Råd om uppfostran - gråter när hon inte får som hon vill...

skulle ta bort barnet ifrån situationen, sen ignorera tills att barnet lugnat sig sen förklarat varför det inte är bra att reagera på det där viset bara för att man inte får som man vill... kommer vara sjukt svårt ibörjan för er båda men till slut kommer allt falla på plats.

Vi tröstar och förklarar. Det blir bättre med övning och om hon är pigg och mätt.

Hon kanske blir lessen ist för att bli arg? Min nuvarande 4-åring kan ryka ihop med sina kompisar för precis såna saker som du beskriver. Han vet att han inte har rätt till någon leksak eller så eg men de ryker ihop ändå. Båda lika arga men så kan man oftast reda ut det.

Men min dotter som nu är 8 blev aldrig arg när hon var mindre, hon blev lessen ist vilket oftast får kompisarna betydligt mer ställda än om barnen blir arga och typ skriker att de vill ha den eller rycker ur handen. Då brukar kompisarna finna sig snabbare och antingen blir de lika arga eller så blir de lessna men det är lättare att reda ut, blir någon lessen så blir det liksom "rätt" unge. I erat fall (och tidigare i vårat fall) så har som regel inte kompisarna gjort något fel alls när barnet ifråga tjuter.

Jag kan väl iaf säga att det blir bättre, min 8-åring har fortfarande otroligt lätt till gråten men kan nu iaf ibland bli riktigt arg också utan att gråta vilket jag tycker är bra. Livet blir så besvärligt om man ska gråta för alla motgångar, ingen hör vad man säger och man missuppfattas ofta.

Prata med ditt barn, utan att skuldbelägga att hon gråter, men försök reda ut om hon egentligen är arg och isf kan det vara bra att poängtera det för både henne och kompisen nästa gång det händer så kompisen förstår att denne inte gjort något fel och att det "bara" är så att ditt barn är argt. För det är som regel något de flesta barn kan relatera till :)

Prata med barnet innan kompisarna kommer om situationer som kan uppstå. Det har jag gjort med min treåring som är dålig på att dela med sig av sina saker. Då har vi en pratstund om att man måste dela med sig, annars vill inte kompisarna komma tillbaka. Och hur skulle hon känna om hon inte fick låna deras saker hemma hos kompisen. Om en situation sedan uppstår så tar jag henne lite åt sidan och säger att "kommer du ihåg vad vi pratade om" och då brukar hon lugna ner sig. Viktigt är att hon förstår och tar till sig i dem pratstund man har innan. Inte ovanligt att vi pratar och allt verkar ok och så frågar jag "vad gör du om x tar saken som du vill ha?" och då svarar hon "då börjar jag gråta" eller "då tar jag den ifrån honom" och då går vi igenom allt igen tills svaret blir något om att han får leka med den, hon väntar på sin tur, kommer till mig om det behövs hjälp för att lösa situationen (kan ju vara så att x tar saken och inte delar med sig också och man ska ju turas om när man vill ha samma). Har funkat jättebra för min dotter i alla fall.

Krångla inte till det så mycket. Att gråta när man är ledsen eller besviken över att något inte blir som man vill eller tänkt sig är varken konstigt eller fel. Bekräfta och erbjud tröst, säg tex "jag förstår att du är besviken, om du vill får du gärna sitta i mitt knä tills det känns bättre". Med tiden kommer hon antagligen att härdas och inte längre brista i gråt över småsaker utan spara tårarna till större problem. Om inte utvecklingen går åt det hållet av sig själv får ni så småningom börja förklara och diskutera "tycker du verkligen at detta är så viktigt?" "kan du inte göra såhär istället?", "när du gör så känner ofta andra" osv.

Tack så mycket för alla tips!