Tacka nej eller Ja till jobbet när jag planerar barn?

åhh vad glad jag blir för din skulle att det tog sig & blev en bebis!
Kan tänka mig att det uppstår en frustration när det inte tar sig....

Skönt & höra att det inte blev några sura miner... är väl det jag är mest rädd för.
Även fast man inte ska bry sig om vad andra tycker & tänker.... :)

Sant, många (läs jag) förväntar sig nog att det tar sig fort... och blir paffa över att det många gånger tar över 1 år.

Börjar vi nu känns det inte som att det gör något om det tar lite tid innan plusset, även om det är varmt välkommet redan nu =)

Oroar mig nog i onödan :P

hehe kan tänka mig det!
När måste man bestämma hur länge man blir borta? Kan det kräva ett svar omedelbart när de får reda på graviditeten??

Rent formellt så måste du meddela arbetsgivaren senast två månader innan du ska gå hem, men i praktiken kan det ju vara schysst att säga till så fort du vet säkert. Ju mer du underlättar för dem desto mindre riskerar du att få höra gnäll!

Jag går hem i september och har angett ( förra veckan faktiskt) att jag planerar vara tillbaka i maj. Kanske inte heltid men de behöver jag inte besluta förrän till våren.

Att jag var gravid berättade jag i v 13

Jo men måste man veta redan två månader innan man går hem hur länge man ska vara borta? Det kanske man inte vet innan bebisen kommer. Vissa tror ju att de vill vara borta mer än ett år och sedan vill de inte alls det eftersom de t ex antingen vantrivs eller att pappan gärna vill vara föräldraledig vilket kanske de inte trodde gick från början. Eller så vill man vara hemma längre än man trott. 

Jag vet faktiskt inte... men det kan ju bli klurigt med vikariat och så om man inte vet för hur lång period den som anställs ska anställas för tänker jag. Men som sagt, jag vet faktiskt inte hur det funkar. Jag har angett både när jag går hem och när jag kommer tillbaka, men det hade jag kanske inte behövt nu när jag tänker efter.

Du vet ju inte om det blir nåt barn rent krasst. Ta det dilemmat när det kommer. Att du kanske kommer att vara barnledig är ett senare problem för din arbetsgivare att lösa.

jag förstår din tanke med en närvarande chef och tänker att det nog är typiskt "kvinnlig" tanke
inte många män som tänker så när de planerar att skaffa barn

du vet väl att en arbetsgivare inte har rätt att neka en kvinna(eller en man för den delen) en anställning eller befordran för att hon (han) planerar barn?    

Japp det vet jag! Men vet också att det går att hitta på andra ursäkter till varför man inte får jobben, att någon annan var mer kvalificerad etc. fast att så inte var fallet.

Så vill arbetsgivaren inte så går det säkert att lösa...

Jag tycker absolut att du har en poäng, men att män inte alltid tänker så är väl också för att de rent krasst allt som oftast inte är frånvarande från arbetsplatsen vare sig lika länge eller lika tidigt som en kvinna som får barn. Om en man redan när han sökte tjänsten visste att han skulle vara borta minst ett halvår på heltid direkt när barnet kom hade det väl varit en annan sak, men eftersom pappor ofta är hemma först efter att mammorna varit hemma blir det ju mycket längre tid de hinner jobba från plusset tills de går hem, än för en kvinna.

T ex ett vanligt scenario:
* Anna är gravid med BF 1/7. Hon söker ett jobb när hon redan är gravid och börjar på det i 1/1. Hon hinner jobba i max sex månader och är sedan borta i 12 månader. Alltså påverkas arbetsplatsen efter 6 månader och det varar i 12 månader.
* Anders fru Anna är gravid med BF 1/7. Han söker ett jobb när hon redan är gravid och planerar att ta över föräldraledigheten när Anna varit hemma 12 månader och stanna hemma i två månader varav två veckor av  den andra månaden är inskolning på förskolan. Alltså påverkas arbetsplatsen först efter 18 månader och det varar i 2 månader.

Bara lite perspektiv på hur det ofta ser ut. Säger inte att fördelningen av föräldraledigheten enligt ovan är föredömlig men en förklaring till varför det ofta inte bekymrar männen med gravid fru att söka nytt jobb då det ofta inte påverkar arbetsplatsen förrän efter lång tid. På 18 månader hinner man etablera sig ganska bra på arbetsplatsen, det är ju faktiskt tre gånger så lång tid som för kvinnan i mitt exempel. Men jag tycker ändå att TS ska söka jobbet och inte berätta om någon eventuell graviditet förrän papper är påskrivna, man ska inte vara dum . Dessutom vet ju ingen om TS är gravid ens när tjänsten ska tillsättas, så man får nog försöka låta bli att tänka för mycket på det redan nu.

Var i exakt samma sits som du för ca 5 mån sedan. Fick erbjudande om ett chefsjobb med högre lön osv. Tänkte samma tanke som du att jag borde berätta men 2 nära kollegor som jag litar på tyckte jag vore dum om jag gjorde det. Hade ett ma i bagaget året innan som arb.givaren inte visste om. Det tog några månader och nu är jag gravid på nytt men har inte berättat då jag väntar på cub och UL så att jag vet att det är ett foster den här gången och inte som förra. 
Jag ångrar mig inte även om det känns fel att ljuga men samtidigt så måste man vara lika egoistisk som företaget. De valde mig för jag var den bästa och smidigaste lösningen. De slapp rekryteringsprocess mm och jag är egoistisk som tänker på mig själv först och främst. Nu har jag en bra erfarenhet i bagaget som jag hade missat om jag tackat nej pga planerande för barn. Dessutom kan det här också gå snett och då hade jag tackat nej helt i onödan.
Nej, kör på och få minst 9 mån erfarenhet och förhoppningsvis en fantastisk liten indvid som tillför mer än alla jobb i världen