typiskt landet lagom att man skall ha två eller tre barn för att passa in i samhället. Vi har en dotter och vi älskar henne och är en harmonisk familj på tre personer och varför vi inte har fler barn beror på fler saker och varför måste man besvara samhället på det ?

Trist att du har uppfattningen att det här är något "vi gör" emot våra barn. Det är väl jättefint att DU känner att DU inte skulle "göra så" mot ditt barn. Men det har du kommit fram till utifrån dina upplevelser. Läser du hela tråden så känns det som att det finns minst lika många ensambarn här som inte alls saknat syskon.

Jag tycker själv att det vore jättejobbigt om min etta växer upp, ser tillbaka på sin barndom och önskar att han haft syskon. Det skulle inte vara kul att höra. Men jag KAN inte skaffa (om jag får använda det ordet) fler barn utifrån hans önskemål och viljor. Då hade vi haft  även haft krokodiler i badkaret, ett fågelbo i förrådet och massor av katter

Min etta står i främsta rummet alltid. Särskilt när det det kommer till att skaffa en ev. tvåa eller ej. Men eftersom vi är tre människor som redan finns i vår familj så är min åsikt att första hänsyn ska tas till oss. Just nu funkar allt så bra och vi trivs så pass bra ihop att vi varken vill eller känner för att bli fler.

Jag tycker det är fullt tillräckligt med mitt enda barn. Har absolut inga planer på att skaffa ett till. Tycker det är lite jobbigt med alla som tar för givet att ma ska skaffa ett barn till. "När kommer 2:an då?" är en alltför vanlig fråga... När jag då svarar att vi inte ska ha fler barn så skrattar folk bara och säger att "vänta du bara, du blir snart sugen igen". Eh...nej, det blir jag inte!

Ja visst är det jobbigt när alla tar för givet att man ska "skaffa" en tvåa! Varför är det så? Varför ska man behöva ge en förklaring till att man är nöjd med ett barn? Min son är otroligt bra på att leka själv, han är 2,5 år, jag tror han tycker det är ganska skönt att komma hem efter en dag på förskolan och bara vara, inga syskon att kivas med. Han kan sitta/ligga o leka med sitt duplo o bilar och får vara ifred.

Jag och min man kommer inte skaffa fler syskon till min dotter, hon är snart ett och har en halvbror och halvsyster (på pappas sida) som är 18 och 15.
Jag kan delvis "sörja" att vi inte kommer försöka få fler barn, men samtidigt känner jag mig nöjd med min underbara dotter. Har redan märkt hur otroligt vanligt det är att redan fråga om man vill skaffa fler barn, och värre lär det bli... Är lite rädd att jag kommer önska mig fler barn om några år, men jag hoppas att det inte blir så.

Jag kan också fortfarande "sörja" ibland över att vi inte ska ha fler barn. Men jag tror att det framförallt är så att jag skulle vilja uppleva bebistiden en gång till, kan bli lite avundsjuk när jag ser kvinnor med sina stora magar. Men jag känner mig nöjd att ha ett barn. Jag har tid och ork att vara där till 100% för honom!

Det känns likadant för mig, känns jättebra att vi kan satsa allt på vår lilla skatt och att jag har tid att vara mig själv, umgås med min man och vänner och har tid och ork till vänner som får barn. Jag är mest orolig att jag kommer tycka det känns jobbigt om några år när vännerna får sitt andra barn. Men jag vet ju inte om det kommer kännas så eller om jag bara kommer tycka det är lyxigt med min lilla...
Men jag har nog alltid tänkt att jag skulle få två barn, så den "drömmen" får jag ändra. Är otroligt lycklig över att min dotter har två nästan vuxna halvsyskon som hon avgudar och att hon har hela min släkt som har bara henne att skämma bort :)

Jag växte upp som ensambarn med en ensamstående mamma. Det är lite av anledningen till att jag tvekar på att skaffa ett barn till. Det har varit jättebra att vara enda barnet. Vi har kunnat resa och åka på utflykter och liseberg och diverse på ett helt annat sätt än mina kompisar med syskon. Jag har även ibland fått ta med mig en kompis om jag velat. Vissa i min bekantskapskrets (både när jag var barn och nu som vuxen) har syskonkonstellationer där barnen inte kommer överens. När jag fått ta med mig en vän har det ju alltid varit någon som jag kommer bra överens med :) Dessutom har jag aldrig behövs stå tillbaka hemma utan jag har fått den uppmärksamheten jag behövt, när jag behövt den! 

Jag har fin kontakt med mina kusiner och jag har även många goda vänner. Jag tror inte att någon av mina kompisar skulle uppleva mig som självisk eller egoistisk eller någon som inte kan dela med sig vilket ju är de osmickrande adjektiven som man brukar få höra att ensambarn blir. 

Annars har min uppväxt nog varit precis som för vilket barn som helst. Födelsedagskalas, läxläsning, bråk om att städa rummet o.s.v

Ha inget dåligt samvete för att din dotter inte får syskon. Fokusera istället på allt kul du har möjlighet att göra med henne! Och du kunde ha fått ett väldigt "mammigt" barn även om du haft flera...

Alla säger att man börjar längta efter ett barn till men jag har då aldrig känt den längtan. Jag älskar min dotter över allt men ett barn räcker gott för min del. Det ger mig tid att lägga fokus på henne och samtidigt som jag har energi att lägga på mig själv. Vara mer än bara mamma. Hon har massvis med vänner och kusiner och hela köret så det går inte någon nöd på henne vad det gäller sällskap.

Jag har vuxit upp som ensambarn och vår dotter är ensambarn och kommer så att bli, och hon har jättemycket kompisar och är social och är en hel mysig tjej och trivs med livet. Jag tror att ert barn kommer att klara sig toppen i alla fall och i kålmasklandet Sverige skall alla ha två barn och omgivningen har alltid så svårt att förstå att man kan göra olika och att alla inte vill och kan få fler barn, utan man skall vara och tycka som alla andra.