Vad är värst? Emotionell eller fysisk otrohet?

Utveckla. För du verkar veta något om ingen annan vet,

Emotionell otrohet kan jag i så fall respektera. Älskar man verkligen någon annan så kan jag inte annat än respektera det. Vad ska man annars göra?
Fysisk otrohet, om det innebär ett "fylleligg", så kan jag aldrig respektera det. Det är sårande.

Jag kanske har tänkt på saken ett steg till. Om det skulle finnas emotionell otrohet, skulle det betyda att du skulle kunna anklaga för eller försöka bevisa, att din partner har förbjudna tankar.

Helt orimligt.

Fysisk, eftersom som flera skriver, att det är en handling. Ett medvetet val. Ett medvetet svek.

Att bli förälskad är inget man styr över. Och blir man verkligen kär i någon annan så gör man väl oftast slut.

Tror fler försöker sopa en fysisk otrohet under mattan (även detta en medveten handling) eftersom att den inte "betydde" något.

Jag är gift men har starka känslor för en annan. Jag tänker ofta på henne och när vi samtalar med varandra stannar tiden, men hon vet inte om mina känslor för henne. Men mer än att få kraft kommer det inte att bli.....det kan väl inte vara otrohet?

Det blir ju lite av en tolkningsfråga. Båda kan ha rätt.

Fysisk otrohet= Full, kåt och knullar på en finlandsfärja.

Emotionell otrohet= Rent bokstavligt så är det ju inte en otrohet. Det är känslor. Blir förälskad i en kollega, ömsesidigt, utryckta känslor för varandra, djupa samtal. Ljuger hemma för att få träffa denna underbara kollega. Ligger inte med varandra (ännu) även fast det ligger i luften hela tiden. Om man hårdrar det blir detta inte en otrohet, samtidigt som det av många tolkas som en form av otrohet. Det förekommer förmodligen lögner för eller senare. Man håller sig inom gränserna, man gör inget fysiskt, med det känns lika mycket som man är otrogen. Vad är värre? Jag har större förståelse för den sk emotionella otroheten även fast den kanske är mer förödande. "Man kan inte rå över hur man känner?" Nja till stor del tycker jag alla har ett ansvar för hur man känner.

Jag själv är emotionellt otrogen eller vad man nu ska kalla det, men har nu klippt med min kollega för att tag framöver. Vi har lyckligtvis(?) inte haft sex, utan det har stannat vid kyssar. The point of no return har sex kännts som, men jag antar att våra psykologiska försvarsmekanismer skulle kliva in och flytta gränsen lite bara.

Frankk: fast kyssar är väl ändå fysiska och en medveten handling.

Jo visst är jag också fysiskt otrogen. Jag förtränger bara effektivt för stunden.

I medvetna handlingar ligger ju rätt mycket kan jag tycka. Att man väljer att tänka på en viss person väldigt mycket , att man väljer att kommunicera med denne och söker sig konstant till denne är ju också medvetet även fast våra psyken kanske vill påstå att de är omedvetna handlingar. Det är ödet och meningen och inte är det mitt fel. Det känns väl bättre så.

Ja, "never underestimate the power of denial". Ett favoritutryck då det stämmer så ofta.

Jag har blivit utsatt för både fysisk otrohet och emotionell otrohet av min fru. Detta med två olika kilkar och tre år mellan förloppen. Den fysiska otroheten där hon hade sex och ett förhållande med en annan kille var mest sårande och gjorde nästan fysiskt ont i hjärtat. Men jag gav förlåtelse och vi levde vidare. Tre år senare blev hon kär i en annan kille igen. Denna gång lät hon det stanna vid känslor och bröt med honom. Detta var inte lika sårande men det tog desto mer på tilliten. Orka lita på henne igen var det svåra efter emotionella otroheten.

Men var inte orsaken till det att du redan förlåtit henne för den fysiska otroheten?
Jag menar, du har redan förlåtit en gång. Sen visar det sig att hon är kapabel att göra om det en gång till, även om hon inte gick hela vägen denna gången.

Personligen tycker jag fysisk otrohet är värst. Det är en medveten handling som oftast föregåtts av många steg där man kunnat dra sig ur. Att bli full är heller ingen ursäkt då man oftast ändå vet precis vad man håller på med. Vet man inte det utan är så full att man är medvetslös är det ju våldtäkt. Att omdömet blir sämre vid fylla är heller ingen ursäkt.

Jag är inne på samma spår som "FYI". Om du förlät henne första gången så är det ju samma sak som att säga "jag gillar inte att du är otrogen men är du det så är jag kvar ändå". Är det då så förvånande om hon gör om det?

Nu förlät du även en andra gång, vad tror du de skickat för signaler?

Detta kan vara riskabellt. Alla äkenskap har tillfälliga kriser. När du och din fru hamnar i en kris kommer det finnas en risk att du söker tröst hos den andra kvinnan och finns det då känslor kan det bli svårt att styra handling. Därför är det bäst att bryta kontakt med den andra kvinnan. Talar av egen erfarenhet.