Nyfödd vill bara sova på sidan och nära bröstet – vad gör man ?

Sonen sover helst på sidan, när han var nyfödd vägrade han sova "ensam". Han somnade antingen på mitt bröst (när jag låg på rygg) eller under armen, med näsan tryckt mot bröstet. Jag vaknade varje gång han rörde sig men tyckte inte det var jobbigt. Ytterst sällan klarade han somna nära pappan.

Efter en månad började vi försöka lägga honom i vaggan efter han somnat vid bröstet dagtid och det fungerade ganska bra. I vaggan hade vi andningslarm (angelcare) och det fungerade bra, har flyttat över det till spjälsängen nu då sonen blivit stor (snart 10 mån). Först när han var 6 mån fick han sova hela natten i sin egen säng (med pauser för mat).

Stort tack för era svar och tips ! Skönt att höra att det är fler som haft samma "problem". 

Andningsalarm för samsovning har jag beställt och det kommer idag, så det ska jag prova i natt. 

En rullad liten filt framför magen för att han inte ska rulla över till mage hade jag inatt och det fungerade bra.

Jag känner mig väl egentligen ganska trygg med honom i sängen, men man läser ju överallt om hur det "ska vara" och dessutom var min mamma på mig om att han måste lära sig att sova själv.... Och skulle någonting (PSD) hända så kommer man ju anklaga sig själv om man inte gjort enligt rekommendationerna. Men det kanske man kommer göra i vilket fall som helst....  

 

Min lilla snutta på fem veckor vill inte heller flyttas tillbaka till nestet utan stanna vid bröstet!

Man måste inte alls lära små bebisar att sova själva, blir alltid lika paff när jag hör någon säga det! Jag tycker inte att man ska ta några strider alls med små nyfödingar om det inte är helt livsviktigt, för det gör bara tillvaron så himla mkt svårare. 
Här har ingen av barnen velat sova på rygg, stora tjejen låg PÅ mig och sov sina första tre månader dygnet runt, sen kunde vi börjar lägga ner henne i sin säng (enbart på sidan, la man henne på rygg vaknade hon direkt), hon tyckte om att ha det varmt och ombonat så vi la lite kuddar runt om och när hon somnade i mitt knä hade vi en filt på henne som sedan följde med ner i sängen så att det inte blev kallt.
Med andra barnet var stora knappt 2 år och det var praktiskt omöjligt att ha sovande bebis på sig jämt, så där körde vi på filt och sidoläge från början, brukade lägga amningskudden bakom henne och en handduk framför så att hon inte kunde hamna på mage, vi brukade faktiskt linda henne med filten också för låg hon med armar och ben lösa sprattlade hon ofta till och blev rädd och vaknade, hon hade en extremt känslig mororeflex.

Nu sover stora tjejen (4 år) med oss fortfarande på nätterna, hon behöver närhet än och det stör oss inte. Lillan föredrar att ligga själv, men jag hoppas att hon snart kommer springa över till oss hon med;)
 

Båda våra har varit "sidsovare" från dag ett och är det fortfarande, de är 4 och 2 år gamla. I vagnen fick vi lägga en liten rullad handuk bakom ryggen för att de inte skulle ligga mot den kalla utsidan. Storebror sov i egen säng så länge han fick ligga på sidan. Han började sova i vår säng när lillasyster kom. Lillasyster har alltid legat tätt intill nån av oss andra (gärna storebror Försök släppa alla de där "så här ska det vara", jag hade tusen millioner sådana tankar i början och var tvungen att släppa dem en efter en. Sedan finns det saker man inte kan släppa på för att ens eget och familjen liv ska fungera. Stort grattis och lycka till!

Grattis till bebisen! Åh jag vet precis hur det känns att vara orolig för det där! Jag kände likadant. Med tiden åkte babynest ut, gubben flyttade till soffan och nu är det jag och lillen i dubbelsängen med varsitt täcke. Han sover rygg sida mage om vartannat. När de ligger nära en stor person "störs" de i sömnen och det blir inte lika mycket djupsömn (den där sömnen när man knappt ser på dem att de andas ens), vilket minskar risken för psd.

Vet du vad!? Vår son ville också helst sova på sidan från födseln, och det fick han. Och jag samsov också med honom i början (ca 2 mån), och liggammade honom till sömns.
Vi samsov på en madrass på golvet, han och jag, bredvid vår dubbelsäng. Lugnt och tryggt. Och ganska snabbt började han sova allt längre pass. När han sov ca 5-6 timmar som längst så brukade jag rulla ihop en filt runt honom och själv hoppa upp i vår dubbelsäng. Då var han ca 2 månader. Hela nätter (8-9 tim) sov han runt 2,5 månader och vid 3 månader sov han gott i 12 timmar utan att vakna.
Och jag tror att den fantastiskt bra sömnen kom bl.a. av att vi samsov i början, att jag liggammade till sömns, och att det sen var jag som flyttade på mig och inte han. Han fick ligga kvar där han var trygg - på sin madrass på golvet.
Sen får man ju ta att svärmor tycker att man är konstig som har bebisen på en mdrass på golvet istället för i en spjälsäng...

Min lilla tjej var likadan i början men efter 2-3 månader började hon sova på rygg. men när hon var en liten plutt så låg hon alltid på en liten babyfilt i sängen. Då kunde jag dra runt henne på den när hon hade somnat så hon låg högt uppe mellan våra huvuden och inte riskerade att få ett täcke över ansiktet. Fungerade utmärkt. Hon rullade faktiskt aldrig över på mage som ska vara det farliga.

en nyfödd ska inte behöva "lära sig" att sova själv. Många bebisar sover bäst/bättre på sidan! Vår tös har alltid velat sova på mage (!) och sovit bäst så...så det är olika! Vår son sov alltid på sidan, glöm inte att variera vilken sida bara, för huvudformens skull..! 

det är ett bra tips! 
Våra barn har sovit så bredvid mig de första 1-2 månaderna...sedan har jag kunnat flytta över dem till spjälsäng.. 

Första månaden sov min dotter på min bröstkorg, sedan började jag vänja henne att sova bredvid mig och till slut i egen säng. Jag kände mig aldrig orolig att låta henne sova på mig eller bredvid mig trots att både min man och mina föräldrar kände sig oroliga för det, men hon låg still och jag låg still och det gick verkligen bra. Bunkrade upp med täcke längs kanterna och låg mot väggen med henne så inget kunde ske.

Min lilla somnar alltid på sida men det går ofta bra att flippa över henne på rygg när hon somnat ordentligt så jag brukar göra det om jag vaknar under natten, annars får hon sova så. Hon sover också nära mig för det mesta (ibland sover hon i vår säng men en bit bort också men oftast vill hon känna min kroppsvärme) och jag försöker passa henne från täcket vilket har gått väldigt bra än så länge och hon har aldrig hamnat under täcket. Jag är rädd för PSD men jag tycker ändå det känns mer tryggt att kunna lägga handen på henne och känna andetagen än att ha henne en bit bort. Jag känner som att jag har bättre koll på henne och hennes andning nu när hon är hos mig än i vagnen några meter bort (vi har inte spjälsäng). Dock har jag tänkt börja försöka med vagnen igen och se om jag kan få henne att sova där till någon gång mellan 3 och 5 då hon äter och sedan låta henne ligga hos oss men det blir bara om hon vill, annars får hon fortsätta ligga i vår säng hela natten.

Min lilla vill också helst sova på sidan, nu är hon 2 månader och har sovit på sidan sedan hon föddes. Hon vände sig själv från rygg till sida redan på BB så det är inte mycket att göra åt, bara låta henne få som hon vill. I början var jag precis som du väldigt orolig för att hon skulle rulla över på mage, så jag låg vaken nästan hela nätterna och tittade på henne, så jag lade en liten kudde framför henne för att hon inte skulle komma nånvart. Nu känner jag mig inte orolig längre, hon kommer liksom inte över på mage själv...armen är ivägen. Som någon annan skrev så har jag och lillan tagit över dubbelsängen och maken är förvisad till gästsängen. Jag ammar henne till sömns på ena sidan av sängen (oftast somnar jag själv där också) och när hon somnat kan jag glida över till min sida av sängen och fortsätta sova där. Men vi övar på att flytta henne till spjälsängen (som står med långsidan borttagen bredvid min säng) så att maken ska kunna flytta tillbaka till sovrummet...

Min bebis sov först PÅ mig, sen gick det bra om han bara hade hudkontakt o nu vid 4 mån ligger han ibland en tio cm bort. Bebisar har ofta det behovet men okunskapen om de små liven verkar tyvärr fortfarande florera. Ser man bara till att samsova säkert är det ingen större fara = inte massa kuddar o dyl i sängen, dra ej upp täcket så långt på bebisen, låt han/hon ligga på rygg eller på sidan. Man blir dessutom väldigt medveten om att man har en bebis intill sig. Själv känner jag mig otrygg om bebis INTE sover alldeles intill mig, tex på dagen om han sover en stund på egen hand. Lycka till o mys på!

Ett halvår efteråt sådär puffar jag lite i den här tråden... :) Vi har precis kommit hem från neo efter fem veckor där. Har hunnit vara hemma i 2,5 veckor. På neo sov vår son i sin egna säng men direkt vi kom hem duger inget annat än samsovning. Från början kunde vi ha honom i babynestet i mitten av vår säng, sen dög inte det och han ville ligga i mitten men absolut inte i nestet. Nu duger inget annat än att få somna vid bröstet efter amning och sedan ligga kvar där nära, nära. Det är lite nojigt. Men vad göra om inget annat funkar? Ni som liggammat. Har ni några tips? Jag vill gärna variera bröst men det känns så bökigt att ta upp bebisen och byta sida på honom varje gång vi ska amma. Det är svårt för mig att byta sida då vi sover med min partner i en säng som "bara" är 160 cm bred. Hur gör ni? Ger samma bröst hela natten, halva natten??

Vi har samsovit sedan lillan föddes (är nu 4 mån) hon har legat på en filt el dylsom jagkunnat dra i lite när det varit dags att byta bröst, borde gå även i en trång säng. Håller just nu på att vänja henne av vid att snutta på bröstet större delen av natten så hon ligger nu i banynestet som snart är för litet:) då blir det dags för spjälisen.....

Lillan ligger större delen av natten på sida och det går bra....Ett litet tips, vänj inte dom små att somna vid bröstet , svårt sedan att vänja dom av vid det spec om bebisen inte tar napp som våran lilla skutt:) vägrar napp!!!

Min son sov på sidan, bredvid mig och nära bröstet, funkade utmärkt. Men, det suveräna var att jag lärde mig amma på båda brösten liggandes på samma sida (han sov alltid innerst så jag kunde inte byta sida på oss. Det gick inte i början när brösten var som mest hårda och gigantiska men sen gick det utmärkt att amma i alla fall tillräckligt för att hålla produktionen i fas på det bröstet även om jag sen slöammade mer på det andra under natten (då det inte var lika bekvämt att ligga framåtlutad och amma på det "bortre" bröstet).
När sonen släppte bröstet och somnade la jag mig bara på rygg så vi låg ju fortfarande tätt men jag låg lite bekvämare. Perioder när han ville sova med bröstet i mun typ la jag någon kudde under ryggen så jag halvlåg på rygg, fungerade det med.

Hej Någon som har några mer råd? Känns som om jag prövat allt :/