Min 6 åring vill dö
Hej!
Min pojk är 6 ½ och en glad kille med många kompisar och fritidsintressen. Han är dagtid en mycket positivoch aktiv kille. Han läser det sociala sampelet utmärkt och har mycket empati. Han är lillebror till vår (jag och min mans) 12-åring som han ser upp till mycket. Under sina första år har han gått på en lite förskola som drivs som kooperativ. Där har han trivts mycket bra och det har varit harmoniska år. Men han har verkligen sett framemot att gå vidare till den stora skolan där hans storebror går, och även många av hans kompisar går. Nu har han precis börjat förskoleklass och fritids. Han verkar gilla läget, han känner sig stor. Allt flyter på bra och alla pratar om hur duktig han är och hur bra det går. När jag hämtar honom på eftermiddagarna lekar han med de andra och verkar vara populär. MEN det är nu det börjar hemma. Att han har en trotsperiod är inget att tveka på. Han sätter sig ofta emot det vi vill att han skall göra för han vill bestämma själv. Vill du ha något mer frågade en släkting på kakkalaset häromsistens - Bara frihet att bestämma över mitt eget liv! svarade han å gick. Men trotsen och allt runt det går ann. Men nu har han börjat att säga att ingen får älska honom. Att han hatar sig själv och vill inte finnas längre, han vill bara dö. Detta kommer när han skall sova. Vi läser å myser men sen när vi skall släcka lampan så börjar han med detta. Det verkar som det blir mer och mer för varje kväll. Det spelar ingen roll om det är jag eller min man som lägger honom, vi får samma svar när vi säger att vi älskar honom. Ni får inte älska mig! Jag vill inte finnas, jag vill bara dö! Vi har försökt att prata med honom kring detta. Vi är ihärdiga med att säga att vi aldrig kan sluta älska honom oavsett, villkorslöst, men han slår dövörat till. Kan ett barn få dödslängtan och hur allvarligt skall vi ta detta. Räcker det med kärlek och ömhet eller tycker ni att man behöver gå vidare till tex psykolog?
