bortbjudba hur gör ni?

Om vi är bortbjudna, så stannar vi så länge barnen orkar, sedan åker vi hem.

Nu skrev jag inte heller att alla kan detta men att de flesta kan. Stor skillnad så särskilt naivt är det inte.
 Sen svarade jag rakt av på frågan i TS. "Hur gör ni när ni är borta hos bekanta?" I övrigt kommenterade jag bara det du skrev till mig ang. mitt svar.

Som upplysning kan jag ju säga att ingen av mina ungar vaknat bara för att vi skall åka hem. Vi har bara burit ut dem till bilen o satt dem i stolarna o sen har de sovit sig igenom.

Vi lägger barnen där vi är, lägger den borta iaf 7-10 ggr per år. Bär in i bil och lägger om när vi kommer hem. Har funkar på alla fyra sen de varit pyttisar. Är någon liten och inte van att somna med syskon får det barnet ett eget rum men annars kan alla 4 somna i samma. Våra barn har somnat i resesäng och vagnar på toaletter, i tvättstugor, i bastus. Dör det finns plats och är lungt helt enkelt.

Spelar ofta spel med kompisar som gör likadant (vi spelar alltså efter att barnen lagt sig) och deras yngsta brukar sova i vår dusch för hon lägger sig först och det är lugnaste hörnet.

Visst har det gått åt skogen ibland men det är verkligen inte ofta vi fått avbryta p g a att barnet inte kunnat sova. Vid ett tillfälle somnade äldsta dottern i sin resesäng på midsommarafton i ett hus och sen flyttades sängen flera hundra meter mitt i natten med hjälp av en platt skottkärra, en filt över för att skydda mot solen ( Japp långt norrut ) och så in i ny sovstuga, det gick det med och hon sov genom allt.

Vi har alltid tänkt att vi provar och ser och det har alltid funkat utan större problem. Visst har vissa nattningar tagit en timme och det har hänt att vi somnat med barnet borta men oftast är det bara att lägga och de somnar själva på typ 20 min, samma som hemma.

"Alla åker hem när barnen ska sova" stämmer inte in på vår familj/bekantskapskrets.

Våra barn har kunnat somna borta om vi varit bjudna sent hos någon. Resesäng eller madrass har funkat bra.

Vi har inte åkt hem bara för att barnen ska sova. Er situation är ju lite annorlunda dock, om barnet aldrig lyckats somna borta skulle iaf inte jag tvinga honom/henne att somna i ett nytt främmande rum som det inte är vant vid.

Barnet hade fått leka sig trött och sen somna i vårat knä, sovit där tills vi åkt hem, packat in i bilen, flyttat över till sängen när vi kom hem. Man bör ju se till individen, er kille eller tjej kanske inte kan somna borta, gör det inte då till en stor grejj och undvik att åka bort, det blir bara jobbigare för er. Få honom/henne att känna sig trygg nog att somna i ert knä så kanske det efter ett tag går att vänja vid att han tex somnar i soffan brevid.

Grabben är 4 år... ska en 4-åring ligga och sova i famnen..?

Varför inte, om han somnar då så är det väl en ypperlig metod. Sen kan man lägger ner honom på soffan/sängen/madrassen. 

Kan han inte stanna upp längre vid dessa tillfällen eller blir han övertrött då? Våra barn stannar oftast uppe längre än vanligt när vi är hos någon annan. Vi försöker vila tillsammans på eftermiddagen om vi vet att vi ska bort kvällstid. Vi har det nog ganska lätt numera. De säger till när de är trötta och då visar vi var de kan sova. Ibland vill de somna utan sällskap som hemma och ibland vill de att vi stannar en stund.
Har ni väldigt tydliga rutiner och tider hemma? Det kanske skulle hjälpa att släppa på det lite i så fall. Samtidigt är barn olika och en en del är känsligare än andra för förändringar.
För oss fungerar det bra att prata med barnen och komma fram till en gemensam lösning när någon är missnöjd. Föräldrar måste också kunna kompromissa. Vad gör ni innan sovdags? Kanske skulle han känna sig mer bekväm om han hade med sig något hemifrån. Bokläsning, ett gosedjur eller egna lakan t.ex.

Om det nu är det som krävs! Jag tycker inte man ska låsa sig vid att man måste åka så fort barnen ska sova. Utan göra det så som man själv vill, måste ju vara skitjobbigt att aldrig kunna umgås hemma hos någon annan efter ett visst klockslag bara för att barnen ska sova.

Jag tror faktiskt inte att de har med vana att göra....
Och inte att tryggheten sitter i sängen utan att han har svårt att komma till ro i andra miljöer och vill sova hemma.

Jag hoppas du inser att ditt inlägg låter sjukt egoistiskt? Det enda som spelar roll är alltså vad du vill, den lilla individen som är ditt barn har alltså ingen som helst talan?! Men visst, det är ju himla bekvämt att resonera så när man har barn som står ut med det men alla har ju inte det. Jag tänkte själv så när jag först fick barn. Men jag fick till slut inse att man faktiskt måste anpassa sig som förälder ibland också. Har man skaffat barn så måste man väl ändå kunna acceptera att det innebär en hel del förändringar, och respektera den nya människan i familjen?

Vi kan absolut umgås med folk efter ett visst klockslag. Men kanske inte halva nätterna. Varför måste det alltid vara det ena eller det andra?! Om vi vet att vi vill stanna uppe sent så sover vi över. Inte mer med det. Känns betydligt mer bekvämt än att sitta med en 4-åring i knäet hela kvällen... Hur roligt kan det vara!? Dvs om de ens somnar så vilket åtminstone inte mina barn kan.

Ja om det fungerar är det såklart inga problem.

Det gör våra också, numera klarar de av det bra utan att bli särskilt övertrötta. Så är man borta någon gång går det alldeles utmärkt att stanna ett par timmar extra och vips så är ju klockan runt 22-snåret och då ska man ju nästan lägga sig själv ändå

Åh, herregud vilket påhopp!!! Vi umgås inte speciellt ofta eller mycket med folk där det händer att barnen ska sova över, blir vi däremot inbjudna till någon vill vi inte vara tråkiga utan vill naturligtvis att alla ska må bra, ha kul. Jag tycker då att en bra lösning är att man låter barnen leka,(våra barn blir inte gnälliga om de är övertrötta), tills de känner att de vill sova, låta dom då få sitta i soffan, kanske läsa någon bok och sen somna, BARA för att vi stannar en stund extra gör väl inte det oss till egoister??

Kanske kan vara dags att träna på att sova borta för 4-åringen? Det är ju väldigt skönt för er föräldrar om ni kan få det att funka. Kanske kan börja med att farmor kan natta honom hemma hos er när ni föräldrar också är hemma. Sen kanske farmor kan vara hemma hos er och vara barnvakt någon kväll när ni är borta? Vänjer han sig vid det så kan det ju vara en ide att han provar att sova hos farmor sen. Det kan ju uppstå situationer då man helt enkelt måste få barnvakt och då är det ju bra om en 4-åring kan klara att sova borta.

Och oj jag missade nog att svara på själva frågeställningen TS. Våra barn är lite svårlagda borta (t.ex. på fest eller middag hos bekanta) faktiskt, det blir ofta struligt och en av oss föräldrar måste ägna mycket tid åt barnen. Så vi är inte borta så mycket med dem på kvällarna efter läggningsdags helt enkelt. Fixar hellre så att barnen sover hos farmor/morfar. Men vi har börjat tidigt (kring 7-12 mån ålder) att lämna dem någon natt då och då så det är inget konstigt för dem.

När jag frågade så skrev TS att han inte har några problem att sova borta om de sover allihopa. Så det verkar ju inte vara just det som är problemet. Annars kan det ju som sagt vara en poäng att vänja honom vid det här laget.

Antingen får man väl hem när barnet blir trött eller så får ni väl börja vänja honom med att sova hos farmor/mormor typ. Vi är sällan borta med vår son på snart 4, men när vi är det, så försöker vi sova lite hemma på em ( han sover inte middag annars dock) o då kan vår son lätt vara vaken till 23.00. Han är kvällspigg, så han klarar nog till 23.00 även om han inte sover middag. Annars sover sonen hos farmor eller mormor o morfar när vi ska bort. Han har gjort det sedan han var 1,5 o nu senast var han 5 nätter hos farmor o mormor o morfar när vi var på bröllopsresa. Alla barn är ju såklart olika, men jag tror man ska försöka vänja de att sova borta när de är relativt små. Pröva att låt honom sova hos tex farmor o blir det katastrof får ni väl hämta mitt i natten. Värre än så är det ju inte.

En väldigt intressant tråd!

Jag och mina vänner har diskuterat detta men inte kommit så långt eftersom vi alla har så pass små spädisar än som sover överallt ;)

Jag har alltid varit för rutiner och tror barnet mår bäst av det men samtidigt vill jag inte vara för strikt i mina rutiner så det slår bakslag och barnet inte kan sova ngn annanstans än sin egen säng.

Än så länge (vår dotter är 3,5månader) så håller vi på nattningrutiner hemma 5-6 dagar i veckan, men 1-2 dagar är vi på språng och låter henne somna i vagnen/bilbarnstolen och lyfter över henne till sängen när vi kommer hem. Senaste tiden har det gått riktigt bra och hon har somnat vid sin "vanliga" nattningstid och knappt märkt överflytten till sängen trots att vi t.o.m. bytt blöja i farten ;)

(Kika gärna in på min blogg www.lifeofcinderella.blogg.se)