När börja lämna över natten hos farmor&farfar el mormor&morfar

Ok, tack för synpunkter.  
Ska försöka strunta i vad farmor och mormor säger. Tycker ändå inte att hon träffar dem tillräckligt ofta för att det ska vara aktuellt riktigt än.
Som ni säger så kommer hon säkert längta till att sova över där sen när hon blir äldre!
Att hon ska kunna prata känns som en bra riktlinje. Tack för tipset.

Knepigt att man ska känna sig så dum bara för att man inte vill lämna bort sin bebis...känns som det är sådan hets att kunna göra detta så snart som möjligt. 
Vi fick t.ex Bruce Springsteen-biljetter för att gå på konsert, men vi tackade nej, för att vi inte ville lämna henne så många timmar på kvällen... När jag sa detta på jobbet, så kände jag mig nästan utskrattad... jaja, men de känner ju inte mitt barn, så egentligen är det bara störigt att ha kommentarer om sådant...  

Min lilla är 18 månader gammal och min familj har passat henne över natten hemma hos mig. Vi söver henne alltid i vagnen , det gjorde de också och det gick så bra. Lilla S är lite känslig med främlingar men min familj träffar henne ofta så hon känner dem väl. Annars hade det inte gått. Men det har funkat super för oss. Gör det som känns bäst för er:)

Vi har lämnat vår dotter med barnvakt över natten en enda gång hittills (hon är 18 månader) och det var helt nyligen, när vi var bjudna till vänners bröllop 10 mil bort. Då kom farmor och farfar och passade henne och det hade gått jättebra. Då är det förstås en fördel och underlättar mycket att hon har bra anknytning till båda två och överlag är en ganska självständig tjej. 

Men annars så är vi inte bekväma än med att lämna bort henne över natten. Vi anser att hon är för liten och att hon ännu inte har några som helst behov av att sova borta "bara för att". Vi är ju hennes största trygghet än så länge, hur bra anknytning hon än har till andra vuxna i hennes närhet. Vi har annars inga problem att låta henne passas av nära och kära (personer vi litar på) och låta henne upptäcka sin egen självständighet, utan oss. Men än så länge har faktiskt varken hon eller vi behov av att vara ifrån varandra på natten om det inte är något speciellt (som ett bröllop). 

Det blir ju skillnad om några år, när hon kan uttrycka en egen önskan om att få sova borta. Bra anknytning kan farmor och farfar (tex) få ändå, utan att de passar över natten. Över dagen räcker gott väl i den åldern! 

Svärmor började tjata redan efter några veckor, för så hade hon minsann gjort och barnet måste vänja sig att vara borta från föräldrarna och bla bla. Jo tjena, det kunde hon glömma. Tror han var 2,5 år innan han sov hos henne första gången. Jag hade helst väntat ännu längre med det, men men. ..
1,5 år var han när han sov borta första gången överhuvudtaget, och då var han hos mina föräldrar som han träffar ofta och är betydligt mer trygg med. Lillebror var också 1,5 år första gången och det var också hos mormor och morfar som han är fullständigt trygg med. Det har varit vid ett enstaka tillfälle.
Farmor får dock vänta med honom också, hon träffar inte barnen tillräckligt ofta anser både jag och sambon.
Det är inte alltid lätt stänga ute vad andra tycker, men man vänjer sig  

Jag har till skillnad från många som svarat här varit ganska tidig med att låta andra (närmaste släkten) ta hand om min dotter. Men jag skulle aldrig någonsin överväga det om jag inte själv kände mig helt trygg! Kommer inte ihåg när hon var borta över natten utan mig, det har nog inte varit akutellt särskilt tidigt alls även om jag tror jag hade kunnat lämna henne över natt utan problem tidigt. Däremot har mor- och farföräldrar tagit hand om henne mycket när jag har varit där, och kanske både nattat och gått upp med henne på morgonen. Det är ju ett bra sätt att se om det funkar.

Lita på din egen känsla. Och se om de aktuella släktingarna kan ta nattning när ni är där och du bara är ute på promenad eller likande (om barnet är mammigt) innan du lämnar själv över natt. Då får du en känsla av hur det kan funka och finns hela tiden i närheten.

Äh, sånt där kommer när det kommer. När min son var 8 månader och jag var helt körd av trötthet mm så kunde jag absolut inte tänka mig barnvakt över natten, ingen annan skulle ta hand om min son. När han var 11 månader hade jag totalt ångrat mig och frågade sonens farmor om hon inte snälla snälla kunde ta honom en natt. Guuuuuud vad skönt det var och han har dessutom sovit borta en gång efter det, han är 2 år om 2 veckor. 

Med det menar jag att det kommer en tid då du vill att barnen sover borta (eller inte har något emot det iaf). Den känslan kan komma vid 10 månader eller 5 år, men den kommer oftast rätt fort så det är inget du behöver oroa dig för. En dag kommer du vakna upp och tänka "hm, kanske inte är så dumt ändå om mormor skulle ha barnet en natt..."

Vi kommer att lämna våra barn över natt när de själva tar det beslutet = säger att det är ok. Jag har en 4,5- och 3-åring som fortfarande inte har gjort det. Storebror är sugen, men är lite ambivalent vad gäller våga eller inte våga . Däremot så har jag och deras pappa varit borta och så haft mor-/farföräldrar här hemma hos oss. Det har gått fint. Stor skillnad att sova hemma och sova borta för våra barn . Äldsta hade barnvakt första gången när lillebror föddes (han var då 16 månader) = 7 timmar (tidig morgon + förmiddag). Yngsta var över 2 år. Kommer inte ihåg riktigt.

Gör vad som känns rätt för er .

Vad gäller förskola förresten så började äldsta när han var 3 år och yngsta när han var 2,5 år. Hade helst sett att lillebror fick vara hemma tills han var 3 han med, men för att ha möjlighet till korta dagar så fick det bli vid 2,5 år.

Vi har en 3.5 åring som sover hos farmor och farfar mest för han inte vill åka med oss därifrån Skämt åsido, för några månader sen började han viljá sova där själv. VI presenterade dock idén för honom, han sa han ville och det gick bra. Han får sova mellan farmor och farfar där om han vill. lillebror är 18mån och vi lämnade honom för första gången där själv för en månad sen. Det har inte varit lika angeläget för dem att ha tvåan när de redan har en.

DIn dotter ska inte sova nånstans för någon annans skull. DU kommer att märka när hon är redo och när hon får ut något av det hela. Det är inte våra föräldrar som ska ha kul i att barnen sover över.  Gör det som känns bra. Att kunna kommunicera och säga att vi kan hämta om du vill och så, bara prata med farmor och farfar så ringer de mamma har jag tyckt känts bra. En gång gjorde de det och då körde jag direkt...och var också säker på att han faktiskt trivs när han är där.  

När barnen själva vill.

Min stora är nu 4 år och han sov borta första gången för ett halvår sen ungefär, hos sin mormor. Det hela var på hans initiativ. Vi var alla lite spända över hur det skulle gå och inställda på att köra dit mitt i natten och hämta. Men han blev kvar hos mormor i tre nätter och ville inte komma hem  

Efter det har han sovit hos sin farfar och förra veckan hos en tjejkompis från förskolan  

Vi har aldrig insisiterat eller så. han har velat det själv.