Vem ska betala

Han har pratat med fk om just detta och på telefon sa de iaf att även om man betalar en mindre summa, så läggs mellanskillnaden upp som skuld och ska också betalas.

Flyget kostar ännu mer mängder för även om man får rabatt på barnbiljetten, och kan skicka barnet med deras assistanstjänst, så fungerar det inte om man måste byta flyg, då måste det finnas någon anhörig som kan fixa bytet på den flygplatsen, samt att assistanstjänsten kostar också.

Jag skulle lätt anmäla, men pappan vill inte hålla på för han tror hon blir bara värre.

Skulle tro att hon kommer tycka att livet är rätt pinsamt i dagarna för min vän som är jurist har skrivit ett brev åt henne idag om hur saker och ting fungerar och vilka fel hon gör. Och även om pappan inte kommer gå vidare med stämning så kanske hon får sig en tankeställare, eller så ställer hon till ett mindre helvete, inte så lätt att veta. Det känns som det iaf inte kan bli värre än det redan är.

En sak av alla de saker i det här som nag inte fattar är avrför din man (och han är inte den ende heller) är så jäkla mesig och undfallande. Varför har så många pappor alltid tusen anledningar till att inte anmäla exet och driva saken? Vill de verkligen ha en bitchig ragata till ex som kommer att köra med både dem och deras nya familj till deras ungar fyller arton? Tror de fullaste allvar att de fortfarande kommer att ha en familj vid det laget? Hur många vill ah så mycket strul och skit i sina liv pga ett maktgalet ex, en mesig man och ett eller flera barn som de inte ens får chansen att lära känna pga en psykotisk biomamma? Inte många skulle jag gissa?

En gissning är att de inte vill bråka, för de har levt i det och vet hur det är. Samt att det kostar pengar att strida och alla besitter inte ekonomin att lägga alla sina pengar på att strida i rätten.

Vadå "bråka"? Går de via rättsväsendet så behöver de inte ens tjafsa med exet. Och till vissa saker kan man få rättshjälp, man kan ha juridisk hjälp via diverse försäkringar, etc. Så enligt mig handlar det om viljan. Hade han velat tillräckligt mycket hade han hittat ett sätt. Jag hade då aldrig skaffat barn med en sådan mesman som sitter fast i exets nät och sprattlar. Konstigt att så många är tokiga på "mammas pojke" men exets mesige pojke är OK och man sväljer hans bortförklaringar med hull och hår? Lycka till, du verkar ha ett långt och lyckligt förhållande att se fram emot. Vänta bara tills barnet också beter sig som skit mot er för att det har mamma menat är OK.

Man ska väl aldrig få förhindra ett umgänge?

Fast jag har svårt att förstå att pengar är viktigare än sitt eget barn. 

Men fortfarande så kan man inte använda pengar man inte har.
För att ha rätt till rättshjälp ska man ligga under en viss inkomst, det faller bort i hans fall, försäkring ska man ha haft i 6 mån innan tvisten uppstod, han har ingen försäkring alls den står på mig. Det sätt han hittar är att inte göra något väsen av sig, då fungerar det, men när jag börjar ha åsikter om att saker och ting inte passar vårt liv, vi som familj ska kunna leva och planera utan att hon bestämmer allt. Vi måste kunna bestämma själva vart vi vill åka på semester utan att hon ska lägga sig i. Nu hade vi inte pengarna till semester i år, (vi fick låna ihop för att kunna ta tåget till andra landsänden för att avlämna barnet då umgänget var över.)  Nästa påhitt är att pappan ska åka till barnet för umgänge var tredje helg, så barnet ska slippa bussresorna, ideen är ju fin, men kostnaden blir ännu större, dels vuxenbiljett, och dels boende på barnets hemort, för mamman lär knappast vilja husera sitt ex för umgänge?

Förövrigt har jag inte några besvär med min svärmor, hon är väldigt trevlig och hänsynsfull. Hon tar inget för givet och kollar med både mig och sambo om det är okej att ge barnet det ena eller andra, visst köper hon onödigt dyra leksaker och kläder till barnen, men jag anser att det är en farmors privilegium att få skämma bort.

Man bliar bara överkör och hunsad om man accepterar att andra kör över och hunsar en. Du missförstod det där med svärmor. Låt mig fråga så här, om din man varit mammas pojke, inte klippt navelsträngen, din svärmor hade haft en stooor portion inflytande på ditt liv på ett oönskat, negativt sätt, hade du verkligen accepterat det och låtit sin man hållas utan att du ställt ett ultimatum? Det var det jag menade som liknelse.

Har haft en sån svärmor tidigare, och ställde ultimatum på dåv maken, det blev skilsmässa för han började ljuga för mig, hävda att det var han som tyckte och tänkte när det i själva verket var svärmor som tänkt åt honom. Exempel, "vi ska ha blommiga gardiner i sovrummet" Va? Vad kom det ifrån, han visste ju knappt ens vad gardiner var, helt plötsligt en vecka efter att hans mamma sagt samma sak till mig så krävde han att vi skulle ha det, och ville på fullt allvar få mig att tro att det var hans egen åsikt. Vad jag ville ha sagt med min svärmor nu var att mitt liv är inte alls bara dåligt och jobbigt, långa perioder behöver vi inte ha med hans ex att göra alls, men rätt vad det är så vaknar hon ur sitt ide och ska ställa till med trubbel igen. Det verkar gå hand i hand med att hon bråkat med någon annan och vill ta ut det på någon som kanske inte biter tillbaks.

Nu är ju semestern över och umgänget för den likaså, vi återgår till vårt fattiga liv och försöker se att det finns ett ljus i tunneln trots den dåliga ekonomin.

Varför står han inte medskriven i din? Som sambos/makar brukar man ingå i den hemförsäkring som finns.

Har TS ingen hemförsäkring alltså

Som många redan har skrivit, mamman bryter umgängesschemat. Tråkigt att hon inte körde rak kommunikation ( inte dialog) med er innan, för ni kanske hade kunnat lösa det på annat sätt, att ni får hela vecka tillsammans innan eller efter deras semester. För det är ju hennes och barnets semester, önskade barnet lämna sin mamma för att åka till er under ett par dagar.
För barnet skall komma främst.

Tråkigt att biomamman inte vet Vad som krävs av henne gällande umgänge. För
Det hon gör nu kallas umgängessabotage.

Hoppas allt löser sig smidigt, för barnets skull.

Mamman hade inte semester öht, hon jobbade hos en släkting, något hon själv valt att göra. Barnet skulle vara hos oss i 14 dagar när pappan hade sin semester, 2 veckor av barnets långa sommarlov. Mamman åkte dagen efter skolavslutning och kommer tillbaka 1 dag innan skolan börjar igen. Så om hon hade fått sin vilja igenom så hade pappan inte fått träffa barnet alls på hela sommarlovet, nu blev det 7 dagar istället för 14 för att anpassa oss efter mammans idéer och påhitt. Barnet ville stanna hos oss och det var många tårar vid lämning

Numera kör mamman ingen dialog med oss alls, allt går genom hennes föräldrar och svägerska. mamman vet vad som krävs av henne, hon skiter bara i det.

Det är om ni har anstånd, annars så blir det ingen skuld. Jag tror nog att hon/han på fk har missuppfattat eller ni har beskrivit det dåligt. Fk går på två år gamla inkomster (din är ointressant) och hade han inkomst då så att han kan betala 1273 per barn och månad, då blir det en skuld om han begär anstånd utifrån er nuvarande situation

Han anses av fk  ha råd att betala 1273 till två barn trots att vi i nuläget är 2 som ska leva på samma lön.

Umgänget börjar och slutar där barnen är skrivna. Om mamman reser bort med barnen är det hennes ansvar att se till att barnen befinner sig hemma för umgänge när det börjar. Sen ska barnen lämnas i hemmet igen efter umgänge. Vill mamman ha med dem till annan ort får hon bekosta och ombesörja resorna själv.Du förväntas av samhället kunna försörja dig själv. Att du väljer att inte göra det ska varken hans barn eller samhället straffas för.

Och när man inte kan det på grund av saker som hände på jobbet som jag hade, så ska jag straffas av samhället, jag har ingen a-kassa för jag har inte vart med i a-kassan, jag har ingen ersättning alls, jag är inte sjuk så jag kan inte sjukskriva mig, och gå till soc är inte lönt när jag har sambo som har inkomst. Jag valde inte att bli trakasserad sexuellt av min chef, jag valde att sluta för att ledningen på företaget valde att tro på min chef tror att jag gjorde polisanmälan, och under sista tiden mådde så dåligt att jag hade hjärtrubbningar på grund av stressen, och inte kunde sova, då var jag sjukskriven, i 30 dagar fick jag vara det för fk, sen skulle jag tillbaka till jobbet igen, och det var inte ett alternativ för mig. Därför är jag här nu, utan ersättning.

Att du valt att inte gå med i a-kassan är varken samhällets eller hans barns fel. Varför kan du inte skaffa dig en inkomst? Hade du varit med i facket hade du kunnat få stöd av dem och ekonomisk kompensation. Vad som hänt dig är beklagligt men inte på något sätt hans barns eller samhällets fel. Det finns andra jobb.

Jag var med i a-kassan, men så när jag skildes från mitt ex så började han (ej bevisat, men troligt) ta min post, så jag fick skulder, varav några gick till kronofogde, men det löste sig iom att jag betalade när det kom till min kännedom, och att det var gjort polisanmälan på poststölderna men det blev nedlagt för det fanns inga bevis. I samband med det så blev jag utesluten ur a-kassan och facket för kontot som autogirot låg på tömde exet varje gång jag satte in pengar till räkningarna. När jag förstod vad som hände med pengarna och att räkningarna på autogiro inte blev betalda, så anmälde jag även det men det hände inte så mycket eftersom vi fortfarande var gifta under skilsmässan. Han gjorde det enbart för att jävlas och lyckades.

Jag skyller inte på min sambo, och min sambo har själv valt att försörja mig under denna period som jag inte har ett jobb. Det är Vi och inte han och jag. Han betalar underhåll till de båda barnen, han betalar även kläder och mat och uppehälle när de är här, men sommarumgänget blev för mycket pengar för resorna. Barnen straffas inte på något vis från vår sida, det är mamman som jäklas.

Och visst finns det andra jobb, jag söker allt jag hinner och kan. Just nu är jag hemma hos mina morförädrar och tar hand om deras hem, mot att jag och barnen får äta här. Endast därför jag kan sitta med internet också, annars är jag hänvisad till att låna dator då vi prioriterat bort den kostnaden för tillfället. Men jag hoppas verkligen att jag får ett annat jobb för vi kan inte leva på gränsen länge till.