Vad brukar gå snabbast som man vill ha ett barn oberoende av härkomst?

Alla barn som adopteras har speciella behov. I alla fall i början. Det är en stor omställning för barnet, och många barn har svåra upplevelser och flertal separationer med sig i bagaget. Så det bästa är att ställa in sig på att i alla fall första tiden hemma kan bli svår och krävande.

Jag tror heller inte att vara familjehem alltid är en dans på rosor. Många av barnen som placeras har antagligen en svår bakgrund, och dessutom ska man hålla kontakt med barnets föräldrar i de fall där det är möjligt. Dessutom är väl målet med familjehemsplaceringar att barnet ska kunna komma hem till sina föräldrar så småningom?  

Hej
Ja detta med adoption är inte lätt, varken vägen dit eller när man väl blivit förälder. Alla barn tar tid, hur mycket är ju väldigt individuellt men ett barn som är så pass stort som över 3 behöver MASSOR av tid till en början. Du skriver att du inte vill att barnet ska vara sjukt och kräva sjukhusvård för att hela världen vänds upp och ner men då tänker jag att det är precis det som händer både det lilla barnet, er och stora syskonen vid en adoption. Världen vänd upp och ner!

Att adoptera är ett underbart sätt att få barn på men också ett krävande sätt, många av barnen kräver otroligt mycket tid första åren. Den biologiska åldern stämmer sällan överens med den faktiska som ofta är ojämn, tex. biologiskt 4 år, känslomässigt 2 månader, självständighetsmässigt 6 år, språkligt 1 år och socialt 2 år. Av denna anledning ges inte medgivande för att adoptera ett barn äldre än 1 år yngre än det yngsta syskonet, själv skulle jag rekomendera ännu större glapp för att det verkligen  ska märkas o kännas för alla att det nya barnet är minst och därför kräver mest av föräldrarna.

Om ni önskar er en flicka skulle jag som Koalabjörn beskriver (ett väldigt klokt inlägg) adoptera ett barn som organisationerna söker föräldrar till. Detta är ju också tveklöst det SNABBASTE sättet att bli förälder genom adoption vilket du ju frågar efter i din TS.

Hejsan ,

På den här tråden verkar ni vara mycket insatta hur det går till att adoptera och därför undrar jag om ni vet;

Jag och min sambo har försökt att skaffa barn i många år på olika sätt men inte lyckats. Nu är vi gamla jag 41 och han 45. Är det möjligt för oss att adoptera trots vår ålder ? Eller kan man adoptera som ensamstående ? Har hört något om en gräns vid 43 års ålder och funderade på om en av oss hade rätt älder - kan den då få adoptera?

Hur lång tid tar det om man som ni ovan föreslagit väljer ett barn med special fokus /needs ett barn som står på snabb listan för att  få föräldrar? Finns det andra "snabbare" vägar då åldern sätter krokben för att få adoptera?

Hur går det till när kommunen ger sitt tillstånd, hur pass omfattande är deras kontroller / hur lång tid tar det?

Vilka adoptionsförmedlingar är snabbare än andra?
Vilka länder är enklast för äldre par ?
Vilka länder är enklast för ensamstående?

Hur rigida är de regler som sätts upp av kommunen respektive adoptionsbyrån i avseende om ålder, vikt, inkomst, antal år som gifta, (går det för ogifta?), utbildning, kristen syn etc etc..

Tack på förhand !

Adoptionsorganisationerna är ungefär lika snabba. Det är utredningen samt kön till länderna som går långsamt. Men special focus-barn från tex Kina kan gå snabbare samt passar även er som är äldre eftersom Kina är mer tillåtande för lite äldre föräldrar då.

Men det är inte säkert att utredarna i Sverige accepterar er. Ni kan prova att överklaga hos utredarens chef ifall ni får avslag. Eller till familjerättens nämnd.

Tyvärr kan man inte adoptera som sambo, utan man måste vara gifta. Så gift er nu, typ imorgon! Man kan visserligen adoptera som ensamstående men det kommer utredas att du verkligen är ensamstående så du kan inte ha sambo.

Socialtjänsten utreder er relativt noggrannt. Först krävs en obligatorisk adoptivföräldrautbildning. Därefter undersöks era liv. Intyg krävs från kronofogden, kriminalregistret, socialregistret, läkarintyg, arbetsgivarintyg, deklarationsuppgifter med mera.

Stort lycka till!

I och med att det finns en riktlinje att man inte får vara äldre än 42 (ej fyllda 43) vid ansökan till familjerätten kan det bli så att ni inte kommer längre än hit. Kontakta kommunen och se vad de säger. Gift er omedelbart! Med kort kötid, kort äktenskapstid och "hög" ålder kan det vara svårt att hitta ett lämpligt land, men om ni verkligen vill kan det fungera.

Jag vet inte men kanske kan utredarna på kommunen lättare gå med på att göra en utredning trots mannens ålder om ni berättar att ni vill adoptera ett barn med särskilda behov, ni skulle från Kina då kunna vara hemma inom 6 mån efter medgivandet och då hinner ju inte din man bli mer än 46. Kolla med en adoptinsorganisation först men jag är nästan säker på att Kina kan göra undantag från deras regel att man måste vara gift i 2 år om man väljer att adoptera ett barn som de tror att det kommer att bli svårt att hitta familj till, ett sk. Special Focusbarn.

Stämmer, Special Fokus är det som gäller för er.

Hör först med tex Adoptionscentrum och få tips om argument till er fördel som föräldrar till ett Special Focus-barn.

Ring sedan kommunen / socialförvaltningen och dra igång det hela, kämpa på och argumentera. Överklaga om det behövs!

Och, än en gång, Gift er bums!

Hej Alla,

Tusen tack för alla hjälpande svar !

Dock blir jag rädd att vi på nytt inte ska klara av att få ett barn som par. Har jag större chans om jag söker som ensamstående ?
Vilka länder möjligheter / svårigheter finns då?
Jag blir 42 i höst. Nästa adoptionskurs att gå innan ansökan till kommunen är i september. Kommunen sa de att det tog ett år och då är jag ju 43...Om det tar 6 månader efter det till Kina har jag passerat äldersgränsen - måste då ett nytt medgivande ges?

Vilka ansökningshandlingar ska man fylla i ? Kan man förbereda detta innan adoptionsutbildningen?

Jag hade hoppats på barn från Colombia, eller Balticum vore det möjligt som ensamstående?

Om du lever i en relation kan du inte adoptera som ensamstående. Du måste vara singel för att adoptera som ensamstående.

När man fått medgivande gäller det i 2 år, sen måste det omprövas om man inte hunnit få barn innan dess alltså.

Man kan inte börja med ansökningshandlingar under utbildningen. Det kan vara möjligt att få börja lite under utredningen om ni får instruktioner av er organisation. Ofta får inte intygen vara mer än 0,5-1 år gamla.
Läs på om länderna på adoptionsorganisationernas hemsidor. Du hittar dem på mia.eu
Colombia söker yngre föräldrar som är under 39 år.

Här kan du läsa om Litauen: www.bfa.se/Litauen.html
Här kan du läsa om Estland: www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Landerna/Estland/Allmant/ 

Hej Isabellean,

Om du verkligen är ensamstående dvs inte har något förhållande så har du störr chans att adoptera  tror jag pga att din sambo är 45 år.

Det gör inget att du blir 42 i höst. Man kan begära medgivandeutredning fram till dagen innan du fyller 43.

Däremot tycker jag du inte ska acceptera en adoptivföräldrautbildning som är så långvarande. Vi gick 5 helger, så det tog 5 veckor. Det finns även kvällskurser. Du kan få be att gå i en annan kommun som har snabbare kurser sådu sparar tid. När kursen börjar närma sig sitt slut så ringer du socialförvaltningen igen och ber att de startar en medgivandeutredning.

Du fyller inte i några särskilda blanketter om medgivandeutredning, utan begär bara att bli utredd. Ring.

Gå redan nu med i en eller två Adoptionsorganisationer, förslagsvis Adoptionscentrum plus någon annan.

Kolla på organisationernas hemsidor. se www.mia.eu

Det är alldeles för tidigt för dig att bestämma land. Men som sagt kolla den info som finns om du är nyfiken.

Fler frågor?

Kenya kräver att båda föräldrarna vistas i landet. Möjligen kan den ene resa hem under kortare perioder, men en av er måste stanna hela tiden. Ni kommer att få vårdnaden om barnet i landet. Det kan vara tufft att vara helt ensam med ansvaret för barnen när man befinner sig  i främmande land.

I Nairobi finns en svensk skola med bra rykte. Skolbarn kan alltså följa med och samtidigt få undervisning enligt den svenska läroplanen.

Man kan inte önska kön. De flesta barn som adopteras är pojkar. Det gäller för övrigt många länder. Från en del andra  länder kommer det ungefär lika många pojkar som flickor.

Rktlinjerna som de flesta kommuner följer är att man ska vara under 43 när man lämnar in sin ansökan om medgivandeutredning. Ring anonymt till er kommun och kolla hur just de ställer sig till detta. Om de är rigida är din sambo för gammal. Tyvärr. Du har dock fortfarande möjlighet att adoptera på egen hand, men då måste du separera från din sambo. Han får bli en särbo och inte bli involverad i adoptionsprocessen. Väljer du detta alternativ är det ingen god idé att ni gifter er nu för att sedan skilja er. Om du lyckas genomföra en adoption på egen hand kan ni i ett senare skede flytta ihop igen. Om ni dessutom gifter er kan din man göra en anörigadoption när barnet väl är i Sverige. Anhörigadoptioner ansöker man om i Tingsrätten. Det är ett helt annat förfaringssätt. Detta är mycket manipulativt sätt att kringgå åldersbegränsningen och långt ifrån säkert att ni lyckas. Det bygger på att du kan övertyga dina utredare om att du verkligen är singel. Som singel måste man räkna med att utredningen blir mycket omfattande. Ditt sociala nätverk kommer att kontaktas. Hur ska du då presentera din sambo? Kommer han att nämnas över huvud taget? Vilka manliga förebilder kommer barnet i så fall att få? Om du flyttar ihop med någon efter att adoptionen är genomförd har ingen med att göra.

Singeladoption innebär kraftigt reducerade möjligheter eftersom ytterst få länder accepterar singlar. Du har dessutom åldern emot dig. Om du är inställd på att adoptera ett barn med särskilda behov kan det dock gå relativt snabbt. Kina gör undantag från äktenskapskrav när det gäller deras Special Focus-barn. Det finns även andra länder som accepterar ensamstående, men jag tror att Kina är snabbast. Colombia vill generellt ha unga föräldrar till sina barn, men kan tänka sig att göra undantag om det gäller ett lite äldre barn. Som du säkert har läst lyckades Carola vid 45 års ålder adoptera en lite flicka från Sydafrika. Det var nog i grevens tid. Hennes medgivande kan inte ha varit giltigt så länge till. Sydafrika är dessutom ett land som det går alltmer trögt att adoptera från så det är inget jag skulle råda dig till att satsa på i dagsläget. De kräver dessutom att man har en kristen tro som man kan sätta ord på. Enstaka singlar har adopterat från Estland. Betänk bara att Estland är ett litet land och antalet adoptioner är få. Det innebär att väntan på ett barn kan bli ovisst lång, och den tiden har inte du.

Ni är inte gifta och det är både bra och dåligt i er nuvarande situation. Om ni ska adoptera tillsammans är det en nackdel eftersom giftermål krävs för detta och ett kort äktenskap begränsar era möjligheter. Många länder kräver att man ska ha varit gifta 2-5 år. Ibland räknar de in sambotid, men inte alltid.

Kommunen har i normalfallet inga speciella krav på religion eller utbildning. De följer socialstyrelsens riktlinjer. De kommer att kolla upp hälsotillstånd, ekonomi, belastningsregistret osv. Du kan ladda ner deras handbok som PDF från socialstyrelsens hemsida.