anknytning

Hej!
Jag lägger tråden här eftersom jag tror att ni kan hjälpa mig.

Jag har ett barn som är 18 mån o håller på att skolas in på förskola. Hon går på ett föräldrakooperativ där det bara är 9 barn i hennes grupp o allt verkar verkligen jättebra.
Jag känner mig dock så orolig för anknytningen...

Hon är självständig, supercharmig o underbart rolig. Babblar på om ditten o datten o lär sig nya ord o små meningar varje dag:).
Jag funderar mycket på det här med hennes självständighet. Är det helt enkelt hennes personlighet?

Hon tyr sig alltid till mig (eller pappan) när hon är ledsen eller rädd, då är det vi som gäller. Hon är blyg för främlingar i början o vill då vara i famnen, men det går snabbt över. Annars är hon väldigt social o på förskolan vill hon gärna visa leksaker för både barn o vuxna.

Vi är nu inne på andra veckan på inskolningen o hon tycker allt är toppen. FÖR bra liksom. Förskolepersonalen tycker att hon är jättecharmig o glad o säger att hon inte har varit ledsen en enda gång.

Idag hände en sak som jag grät för hela vägen hem (jo, jag är väl lite känslig). När jag var påväg ut genom dörren o min dotter skulle vinka sträcker hon istället upp armarna mot sin inskolefröken (som hon har träffat 1,5 vecka). Jag tolkade det som att hon var orolig för att hon inte skulle få vara kvar o leka men hursom gör det så grymt ont i hjärtat.

Hon blir som sagt inte ledsen när jag går o när jag hämtar ser hon mest förvånad ut.
I vanliga fall kan hon bli ledsen när jag går hemifrån men tydligen inte på förskolan?

Har ni några kloka ord till övers? varför beter hon sig såhär? Jag hoppas väl på att hon helt enkelt är trygg i sig själv...men hur vet man det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-21 10:05
Vill bara tillägga att vi samsover (vilket jag tror påverkar anknytningen samt att hon bara kommer att gå halvtid på förskolan.